"Augusti 2006-mammorna"

Hej i nya tråden!

Kände i går kväll när jag läste Fru F's inlägg att jag mest bara klagat på att barnen bråkar och gnäller på sista tiden och fick så dåligt samvete De är ju så gosiga och underbara en stor del av tiden, men det har ju varit en tid av omställning för oss alla även om det har gått över förväntan smidigt. Hade jag haft möjlighet att välja (som tex Puss och Fru F) så hade jag egentligen velat att de gått lite kortare dagar på förskolan, men nu sitter vi ju med ett hus som vi kanske inte köpt om vi vetat att det var barn på G, och som måste betalas... Det tär ju på mammasamvetet och påverkar humöret även om jag ser att de trivs på förskolan och "bara" går 4 dagar i veckan.

Hur som helst så har tjejerna och jag pyntat och pysslat i helgen. Bakat pepparkakor (A och jag bakade, E åt deg ), och satt i en dörr och skapat en ordentlig lekhörna i arbetsrummet så de får bättre överblick över sina saker. Det blev väldigt poppis hos tjejerna och de har grävt i lådorna och hittat saker som inte varit framme på länge. Agnes leker mycket rollekar nu - så roligt att iaktta henne när hon lagar mat, bakar, går och handlar (ställde en korg på en stol som hon skjutsade runt och sa "jag handlar ärta!"), pysslar och donar med dockorna etc. Elsa fattar tyvärr inte vitsen, vilket orsakar konflikt, men de har ju sååå stor glädje av varandra. Roliga syskonlekar är tex att krypa under tvätten som hänger på tork, skjutsa Elsa runt på en stol, dansa och jaga varandra, bada ihop, läsa bok för lillasyster ("fåjet säjer bäää", gisen säger nöh-nöh", tvinga lillasyster att äta låtsasmat med kökshandduk som haklapp...

Agnes har även börjat försöka använda begrepp som din och min - även om det blir fel ibland.

Idag hade Agnes blivit arg på dagis när hon inte fick lägga upp hur mycket köttbullar som helst på tallriken och fått ett utbrott. Vet inte om man ska oroa sig, eller om det bara visar att hon är trygg med personalen och vågar trotsa där med?

Ida: Ja de stora försöker dirigera de små, men det går ju inte alltid så bra Även småsyskon har egen vilja!

Hej!

Tack för omtanken Puss! Ha dom hemma HELA dagarna skulle jag nog inte vilja heller. Jag tycker mitt jobb är för roligt för att avstå helt, och det är kul att bara vara "Sara" och inte "mamma Sara" hela tiden. Men 50-50 vore lagom om jag kunde välja.

Nygge: Oj då....ja jag minns med fasa dagar då vi bara skrek och grät alla tre här hemma när Elsa var liten, som tur var så sov ju Agnes på nätterna, men det är väldans omtumlande ibland. Minns fortfarande den första bland mina kompisar att bli tvåbarnsmamma som trött konstaterade att det är definitivt mer än dubbelt så mycket jobb med två (i alla fall i början). Du kan trösta dig med att det dröjer inte många månader innan ni vant er alla fyra, och sen börjar barnen leka med varandra och det är ju alldeles underbart att se!

Anna: Tråkigt med krassliga pojkar: Vi är lite småkrassliga alla fyra, men tar oss till dagis och jobb i alla fall.

Har precis lämnat barnen och njuter av en mycket sällsynt stund av ensamhet. Jobbar 12-18 idag, så sen bär det av till stan för lite snabb julklappsshopping. Vad ger ni till era män/sambos?

Puss: Och jag anser att det är lätt att säga att det handlar om prioriteringar när din make får ut mer än vi båda tillsammans i lön... Det spelar ingen roll hur mycket vi prioriterar (utom att sälja huset och det är inte aktuellt i dagens läge) vi måste ändå jobba 100+80% och då har vi råd med räkningar, lite sparande till buffert, mat och blöjor, kläder till barnen och en bil som vi knappt kör - thats it! Dagis kostar 2000, jag får ut 14000 = 12000 efter att dagis är betalt. Dvs 9000 mer än vårdnadsbidraget (eller 6000 om man skulle få för två barn), no way kan vi prioritera bort 6000 av våra utgifter....

Att säga att det inte handlar om ekonomi är att påstå att jag har mina barn på dagis för mitt eget höga nöjes skull - så är inte fallet!

Ja, här hoppar jag in och börjar argumentera, jag som aldrig skriver numera....

Tror jag har fått bihåleinflammation och är inte på bästa humör, men har i alla fall varit hos föräldrarana och firat jul med mina syskon som vi inte träffar på julafton. Det var mysigt och kusinerna lekte så fint tillsammans.

