Om sömnmetoder..

Jag tror att den rätta vägen är kunskap och lyhördhet - och så skapar man sig sin "egen" metod pantley har väldigt mycket bra information i sin bok - även om du inte använder hennes verktyg får du kunskap där.

Sedan måste man ta hänsyn till det individuella barnets temperament, barn är olika, de behöver olika saker. Om man vågar lyssna till sitt hjärta och sin intuition och sedan jämför det med den kunskap man skaffat sig tror jag man hamnar ganska rätt.

Det finns också massor av information på nätet, men det krävs aktiv källkritik, jag tror dock på att läsa från "alla håll" inte bara det man "gillar" - även "motståndaren" kan ha en vettig poäng ibland

TS: Ditt barn är fortfarande väldigt litet - jag tycker inte man överhuvudtaget ska fundera i banor av "sömnproblem" innan ett års ålder om barnet inte har fler än 6 uppvak per 8h natt eller det tar mer än 45 minuter för barnet att somna (varje gång).

Dags för lite realitycheck då 30 minuter är LITE tid, de flesta barn tar mellan 30-60 minuter på sig att somna när de är i din sons ålder. Ni har alltså TUR som har ett barn som somnar relativt lätt.

Flera uppvak de första timmarna är också otroligt vanligt och inget "fel" det ingår i det naturliga sömnmönstret. Barnet sover lättare i vissa delar av cykeln och är då mer lättväckta, det finns olika sätt att hantera det, bland annat Pantleys "wake to sleep".

Summa sumarum, din son har ett normalt sömnmönster och inget som behöver "fixas" börjar ni trixa med metoder nu finns alltid risken att ni skapar sömnproblem som ni inte har och bara gör allt värre.

Om ni får "offra" er tid på kvällarna NÅGRA MÅNADER till är det kanske inte hela världen? Det är försvinnande kort tid i det stora hela - snart är barnet 15 och ni har all tid i världen för varandra

Ibland när man är i småbarnsbubblan behöver man påminna sig lite om världen utanför och att det inte varar för alltid - även om det känns så. Passa på att ta tillvara på den närhet som ert barn uppenbarligen behöver just nu - snart är han stor och du får böna om en kram Sänk kraven lite, hitta lösningar som fungerar just här och nu (kanske kan han t.ex. sova första delen av natten i vagnen i vardagsrummet?), det finns alltid en lösning - om man vågar vara lite kreativ och lite mindre för att "skapa ovanor" hos barnet.

Ditt barn skriker för att det är det enda sättet han kan kommunicera med dig - när han är säker på att du förstår vad han behöver så skriker han mindre, det är helt säkert!

Hos oss fungerar det definitivt så att den kvällen när jag verkligen vill se ett program, eller verkligen vill ta en lång dusch så tar det EVIGHETER för sonen att somna (även med antalet minuter räkande). Jag tror dom känner av stressen faktiskt. Jag brukar ta tillfället i akt att fundera och reflektera över det som hänt under dagen, planera lite vad jag ska göra och passa på att njuta av att vara nära mitt barn. Verkligen agera som om jag hade all tid i världen att sitta där och inget annat pockar på min uppmärksamet. Då brukar han somna klart snabbast.

Nu är han tre och vi har precis fått honom att acceptera att vi läser när vi sitter jämte hans säng *phu* upp till 2 timmar i mörker utan att somna själv? Nä, fungerar inte. Men då har jag också påmint mig om att det inte alltid varit så och inte alltid kommer att vara så.

Lyssna på råd kan man alltid göra - men man måste fundera på vad som känns rätt för en själv. Och bara för att dina vänners barn sover bra just nu behöver det inte betyda att de gör det i all oändlighet, en vacker dag har du erfarenhet att dela med dig av till dem istället

Det finns INGET som säger att det är farligt eller fel att vakna flera gånger på kvällen, det är inget FEL som ska fixas, det är något Anna Wahlgren fått för sig utan att ha något som helst på fötterna för det.

Barn "lär sig" inte några olater när de är så här små, det är en myt, De ändrar sig hundramiljardergånger i vilket fall - inget är skrivet i sten när det gäller barn. Det blir LÄTTARE ju äldre de blir, inte svårare. (eftersom de kan förstå vad som händer och framförallt förstå att mamma och pappa finns fastän jag inte ser dem).

Det finns inte heller några bevis för att barn som somnar med sina föräldrar jämte sig vaknar fler gånger under natten, eller tvärtom för den delen. Jag har själv erfarenhet av att min son vaknar MASSOR av gånger de tillfällen han somnat utan kroppskontakt med oss men sover HELA natten utan uppvak de gånger vi somnat i sked. Jag vet fler barn som är precis likadana. Alltså, det är en myt att barn inte kan somna om om de vaknar och allt inte är som det är när de somnade.

Det finns INGEN anledning att "lära" barn att somna själv, det är de fullt kompetenta att klara av ändå, i sinom tid, när de är redo, om vi ger dem chansen. Det innebär att lita till deras förmåga och att de vet när de är trötta och inte, hungriga eller mätta. Vi ska stödja dem på vägen, inte fösa dem in i vuxenfållan.

Snälla Signorina, varför komma här och skuldbelägga en förälder? Det går helt och hållet emot allt vad Anna står för? Hur tror du att mamman och barnet blir hjälpt av detta?

Bara för att barnet inte sover såsom vi som vuxna förväntar oss att det borde betyder det INTE att barnet är sömnlöst. Barn har inte samma sömnmönster och sömncykler som vuxna. Det finns INGET som bevisar att barn "måste" sova 12 timmar för att må bra.

Har du inget konkret och underbyggt att komma med för att hjälpa finns det ingen anledning att göra livet värre för någon. eller hur?

Många barn har svårt att somna om de blir övertrötta så en ide kan också vara att försöka lägga lite tidigare Och ha lite utomhusvistelse på sen-eftermiddagen brukar också hjälpa John Blund lite på traven.

ja, det förstår jag ju... men om du märker att han inte kan somna för att han är för trött kanske ni ska inleda operation nattning tidigare, även om ni inte lägger honom då? Om det nu fungerar för er rent praktiskt.