"Augusti 2006-mammorna"

Hej, hej i nya tråden

Idag är min första dag själv med två barn hela dagen! Har sovit 2 h och 45 min i natt och är inte världens smartaste (typ hällde ersättning i nappflaska utan att ha satt på botten på flaskan överhuvudtaget = kladdigt golv). Är tacksam för svtb (för trött för dåligt samvete), men tyvärr anser sonen att jag ska hålla mig vaken och titta tillsammans med honom ... August har ju varit ruskigt pappig de senaste veckorna och jag har i princip inte fått ta i honom, men nu har vi pratat ganska mycket om att pappa ska börja jobba och trots att det var jobbigt för honom i går kväll och tidigt i morse, var han oerhört tapper när pappa väl skulle åka till jobbet, inga tårar och inte ens ett litet gnäll. Nu kommer dock pappa upp titt som tätt i samtalet och man förstår att August saknar honom, men han är ändå så duktig och klok.

Dags för Edith-mat!

Kunde förresten inte låta bli att lägga in kort på den vakna flickan i natt i mitt galleri. Inga trötta ögon där inte

Känner mig sådär lagom olyckad som förälder. Jag klarade av 1 dag och 1 1/3 natt ensam innan jag hulkande yttrade: "jag vill inte ha några barn". Mamma grät, storebror var vaken och grät och när lillasyster också började skrika hade pappan i familjen ganska så fullt upp med att trösta. Och misären blev liksom alldeles för skrattretande för att man skulle kunna vara ledsen, så då fick man knöka ihop sig i sängen alla fyra, vilket givetvis slutade med att jag låg med 1 cm mellanrum till ett barn (det lilla) och 1 mm mellanrum till det andra och samtidigt som jag blev buffad och knuffad och kräkt och sparkad på, snarkade mannen högljutt utbredd på den andra kanten ..., vilket efter ytterligare någon timme resulterade i en icke förtjänt utskällning och mängder av svordomar till mannen, och tillslut äntligen 2,5 timmars sömn till mig)

Nu på dagen älskar jag mina barn och min man och natten är som bortblåst (förutom att jag är ännu mer korkad av sömnbrist än i går). Hoppas att vi vänjer oss och hittar lämpliga former för vår samvaro snart.

Mirme: Hade varit trevligt, men August har bara halvdag på fsk på torsdagar så det blir för tajt för oss.

Överlevde första veckan ensam med något förstånd i behåll; åtminstone i slutet av veckan då mannen ansvarade för läggningen av bebisen. Måste be om ursäkt för att jag sa att jag gärna fikade/lunchade och sedan inte orkade styra upp något. Jag gör gärna ett nytt försök

Med stora pojekn har det varit lite si och så på sistone. Fortfarande har han stora probelm med förstoppning, trots lactulos. I januari har vi fått tid på Samariterhemmet för kontroll hos barnläkare.

I fredags lyckades vi efter många om och men ta oss till förskolan i Tunabergskyrkan. Det var ganska bra med rejäl sångstund. Sedan var det dock helt hemskt för August blev nedslagen av en lite större, uppenbarligen helt galen kille. Jag satt en bra bit ifrån med ryggen till men det kommer att dröja länge innan bilden av hur August ligger platt på rygg, passiv och skrikande med den andra killen sittandes på magen och dunkar honom i bröstet försvinner från näthinnan. Jag har sällan varit så chockad som då, och sällan så nära att slå både barn och förälder heller för den delen ... Den killens beteende var verkligen låångt utanför det jag kan acceptera på en öppen förskola, och jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska agera om jag någonsin ser den familjen igen.

Som om inte det vore nog har August fått höstblåsor. Han lider inte vansinnigt mycket av dem, men har haft lite svårt att gå eftersom det har gjort ont under fötterna.

Trots allt jobbigt är han lika fantastisk (och ibland fantastsiskt jobbig ) som vanligt, och favoritleksaken den senaste veckan är ett rätt naturtroget plastägg, som han bär omkring på och köper och kokar och steker och bjuder på mest hela tiden

Ojdå, lite stavningsproblem ser jag Eller snarare fingrar som slinter

puss: Intressant att höra hur ni behandlar stackars A:s mage. Vi har funderat över fibrernas vara eller inte vara, och hur mycket vätska som behövs för att de inte ska bidra till förstoppningen. Problemet med förstoppning uppkom för snart ett år sedan då vi introducerade drickmjölk. Nu får han bara 1/2 glas/dagisdag till lunchen eftersom alla andra dricker mjölk då, och han tycker det är sååå gott, men självklart har vi funderat på hur mycket det bidrar. Ska bli intressant att se vad de säger på Samariterhemmet i alla fall.

