Mitt hjärta skriker efter att få bli gravid!!!

Man ska ju göra det som känns bäst för en själva tycker jag inte vad andra säger...

Vi förlorade ochså vårat barn den 5 november i år och vi har börjat försöka igen, för att vi tycker att det känns bra för oss helt enkelt...

Det gör mig ont att läsa vad ni gått igenom. Att förlora sitt barn. Jag kan inte tänka tanken utan att det gör ont.

Jag fick missfall 3 gånger innan vi fick vårt första barn. Det första skedde i v 10 de andra något tidigare. Jag hade så svårt att glädjas inför "nästa" graviditet och det tog lång tid att känna att risken var över. I ditt fall kan jag tänka mig att det tar ännu längre tid.

Ingen annan än du och din man kan bestämma när det är dags. Jag fick höra att det skulle gå minst en mens innan, tre mens innan etc innan vi körde på, men vi gjorde ett val och det blev Angelina.

Det finns inget rätt eller fel. Vården rådger med tanke på deras erfarenhet och kunskap, men det betyder inte att du kan känna att du är redo.

Dock så borde du ta reda på om dina mediciner inte är skadliga för ett blivande barn.

När din kropp är redo så kommer du bli gravid igen. Stora kramar tills dess.

emmashallon: Håller tummarna att ni snart har ett pyre som flyttat in då Lycka till! Qliana: Jo jag vet väl att det är vi som måste känna vad som är rätt o fel egentligen. Jag vill inte äta medicin när jag är gravid men denna kommer jag troligtvis äta under ganska lång tid och enligt läkaren så kan man äta den under graviditet. Samtidigt är jag rädd för att bli gravid igen Den oron man har i början kan ju nog inte mästas med den oron jag kommer ha nu om jag blir gravid igen Nåväl, man får väl ta det när och om den tiden kommer... Tack för era svar

Mitt inlägg trycktes ihop på nåt konstigt sätt ?? Hoppas det går att läsa ändå...

Börjar med o beklaga djupt det du fått gått igenom!

Jag vet precis vad du går igenom
Mitt hjärta skriker också efter att få bära en liten igen.
Förlorade min lilla prins 12 dec nu o avslaget har fortfarande inte försvunnit o det vet ja är normalt men vill bara ha bort det så fort som möjligt så vi kan sätta igång!

Men lär få vänta ett tag med det verkar det som

Beklagar att ni inte fick behålla er lilla prins. Vi förlorade vår dotter i somras strax innan förlossningen. Jag kände direkt att jag måste få ett barn igen snabbt för att överhuvdtaget överleva. Vi började produktionen direkt avslaget upphört. De första månderna var jag jättestressad över detta tills jag en dag insåg att vad jag försökte göra var ju att få tillbaka min dotter - något vi ju aldrig kan få. Då först kunde jag börja slappna av och släppa tankarna på ny graviditet snabbt utan jag började känna att det får ta tid att sörja först och jag litade på att jag blir gravid när kroppen är redo. Och du - nu är jag gravid igen i v 6! Är jätteglad och jätteorolig på samma gång! Jag vill bara tala om för er att sorgen ändrar form ju längre tiden går - den första tiden tror man knappt att man ska överleva eller uthärda men det gör man, och ju längre tiden går så återkommer faktiskt en vardag. Sorgen har vi änglaföräldrar med oss resten av livet men den ändrar form efter det akuta skedet- jag lovar. Jag vet din längtan och jag vet hur desperat man är. Men försök att släppa tanken på ny graviditet ett tag och sörj er lilla prins ordentligt. När kroppen är redo kommer graviditeten. Lycka Till!

Beklagar er förlust!

Vet precis hur ni känner det, vår son dog ett par timmar efter förlossningen och vi bestämde samma kväll att skaffa ett syskon...
Det tog 9 månader innan vi var gravida igen och jag tror att vi var redo då. En del blir det med detsamma, för andra kan det dröja en stund. Kroppen är fantastisk. Sörj er son i lugn och ro, det tar tid. Ni blir med barn igen när det känns rätt! När det blir kan bara ni känna.
Oro kommer ni att få bära på, är själv i v 26 och det finns bra sunder och dåliga. Men mest ser vi fram emot våren och det underbara som vi får då.
Ta hand om er! M

Jag beklagar.. vi förlora vår dotter den 1 okt 08. Det gör så jävla ont. Jag vet! Det var vårat första barn.

Jag är som du; vill bli gravid NU NU NU!
Har haft en äl som vi såklart inte lyckades på..

Jag tror de bästa är att fokusera på ngt annat än just de. Men de e ju skitsvårt, för de är ju de enda man vill. Få barn igen.

Önskar alla lycka till i tråden..
Kramar!

Jag beklagar verkligen att ni miste er lilla pojke.
Vi förlorade vår lilla tjej i maj 2007, hon dog i magen i v. 29.
Detta var självklart en otroligt stor förlust/sorg för oss.
Jag trodde aldrig att jag skulle överleva detta. Men man klarar mer än vad man tror. Idag så finns sorgen efter Engla djupt i mitt hjärta, kommer alltid att finnas där, men jag har hittat tillbaka till livet.
16 maj 2008 fick vi två fina pojkar.
Vi åker varje vecka till Englas grav och tänder ett ljus. Det är jätte viktigt för mig.
Det blir lättare, sorgen hittar en plats i hjärtat.
Vissa dagar är det mer jobbigt än andra, men det är helt ok.
Var rädd om dig!
KRAM