Mirix: Vi var 21 då och inte alls några dåliga föräldrar. Så här var det: Vår son föddes med katastrofsnitt, jag blev sövd och allt var kaos när jag vaknade. Som tur var mådde sonen bra och vi fick efter uppvaket åka upp till BB. När vi varit där i två dygn bad jag om att få åka hem då jag mådde väldigt dåligt där och ville bara hem. Läkaren undersökte Dex och det fanns ingen anledning för oss att vara kvar så vi blev utskrivna. När vi packat, klätt på Dex och ringt efter skjuts hem kommer en sköterska in och säger att dom tyckte att Dex hade varit lite skakig på morgonen och de ville ta ett blodsockertest. Testet visade att han hade lågt blodsocker och de beslutades att vi var tvugna att vara kvar en natt till. Då bröt jag ihop och började gråta. Då börjar barnmorskan "skälla" på mig och anklagar mig för att inte vilja mitt barns bästa och frågar om det är så farligt att stanna en natt till. Sen tillägger hon att vi är så unga och behöver lite extra hjälp ... Till saken hör att de inte ens visste om vad som hänt under vår förlossning, min amning krånglade och alla bara slet i mina tuttar, jag hade redan i mitt förlossningsbrev bett om att få träffa en psykolog efter förlossningen men de bara struntade i det och frågade om det verkligen var så viktigt nu när han väl var här. Jag ville bara hem, få vara med min fru och vår underbara son utan all stress och ignorans jag kände på BB. Självklart ville jag vår son väl och det var en självklarhet att stanna när han inte mådde bra. Men personalen på BB borde vara lite mer vana vid "babyblues".
Ni kommer inte bli anmälda till Soc! Vi har aldrig blivit ifrågasatta som unga föräldrar någon annanstans än just där på BB. Vi är så atttans bra mammor!