Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Redan när Lukas (den stora pojken) var nyfödd så sa de att vid en ev. nästa graviditet skulle jag inte gå mer än max 40 fulla veckor.
När jag sedan blev gravid med 3:an (oplanerat) så bestämde doktorn på MVC att vi skulle göra viktskattning i v.36 och v.38. Om bebis visade sig vara stor i v.38 så skulle jag ev sättas igång redan då, men allra senast i v.40. Snitt tyckte hon inte var aktuellt övht.. har jag fött 5 kg bebis så kan jag föda vad som helst sa hon..

Sedan pratade jag med en gynekolog som absolut inte tyckte att jag skulle föda vaginalt pga sfinkterrupturen, så han skrev en snittremiss åt mig, som jag fick avslag på.
Då bestämde en ny (!) doktor att jag skulle komma åter för kontroll i v.39+5, och ev. ta hål på hinnorna. Någon viktskattning ville hon inte göra, det hade dom helt slutat med för det var så missvisande.  Efter det här besöket grät jag när jag gick hem.. kände mig helt överkörd.
När v.39+5 kom så visade gyn.undersökningen (hos ännu en ny doktor) att livmodertappen var helt omogen, så han ville inte göra någonting, utan satte upp en ny tid en vecka senare... viktskattning var det inte tal om hos denna doktor heller..
en vecka senare var tappen fortfarande omogen och han ville vänta ytterligare en vecka..
Om tappen fortfarande var omogen då, så skulle han sätta upp mig på snitt.
Men då sa jag att nu får det banne mig vara nog! Ska du snitta mig, så gör det nu, för jag tänker inte springa här vecka för vecka och låta den här bebisen bli lika stor som den förra... Jag går inte härifrån utan ett datum. Så 5 dagar senare blev jag snittad, i v.41+3, då vägde bebisen 4660g och var 56 cm lång. Hade jag fått vänta ytterligare så hade han varit i samma viktklass som storebrorsan, precis som jag sa hela tiden..

har aldrig fått så många olika besked i hela mitt liv..har verkligen känt mit runtvalsad, som en "sak", inte som en människa med känslor..

Oj vad du varit med om!! Att det får gå till så är helt sjukt. Om en läkare har sagt att du har rätt till snitt så har du! Sen får man i de flesta fall välja givetsvis beroende på hru omfattande skadan varit. Men iom att procenten blir lite högre (från 3 till 5 % tror jag) så är den ju ökad om man varit med om SR tidigare. Sen all oro essutom och ovissheten att inte veta.

Ja, det var det jobbigaste på slutet, att få nya besked hela tiden.. var jättejobbigt!
Vi hade ändå gjort upp en plan från början, men den struntade de ju fullständigt i sen när det väl gällde... uselt tycker jag! Det är ju ändå männsikor det handlar om.

vad rolig (kunnde ju har varit under bättre omständigheter) att se o läsa allt ni berättar o delar med er! Thowe vad konstig att du inte fått vara på efterkontroll. Jag får gå var 3e vecka på koll. Ska igen nu den 7/1 o då ska jag disskutera allt med min läkare (han är chefsläkare på spec MVC) hur vi har upplevt BB tiden o allt som vi är "missnöjda" med. Min kusin jobbar som BM i södra Sverige o under julen satt vi o pratade om min graviditet o förlossning, hon tyckte att det var för j*vligt på ren svenska hur som behandlat mig o min sambo o sa att jag flaggar inte för att anmäla hit o dit men jag förstår om ni gör det o ni har all rätt.

Personligen känner jag att anmäla ingte ger oss nått men att ta upp det med min läkare som är vettig o hoppas att han verkligen tar till sig det jag säger o pratar med sin personal om det så att nån anna slipper gå igenom samma helvete som jag/vi gjort.

Såret har ännu inte läkt helt men är väldigt litet, min ärr vävnad är sten hård. Men jag ville iaf att vi skulle testa ha sex, inte sex nu fullt ut ännu men vi testade sticka in den och det gick jätte bra, gjorde inte ont alls, kännde att ärren stramade till ibland men vi får ta det fösiktig i början. Är så glad att det inte gjorde ont det har faktiskt varit min störrsta fasa så här långt, känns som ett litet ljus i tunneln nu =)

Känndes inte slappt visst kanske inte exakt som förut men varken jag eller sambon klagade inte heller, där emot kännde inte sambon lika mycket av knipen när jag testade. Men det tar sig säkert med tiden. Men ännu är en normalt sex liv en bit bort. Ska inte ha det för en såret läkt men jag höll på att bli tokig av att inte veta om det kommer göra ont av alla ärr så vi testade o jag är inte besviken det minnsta =)

Hoppas ni haft en bra jul o ett riktigt gott nytt år. Mitt år kunnde inte börjat bättre trot jag =)

glömde säga att min kusin som jobabr som BM sa att om man råkat ut för detta, kan inte landstinget neka en snitt. Dess utom rekommenderar sjukhuset hon jobbar på snitt vid KLICK: Sfinkterruptur pga det är en 50 50 chansning att det inte går upp igen och om det går upp en andra gång så är risken för problem efteråt rätt stor, spec om slemhinnan i tarmen går sönder en andra gång det är tydligen jätte svårt att laga det första gången o andra gången är värre.

Hon sa även att dom inte kan göra det i vanliga fall heller men dom försöker med alla medel att övertala en för att det är bäst att föda vaginalt. DEt håller jag med om men med nästa ska jag ha snitt om jag så ska få vända upp o ner på hela norrbottens landsting så ska jag ha det.

