Kärleken till ett barn
Tänk vilken lycka, att få uppleva den allra största kärleken, så stark att jag inte trodde att den kunde finnas... Kärleken till ett barn.
Jag älskar våra busstunder på kvällarna, när vi skojar och kittlar honom och han nästan kiknar av kluckande skratt, och hans vackra små ögon rynkar sig till små springor i ögonvrårna, och tungan sticker ut och han bara är så GLAD.
Jag älskar att amma honom till sömns, se honom sluta ögonen medan de små viftande armarna lugnar ned sig, känna den lilla kroppen slappna av mer och mer tills han ligger där lealös i mina armar och snuttar förstrött i sömnen ytterligare en stund innan det är dags att bädda ned honom.
Jag älskar när han sover, att ligga där i halvmörkret och titta på hans vackra lilla ansikte, totalt avslappnat, och de små händerna spretande på kudden.
Jag älskar nattamningen, att sitta där i mörkret med mitt lilla mirakel i famnen, och än en gång känna honom slappna av och somna om.
Jag älskar när han vaknar, utsövd och glad, jollrande, och hans underbara leende när jag kommer in till honom och säger god morgon. Han är så söt när han hälsar mig, samtidigt som hela hans kroppsspråk säger "Hallå! Jag är bajsnödig! Toa! Nu!".
Jag älskar när han står och hoppar i mitt knä medan hans små ivriga händer utforskar mitt ansikte, drar mig i tänderna, klöser mig i munnen, drar mig i håret, försöker greppa min näsa, sträcker sig efter mina blanka ögon och försöker ta dem, eller försöker nå något bakom mig... Och hur han tittar på mig, jollrar, skrattar, för att i nästa ögonblick suga in min näsa eller kind i munnen.
Jag älskar att bära honom i sjalen medan han nyfiket tittar omväxlande på naturen runtomkring, omväxlande på mig med sina kloka ögon, pratar lite... Och när det sedan efter en stund börjar bli tröttande, hur han sluter sina ögon, lutar huvudet mot mitt bröst och somnar, fullkomligt trygg. Så underbart att bära det vackraste jag har närmast hjärtat.
Till och med när han är ynklig och ledsen, och allt jag kan göra är att hålla honom i famnen, vagga och sjunga när han är okontaktbar i sin gråt, är han det underbaraste jag någonsin sett.
Jag är lycklig och tacksam för varje dag, varje minut och varje magisk sekund vi får uppleva tillsammans, och för den enorma, villkorslösa kärleken som inte går att greppa, som bara finns där, ofattbar och underbar.
Tänk att livet kunde bli så...
