Förlorade mitt så efterlängtade barn

Har inte vat med om de själv,men vill beklaga sorgen!!!
Man gör ju upp plnaer från de att man testar positivt..Tankar o kramar!

sänder styrkekramar har varit med om missfall men blev gravid igen och nu är han 7 månader. Sörj så länge du behöver och försök igen när du känner dig redo. Jag förstår din smärta bara tid kan lindra.

Beklagar sorgen!

Jag beklagar sorgen och vill bara krama om. Det tar den tid det tar att sörja. Tillåt dig det.

Min första graviditet slutade i missfall ombord på en finlandsfärja, lyckligtvis på väg tilllbaka till stockholm. Vi fick åka ambulans till Sös och där konstaterades missfall i vecka 8. Detta var 15 November 2003. Jag fick mens den 21 december och året efter så föddes Tom just den 21 december.

Jag är så glad för att jag har honom. och Jim som föddes 4 december 2006 och snart kommer förhoppningsvis lilla Tea den 11 februari. Så tröstkramar till dig!

*Kramar om hårt*

Kramar om

hej

Hade ett MA för 20 dagar sedan. Hade ont i början och de trodde att det kunde vara utomhavandeskap men allt såg bra ut fick dock göra ett extra VUL och det visade sig att fostret hade slutat att utvecklas i ca v6 och jag skulle ha varit i vecka 9. Jag fick välja mellan att göra en missfallsbehandlinga där man tar tabletter för att blöda ut snabbare då de göra inte ville göra en skrapnig pga risken för ärrbildning. Jag hade jätteångest för benhandlingen psykiskt och fysiskt (smärta). Men samtidigt skönt att få ett litet avslut och inte gå och vänta på att det ska sätta igång.
Vi har försökt i mera en 2 1/2 år att bli med barn och jag skulle på börja IVF när jag trodde att det var våran tur att lyckas. Det har varit himla jobbigt med det har gått, jag har gråtit mängder och försökt att ta hand om mig själv och göra saker som fått mig att må bättre.

Nu blev det väldigt långt, men det jag ville säga är att du är inte ensam och att jag verkligen känner med dig. och fasiken om det inte ska bli våran tur tillslut.
Många kramar Jeanette

Fick oxå ma för 2 veckor sen. Va då i v 12+3 och fostret hade troligvois gått bort 1-2 v tidigare. Jag kände mig helt snuvad på konfekten. Visste varken vad ja skulle tycka tänka eller säga när han lämnade beskedet att han inte såg några hjärtljud.

Massa kramar till dig och som många sagt - låt det ta den tid du behöver. Och hoppas ni kan försöka igen snart. Lycka till

Beklagar sorgen.. Vet vad du går igenom.. Förlorade mitt barn i v.8 (7.5)

Känner med er som förlorat era bebisar...Går igenom samma sak, förlorade bebisen i tisdags.skulle upp och kolla för att se så det satt på rätt ställe..har haft ett X tidigare. man såg ingenting! chock men de lugnade mig och sa att jag kunde vara tidigare i grav än de räknat på..började störtblöda och fick fruktansvärt ont på kvällen insåg att det var kört..kämpat för detta i snart tre år.. bebis var såå efterlängtad, en så enorm sorg och saknad...
kramar

Beklagar att du inte fick behålla din lilla, efterlängtade bebis hos dig!

För snart 3 år sedan väntade jag mitt 3:e barn. Allt var som "vanligt"- magen växte som den skulle, sammandragningar (som jag brukar ha) illamående som inte ville ge med sig... Kände dock inga sparkar, men jag var ju "så gravid", så konstigt nog blev jag inte orolig.

Dax för ul. Där såg de inga hjärt-slag, och bebisen var så liten, kanske hade den dött redan i vecka 14? Känslan går faktiskt inte att beskriva...

Ett par dagar senare födde jag min lilla pojke, så underbart söt och perfekt, med världens sötaste små fötter, ena handen på sitt öra som att han hade huvudvärk... Den dagen blev ett fint minne, ett ljus i mörkret.

Lurad är bara förnamnet - jag kunde inte förstå att min kropp hade betett sig på det viset! Varför varnade den inte alls? Oerhört besviken på kroppen!! Nästa grav. gick jag på massor av extra koller, den här gången skulle jag VETA när bebisen dog. (Vilket han inte gjorde)

Än en gång: så ledsen för din skull... Kram!

Usch vad det är trist när kroppen beter sig såhär! Hade oxå MA innan vi fick melvin och då upptäcktes det i vecka 13 med lite bruna flytningar och då såg dom att fostret dött i vecka 5!! Vilken chock att bli så lurad...

Skänker tankar till er alla som försöker blir fler i familjen...

Sänder en styrkekram, vet var du går igenom. Är mamma till Alva två år och till två änglabarn, våren -08, inga hjärtljud på UL i v.17. Den 2 nov i år födde jag vårt barn med acrani i v.20, sorgen kommer aldrig försvinna men jag tror på att det kommer att kännas bättre. Måste tro att allt ska gå bra nästa gång.
Hoppas det går bra för dig.