Angående galna pojkens föräldrar: tror att det bara var mamman där och hon var nog rätt chockad också. Hon sa inte så mycket själv, utan försöktef å sin son att be om förlåtelse (vilket han naturligtvis inte gjorde utan skrattade i stället ...) Sedan gick de rätt snabbt därifrån.

Anna: Klurigt med fsk. Att personalen är bra är ju superviktigt, men inte ens världens bästa personal kan ju få det riktigt lugnt i barngrupperna om de är för stora. Hoppas du får några vibbar i alla fall (alltså antingen bra eller dåliga) av besöket så att ni kan fatta ett beslut.

Vi har också varit i valet och kavlet när det gäller fsk. Vår förskola ska flytta till nya lokaler, men vår avdelning (en av fyra avdelningar) ska få vara kvar, men ska "tillhöra" en annan fsk. Nu måste vi välja om vi vill följa med ändå i flytten eller om vi vill stanna kvar som en isolerad ö som mellan två fsk. Vissa i personalen ska stanna och vissa ska flytta. Man vet inget om framtiden för den nuvarande avdelningen o s v. Kruxet i alltihop är att vi har noll information om allt. Och när man ringer och trakasserar fsk-cheferna, så vet de heller ingenting om något. Mycket frustrerande! Troligtvis har vi nu bestämt oss för att stanna där vi är för tillfället. A känner till lokaler och rutiner, han kommer att känna de flesta i personalen, vi är inte övertygade om att de nya lokalernas öppna planlösning passar så bra för mindre barn, och till sist tror vi att det kanske kan vara lite svårare att finna sig till rätta på ett nytt ställe när man bara går 15 tim/vecka.

Igår var vi på julfest på Eklundshof. Mycket käckt, men August vägrade ringdansen. Påsen från jultomten ville han dock ha

Nu måste jag städa. Bläsch!

Hoppar över diskussionen angående vårdnadsbidrag. Men visst har jag mina åsikter ...

Julklappar: I år ska vi fira alldeles ensamma här i Uppsala, och då blir det kanske lite fler klappar än om vi hade åkt till t ex farmor och farfar i Värmland. Däremot kommer vi inte att köpa något stort; helt enkelt för att inget av barnen behöver något speciellt och vi inte har några extra pengar. Till August har jag köpt ett örngott med bilar att ha på kudden på förskolan, tuschpennor som ska klara 60 dagar utan kork och han kommer också att få "doktorsgrejer" (värsta favvisen för tillfället; har gått om plastägget ) och så har han önskat sig en sax, så det ska han få, dock med begränsad användsrätt.

tigge: Instämmer 100 % i klagomålet över sent somnande barn. August somnade för 10 minuter sedan! Galet! Hur ska jag få upp honom i morgon?

Ja, inte var det någon särskilt glad pojke som fick gå upp idag ... Kanske kan fenomen som månen påverka, men för oss är det nog mest att vi helt tappade rytmen i torsdags natt, då August vaknade mitt i natten (händer oftast inte) och bestämt trodde att det var morgon. Vi har fortfarande inte hittat tillbaka till vanliga rutiner igen.

puss: För att svara på din fråga: Ja, det är väl bra rent konkret och kortsiktigt för de föräldrar vars barn köar för en plats på den förskola där du annars hade placerat dina barn. Jag tror också att dina barn kommer att ha det jättebra hemma tillsammans med dig. Däremot är jag negativ till vårdnadsbidraget som helhet. En av anledningarna till detta är att det inte främjar jämställdhet. Eftersom män generellt sett tjänar mer än kvinnor, kommer fler kvinnor än män att stanna hemma med bidraget, vilket är negativt för jämställdheten. Dessutom anser jag att barn har rätt till båda sina föräldrar i lika hög utsträckning, även när de är små. Om lika många pappor som mammor tar vårdnadsbidrag skulle det vara helt ok, men så kommer det inte att bli, utan detta (om det skulle slå igenom på bred front) skulle vara en ytterligare faktor i att "föräldraskap är för kvinnor" (och arbetsliv för män). Detta är en av anledningarna till att jag ogillar vårdnadsbidraget i den form det har idag.