Fortsätta eller inte fortsätta, DET är frågan!

Åhh vännen jag vet så väl hur det känns när tron sviktar men hoppet spirar i hjärtat. Sorgen som lamslår men längtan och önskan efter barn är starkare än rädslan! Tillsammans skall de två besegra rädslan! För oss har det tagit snart 2,5 år men nu spirar ju vårt lilla frö i magen och om vi lyckas denna gång så har varje tår, varje andetag av rädsla varit värt det! Tror aldrig man känner sig redo, det handlar bar om att man liksom bara har en väg att gå och den kan se olika ut för alla. För oss har det handlat många ggr om att stånga huvudet i väggen. Men det är den enda vägen jag kunnat ta. Bara du och din älskling vet vad som är bäst för er!

Önskar dig/er all lycka på vägen till syskon till flickorna. Vilken väg ni själv väljer som passar er bäst!

Kramis

Hej!

Det är klart att det är en svår fåga, men jag håller med Kyoko att längtan och önskan är starkare än rädslan. En av de fantastiska läkare vi har träffat i samband med vår sons död berättade om flera starka kvinnor han mött. Kvinnor som försökt en, två tre gånger innan det blev deras tur. Han uttryckte en beundran över alla dessa starka kvinnor, och du hör till dem. Denna läkare är barn kirurg och överläkare på östra i gbg. Han har nog varit med om mycket genom åren. Så ge inte upp, hämta styrka och lycka till!

Hej...beklagar det ni fått gå igenom. Ta en titt i min blogg om du orkar och vill. Kanske du finner styrka i att läsa om någon annan som haft en lång resa... .