Uppsala fika Maj-Juli!

Hej här var det dött!
Min farfar åkte in på sjukhuset nu i lördags för något med magen. Igår upptäcker läkarna att han har cancer. Men dom vet inte om den är elak artad eller godartad eller vart den sitter nånstans. Inte så kul när man vet att morfar dog av cancer förra påsken.
Så nu får vi se vad som händer.
det värsta är att dom bor i Gävle så han ligger där uppe på sjukhuset. Min pappa vet inget ännu försen imorgon då min bror kommer att berätta. Pappa och hans sambo kommer hem från thailand imorgon bitti. Vi får se vad han säger.

det är så tråkigt med såna besked och jag vill inte att farfar ska gå bort. Min farmor har alltid varit min extra mamma eftersom att min egen mamma inte ställde upp. Jag mister mycket om han försvinner.

Ne nu ska jag på kläderna och sen iväg till dagis på möte.
Ha det gott kram på er

Hej igen!
igår fick jag veta att min pappa och hans tjej sitter på Bankoks flygplats. Och kommer inte därifrån. Det var igår och inatt. Idag kunde dom åka till ett hotell men vet fortfarande inte vad som händer och när dom kommer hem.
Så vi går i ovisheten här hemma.

Och min farfar då fick ju vet idag att han har cancer i lungorna och levern men vet inget mer.

Vilka jobbiga besked...

Visst fick Ms farfar lite extra tid Audrey, med tanke på? Det gör det ju för all del inte lättare direkt ändå. Jättetråkigt att hon inte kommer kunna träffa honom i framtiden. Det är den största orättvisan, att det liksom fattas en bit i framtiden.

Jag tycker döden är otroligt, otroligt onödig, i vilken form den än kommer och i vilken tid den än kommer. Vi mister människor vi älskar och behöver och det kvittar liksom om de är 80 eller 20 på ett sätt. De fattas oss och kommer fattas oss. Men jag antar att vi får försöka minnas vad de gett och att de verkligen vill att vi ska vara så lyckliga vi kan, även i fortsättningen. Jag "förlorade" min pappa i hjärntumör när jag var 15 år och jag saknar honom djupt mycket fortfarande emellanåt trots att det nu är länge sedan. Och så kommer det nog vara. Bli av med sorgen kan man inte, men man kan leva med den och de minnen av personerna och det positiva man fått, är förhoppningsvis det man kan glädja sig åt istället för att gräma sig över den tid man inte fick. Och om vi inte tillåter oss att sakna dem, då betydde de ju inte heller något. Så sorgen är verkligen kärlekens pris. Sorgen är liksom kvittot på att man älskat och älskats.

Annars börjar vi här vänja oss med att vara fyra och det är härligt! NILS Erling kom 20.23 för två veckor sedan efter att man tog hål på fosterhinnan 16.45 och värkarna började naturligt pga detta. (Precis två veckor över tiden, utifrån överburenhetskontrollen) Jag hade med andra ord en drömförlossning och är så tacksam för detta eftersom jag var så rädd och inte alls såg fram emot förlossningen. Men det gick snabbt och bra och jag kan förstå lite varför vissa kan tycka att det är en skithäftig grej (blink, blink Nr One...) att föda barn. Det känns verkligen mysigt att vara fyra i familjen som på något sätt ännu mer känns som en "riktig" familj nu, no offence. Sedan är ju inte allt oproblematiskt men generellt så är det, mysigt. Det hade varit skönt att få sova på nätterna... Är verkligen jättetrött av att behöva vakna i snitt varannan timme för att amma. Men det lugnar väl förhoppningsvis ner sig ju äldre han blir. Man behöver ju också minst sagt sömnen för att fixa aktiva tvååringar... But so far, so good. Återkommer när jag är helt slut.

Vi får se om jag kan haka på nästa gång. Vore jätteroligt att ses men eftersom en dusch är något av en ultimat lyx just nu och att vara utomhus är rätt ovanligt, så måste jag avvakta. Men förr eller senare kommer ni få se vår lilla knubbis...

Kram till er alla i novembermörkret och en extra därtill till er som har det lite tuffare just nu. Kram, kram!

Usch vad mycket sorgligheter! Kram till er!

När var det planerat för nästa fikaträff? Var det i morgon eller på tisdag? Eller blev det inget? Jag tror jag kan i morgon, men det beror på hur trött jag är. (Har varit lite risig och förkyld ett tag.)

Kram, Sockris

Vad tråkigt Cissi. Cancer är verkligen en jävlig sjukdom! Och vad sorgligt att höra att du förlorade din pappa så tidigt Soulfan. Det är som du säger att längtan aldrig försvinner. Smärtan lindras med tiden, men längtan och saknaden finns kvar.

Ser fram emot att få träffa lillkillen när du kommit i fas med det nya livet. Vi bor ju så nära också så det går ju att titta förbi på en fika om du har lust och ork längre fram.

Har ingen koll alls på om det blir någon fika eller inte i veckan? Jag kan iofs både måndag och tisdag. Efter 6 typ.

Kram

Snyft Cissi, Soulfan och Audrey Det var verkligen tråkiga besked. Massa styrkekramar till er!

Jag kommer inte ikväll. Har varit sjuk i tre veckor nu och behöver vara hemma och ta det lugnt. Hoppas på nästa gång istället.

Kan inte heller i kväll. Och inte i morgon heller tror jag. Typiskt. Får hänga med nästa gång.
Nu börjar den här tiden när man ska hinna göra allt som måste göras innan jul. Varenda helg är bokad redan. Det är roligt men gör också att jag helst är hemma på vardagkvällarna och bara såsar.

Alltså J ska på möte i kväll, jag ska inte bara såsa hemma och strunta i er...

Oj da. Menade inte att få sympati, men tack. Jag har det ju jättebra och att pappa dog tidigt är sorgligt men jag har ju fått så mycket annat att vara glad för, inte minst mina pojkar!!! Livet går ju tack och lov vidare och det är spännande att leva, inte sant?!

Måste ge Nils lite mer mat, så vi hörs någon annan gång.

Kramar till er alla, trötta, pigga och sjuka och osjuka!

Ja jag hinner egentligen inte heller någon fika. det är som Sockersmulan sa vääääldigt mkt nu i december. Åker ju bort nu på torsdag så idag blir det till att tvätta och imorgon packa. Sedan har jag M nästa vecka så då vill jag bara vara med henne. Veckorna utan är gräsligt lååånga. :( Tur att J gör vad han kan för att göra dem mindre hemska.

C är fortsatt dum i huvudet i mina ögon. Skickar att han saknar mig trots att han dejtar en ny. Pucko.