Min läkare har iofs sagt att om jag vill ha snitt med nästa så får jag det helt klart.

Sazzia, skönt att det gick bättre än förväntat. Ärrvävnaden kommer att bli mjukare så småningom. Lycka till på mötet imorgon! Skriv ner frågor och sådant du vill ta upp på mötet, så riskerar du inte att glömma att ta upp saker du funderat över.

Jag tycker att om man av en läkare får bra information om bägge förlossningssätt och dess risker så är man som patient kvalificerad att själv ta beslut om man ska föda vaginalt eller med snitt. Det är ju kvinnan som efteråt ska leva med det beslut om förlossningssätt som tagits, inte läkaren.

Vad är rektalslemhinna, någon som vet det?

Hoppar in här jag med. Fick en total sfinkterruptur vid min första förlossning dec 06. Men jag fick väldigt bra info efteråt, dagen efter förlossningen kom dessutom bm till mig och pratade igenom förlossningen. Det var fruktansvärt direkt efter och jag bara grät och skakade när de skulle sy så de sövde mig helt på op eftersom jag var ganska hysterisk. Hade ångest och trodde aldrig det skulle bli bra igen i ca 3 månader efteråt, men sen var det nästan helt bra och efter 6 månader var allt tipptopp. Sex hade vi efter två veckor, men de första 2 gångerna gick det inte alls. På efterkontrollen på spec mvc sa de att jag läkt jättebra. Fick också gå till en specialist och lära mig knipa helt rätt. Fast psykiskt måste jag erkänna att jag innan min andra förlossning kunde börja gråta om jag pratade om förlossningen och blev typ avundsjuk på alla mammor på "barnmorskorna" på tv eftersom de ju hade det hur lätt som helst. Vet såklart att de inte hade det, men det kändes så. Kunde också börja gråta av att se förlossningar på tv, film öht.
I somras födde jag vårt andra barn vaginalt utan att gå sönder öht, inte ett stygn! Ville absolut inte snittas. Var noga med att berätta allt för bm redan på mvc och fick en remiss till spec mvc i slutet för ev. tillväxt ul och för att få klartecken än en gång för vaginal födsel. Bedömningen gjordes att jag inte behövde tillväxt ul och skulle föda vaginalt och fick en tid till 7/7 (bf 10/7) för extra koll igen. Men bm på spec sa att hon nog inte trodde att jag skulle komma då eftersom min första kom ett par dagar tidigt och det fick hon rätt i för skrutten kom 30/6. Konstigt nog var jag inte så nojig under graviditeten, men direkt efter att lillen kommit ut fick jag ett hysteriskt gråtanfall och bara skakade, bm fick inte ens titta om jag gått sönder. Visste ju rent intellektuellt att jag inte gått sönder som med första eftersom bm sa att så mycket hade hon sett på en gång, men det spelade liksom ingen roll, ville typ dö. Tror att det var mitt kroppsminne efter förra förlossningen, ett stort trauma som släppte liksom. Jag betraktar mig som helt återställd, men ärligt talat tror jag inte att jag någonsin blivit psykiskt återställd om jag inte fått föda vaginalt denna andra gång. Efter första kände jag mig så misslyckad och trodde typ att jag inte var gjord för att föda barn, att det var fel på mig. Fastän det berodde på att han låg med armbågen upp vid huvudet. Vill inte på något sätt säga att man inte blir återställd om man inte genomgår en vaginal förlossning efteråt, men jag tror faktiskt inte att jag hade blivit det.

Jag har förstått det som att det är tarmens slemhinna. Om rektalslemhinnan skadats samt sfinktern har man fått en fjärde gradens bristning, annars om bara sfinktern skadats är det en tredjegradsbristning. De flesta som får sfinkterskador får grad 3.

Jag hittade en presentation med bra anatomibilder i början. Varning för operationsbilder på i slutet av dokumentet.

www.sfog.se/presentationer_sfogv08/Vaginala-perineala%20bristn_Gunilla%20Tegerstedt.pdf

I samband med första förlossningen 2003 , fick jag en total sfinkterruptur (grad 4)samt en rift på 7-8 cm på rektal- och vaginalslemhinnan. Detta upptäcktes först en vecka efter förlossningen. Trots att jag var in för manuell placenta lösning 5 timmar efter förlossningen. Veckan efter förlossningen gjordes en ny skrapning pga placenta fanns kvar. Då först upptäcktes sfinkterrupturen och riften. Dagen därpå op igen för detta samt fick en avlastande stomi, som jag hade i 2½ månad då stomin fick nedläggas pga komplikationer.

I samband med andra barnet blev det beviljat ks, blev dock akutsnitt för pojken ville ut före det planerade snittet.
Har nu fått inop ett interstim system med elektroder i s2 kotan samt pacemaker i korsryggen pga att den inre sfinktern knappt existerar samt fortfarande ruptur på den yttre sfinktern. Har haft ständiga kraftiga läckage innan operationen men det förbättrades efter operationen till lindrigare läckage. Dock höll den glädjen inte länge, har nu svåra problem samt en pacemaker som jäklas.
Väntar nu återigen på undersökning och behandling, huruvida elektroderna och pacemakerns funktion.

Jag jobbar iaf sen maj i år och försöker ta en dag i taget och försöker hålla humöret uppe .

Angående efterkontroller gjordes det ett halvt år efteråt med en hel del undersökningar.
Nu är det enbart kirurgen jag har klippkort hos.