• Petra72

    Idag berättade vi för dottern att ena bebisen förmodligen inte kommer att överleva

    Vet inte om jag lägger tråden rätt. Jag är inte änglaförälder ännu, och hoppas att jag inte blir, men om jag lägger den här så kanske ni som är det och varit i samma situation som oss läser detta och kan ge lite råd.

    Lite kort bara: Väntar tvillingar, ena är hjärtsjuk med ett väldigt ovanligt hjärtfel + downs. Kardiologen tror inte att hon kommer att överleva när hon föds. I magen verkar hon ha det rätt bra än så länge. Tack och lov.
    Mer i min pres.
    **********************************************

    Så - idag har vi berättat för Ellen (snart 4 år) att ena lillasyster är sjuk.
    Vi berättade att ena bebisen är sjuk i hjärtat och att vi inte vet hur hon kommer att må när hon föds.
    Kanske dör hon och får åka och vara med morfar, farmor, gammelmormor och katten Frans.
    Det kan oxå bli så att hon blir kvar hos oss, i alla fall ett litet tag men då kan det bli att hon blir kvar på sjukhuset lite längre. Vi sa att vi inte vet.

    Hon frågade, gullunge, om det kunde smittas som hennes magsjuka. Men nä det kan det ju inte. Hon frågade varför hon är sjuk i hjärtat, och vi sa att vi vet inte. Inte ens doktorn vet.

    Hon sa att hon inte vill att bebisen ska dö, och vi sa att vi förstår det, men sånt får man inte alltid bestämma.

    Vi tänker så att vi svarar på det hon undar över, raka frågor och vi svarar bara på det hon frågar om.

    Jag grät, Ellen torkade mina tårar. Våran fantastiska empatiska unge. Gud vad jag älskar henne.

    Än så länge har det inte kommit så många frågor, det kanske kommer ikväll, vid sängdags, då det mesta brukar komma.

    Ni som har varit i denna situation, hur har ni hanterat detta? Hur resonerade ni kring upplägget att berätta. Hur tog era barn det? Vad fick ni för frågor?

    Petra

  • Svar på tråden Idag berättade vi för dottern att ena bebisen förmodligen inte kommer att överleva
  • Widgren

    jag tycker det är fint att ni berättade! Och på ett så bra sätt. Jag är imponerad att ni är så starka. Kämpa vidare.
    (har ingen erfarenhet) ville bara säga att jag tycker ni gjorde rätt!
    Lycka till i livet / Widgren

  • Petra72

    Tack. Ja det går ju upp och ner. Väntan känns ibland nästan outhärdlig. Idag är en inte särskilt tapper dag. Men det är ok...

  • Myslan me Zac

    Hej !

    I tråden "Tvillingförälder med förhinder" under änglabarn, finns vi som redan förlorat en älskad och saknad tvilling, vi vet vad du går igenom, välkommen in om du vill fråga och prata med oss ! Jag hoppas att allt kommer att ordna sig för dina tvillingar !

    Kram

  • Lonse

    Hej!

    Beklagar att bebisen inte mår så bra. Tycker ni verkar ha berättat på ett väldigt fint sätt. Har själv en bebis med kromosomavvikelse där vi inte vet hur länge han stannar. Storebror är bara 2 år så vi har inte berättat att lillebror är sjuk. Men de förstår så mycket mer än man tror. Lillebror tar mycket tid med sondmatning och dylikt men den store har aldrig under dessa månader på något sätt visat missnöje för detta. Han tar så fint hand om sin lillebror och har inte en gång rört sonden, vilket vi var rädda för att han skulle dra i och så.

    Många kramar

  • MissVN

    Jag håller med föregående talare. Starkt gjort av er. Alla lyckoönskningar från mig

  • englamamman

    Vi väntade också tvillingar och har mist den ena tvillingen.

    Vattnet gick i vecka 23+2 för första tvillingen. Och redan då var vi ju tvungna att berätta för våra två åldre barn att hon kanske inte klarar sig. Fast vi sa att barnen andas som en fisk i vattnet och kanske dör pga att lungorna inte kan utvecklas.

    Flickorna föddes i vecka 28+2 och Engla levde i sex dagar. Sedan stängde vi av hennes respirator pga att hon haft en stor hjärnblödning (vi stängde av dagen efter att blödningen blev konstaterad). Våran äldsta (7år) var med då och hon frågade en del exakt vad kommer jag inte ihåg.

    Men spontana frågor som när Engla hade dött frågade hon om hon var i himlen och om vi släppt ut henne genom fönstret. Hon frågade också i samband med begravning/minnesstund då vi valt urna om vi hade "fångat" henne igen.

    För övrigt är det ju bara att svara så enkla och för barn så korrekta svar som möjligt. Jag hoppas att du inte kommer att hamna på den här sidan utan att det ska gå bättre för er.

    Kram

Svar på tråden Idag berättade vi för dottern att ena bebisen förmodligen inte kommer att överleva