Mallan: Kul att höra av dig, och få se bilden på dina stora tjejer! Vad olika de är.

Tigge: Oj, tur att du tog dig ur snödrivan, och att lille Vilmer piggade på sig trots sin dåliga apgar. Verkar som om du blev nöjd med ditt snitt också? Skönt!

Anna: Klurigt med förskoleval! är glad att vi bara hade en att välja på, och att det känns så bra hittills. Tror du måste gå på magkänslan. Känns det helt fel så är det ju några år tills det är dags att börja sexårs, han kanske kan byta senare?

Nygge: Vad bökigt, men jag skulle nog ha gjort som ni, låtit honom stanna i bekanta lokaler och delvis bekant personal. Hoppas det blir bra.

Ida: Vet inte så mycket om sånt, men det kan kanske vara en bra sak att barnen och personalen får börja att bygga upp sina grupper tillsammans från början - alla nya liksom? Vet du om det blir fulla grupper direkt eller om de börjar med lite färre och fyller på eftersom?

Mirme: Jag är inte på något vis emot vårdnadsbidraget, och tycker inte att det är elakt att skriva att det visst kan handla om prioriteringar. Jag har aldrig gått på dagis, och vi hade inte mycket pengar när jag var barn. Jag reagerar på att folk säger att det inte är pga ekonomi som man inte har möjlighet att vara hemma, för man kan ha lån (studielån och andra) som man skaffat sig och kanske skulle ha prioriterat bort NU om man visste hur det var, men DÅ när man tog dom var det långt till ev barn..tex... eller andra skäl. Och som du säger visst går det att rätta mun efter matsäcken, men man kanske inte är beredd att acceptera det matsäck man får (typ sälja huset och flytta till Åmål...eller någon annan stans långt ifrån vänner och familj...). Nu snurrar jag kanske till det här, men det är inte helt lätt...

Alltså, jag tror att det finns två kategorier som söker vårdnadsbidrag: Dels de som inte har så mycket, och redan lever billigt, dels de som lever ganska gott och kan fortsätta att leva hyggligt även på en lön. För de flesta av oss som hankar oss fram någonstans mittemellan så känns det väldigt långt ifrån möjligt, även om vi kanske skulle vilja.

Puss: Ja, jag skulle inte vilja vara hemma på heltid (som jag sagt tidigare), nej jag är inte avundsjuk på dig eller så, och ja, jag unnar dig visst dina prioriteringar. MEN om du inte ljugit tidigare om vad din man tjänar så tycker inte jag alls att 3000 kr är lika mycket/lite för dig som det är för mig, eller hur du kan prata om att leva fattigt. Förstår du inte att det är skillnad så kan vi avsluta disskussionen.

Eller det ska vi kanske göra ändå, innan jag blir ovän med alla

Puss: Jo det förstår jag, allt handlar ju egentligen om vilka "grundförutsättningar man har. Jag försökte bara säga att det ju faktiskt är lättare att prioritera bort saker som nya hus, bio, utemiddagar och fester, än (om jag skulle prioritera) tex bilen, telefonen, TV.n, internet, barnens leksaker, eller resor för att hälsa på familjen. Har nog tex handlat kläder till mig själv för max 2000 kr på hela detta året, och varit ute på restaurang en gång, kryssning en gång. Anders har typ inte gjort någonting.

Självklart förstår jag att det inte känns mindre för dig för det, men det är inte så enkelt för alla.

Nä det blev inte så kul Och barnbidraget kan jag inte räkna, det går redan åt till annat tyvärr ("stora svarta hålet"). Och, alla, inte meningen att detta skulle bli en "gnälla om Saras dåliga ekonomi-tråd" heller. Vi kommer ju faktiskt att få både julklappar och julmat!

Tänkte vara hemma sjuk idag, men gick till jobbet ändå, och här strular maskinen . Bäst jag håller mig borta från FL innan jag snärjer in mig i något annat infekterat ämne...

Puss: Vet inte om du ev syftar på mitt dåliga samvete, men det är vi ju överens om att jag faktiskt vill jobba, däremot kanske inte så mycket som jag gör, något som vårdnadsbidraget i alla fall inte skulle hjälpa mig med. Nä snarare är det en trissvinst som behövs. Däremot kommer vi nog aldrig komma helt överens när det gäller hur vi ser på ekonomin, men hoppas att det inte gör att vi inte kan umgås som vanligt nästa gång vi stöter på varandra! Alltid svårt att diskutera "skriftligt" tycker jag utan att trampa någon på tårna...