• Anonym (ledsen)

    Vi är körda

    Min mage värker och hela mitt bröst drar ihop sig och jag vill bara rasa ihop och gråta, sanningen slog mig i ansiktet idag att ekonomin är helt raserad.

    Jag studerade och tog examen i juni -08 och efter det har jag sökt mer jobb än jag kan räkna och en och annan intervju har det blivit men sedan är det stopp. Jag jobbar som timvikarie och är uppsatt överallt vid det här laget, vården, städfirmor, tidningstjänst, m.m

    Men hela hösten har vi hankat oss fram på en inkomst (jag uppfyller inte kraven för varken a-kassa eller alfakassa) tack gode gud att min man har jobb, men nu räcker inte det längre.

    När vi levde på en inkomst fick vi mer än en gång gräva i våra surt sparade sparpengar och nu är de slut, det finns inte ett öre mer att ta utav.

    Vi bor så billigt vi kan göra, bil är vi helt beroende av där vi bor eftersom här går inte en buss på 13 kilomters avstånd. Droppen blev nu i december, bilen gick sönder och var tvungen att lämnas in och helt plötsligt stod vi med en utgift på flera tusen som vi inte hade räknat med och som vi inte har pengar till.

    Verkligheten nu då, vi ligger 7000 kr. back som vi måste ha inom en vecka.

    Jag har aldrig fått en betalningsanmärkning i hela mitt liv och tänker inte få det heller, men vad fan ska vi göra? Ja jag vet redan vad jag måste göra, jag måste vända mig till mina släktingar och hoppas på nåd. Men jag skäms, jag har aldrig behövt låna pengar utan vi har alltid klarat oss själva, men nu går det bara inte. Men att behöva se sin pappa i ögonen och be om 7000 i lån känns så fruktansvärt förnedrande att jag har magknip och illamående vid bara tanken på det samtalet som ska äga rum i morgon.

    Det känns som att jag sitter i en rävsax, vad ska vi göra? Jag är uppskriven som vikarie överallt, jag tar varje timma jag erbjuds, jag söker alla jobb jag ser, min man jobbar över så många timmar han bara orkar och ändå får vi det inte att gå ihop. Vi har sålt allt vi har av värde, vet inte vad vi skulle kunna sälja mer!

    Jag trodde inte det var så illa som det är, jag visste att vi inte hade det gott ställt men att vi inte skulle få ihop det med 7000 är värre än vad jag någonsin hade föreställt mig. Men när bilräkningen kom med posten idag så blev verkligheten som en käftsmäll.

    Vi är aldrig på bio, aldrig på krogen, köper aldrig nya kläder (mer än sådant som barnen verkligen måste ha), vi unnar oss aldrig något så det finns inget sånt att skära in på heller.

    Jag önskar inget hellre än ett jobb, om jag bara fick det så skulle allt lösa sig. Men jag söker och söker utan framgång, jag hade satt stora förhoppningar till ett jobb nu men fick idag besked att tjänsten var tillsatt.

    Jag har två dagars jobb inbokade inom städfirman nu men det är allt som jag i dagsläget vet. Min mage rasar, jag kan inte sova, jag är gråtfärdig hela tiden och jag har totalt tappat livslusten. De som säger att man inte blir lyckligare av pengar vet inte vad de pratar om, för man blir fan inte lycklig utan dem i alla fall. Vem kan bli lycklig när man lever med en konstant orosklump i magen?

    Jag begär inte mycket här i livet, jag vill bara kunna betala mina räkningar och se till att min familj kan äta sig mätta, mer än så behövs inte. Men vi kan inte ens betala räkningarna och det ska jag behöva se min pappa i ögonen och säga och jag är livrädd för det samtalet.

  • Svar på tråden Vi är körda
  • Barletta

    Usch, vad jobbigt, jag känner verkligen klumpen i magen när du berättar. Jag vet inte hur reglerna är, men ni borde väl kunna få socialbidrag? Jag vet att det är svårt när man har en man/sambo som arbetar, men ifall en inkomst inte räcker och speciellt när ni har barn, så borde väl man kunna få nåt extra? Det är väl aldrig kul att vara i en situation när man behöver hjälp, men det är ju just det de är till för.
    Hoppas allt ordnar sig och att du får napp på jobbfronten snart.
    Kramar

  • Lewisia

    Känner med dig !!!!!
    Men då man verkligen försökt allt som ni så tycker jag du kanske i första hand ska gå till banken och höra er för hur era lån ser ut ( ni har väl lån?) banken ser hellre att man hör av sig före det går åt skogen. Man kan få amorteringsfritt eller lägga om lån så att man har råd att betala etc.
    Sedan kan du ju alltid som du säger fråga din pappa eller annan anhörig/vän om lån av pengar,det är ibland det bästa, även om det är förnedrande visst...

    Sedan tycker jag också man inte alltid ska vara rädd för socialen utan barnen måste ju ha sitt och mat på bordet måste man också ha! Inget att skämmas för då man inte slösar i vanliga fall!
    *stor kram*

  • Anonym (ledsen)

    Tror inte att socialen är aktuellt eftersom det som kostar oss nu är bilen och det är väl något de anser som en lyxartikel. Men så som vi bor så måste vi ha bil, bor på liten ort och här är inte kollektivtrafiken liten utan helt obefintlig, ingen av oss skulle kunna jobba om vi inte hade bil.

    Jag hyperventilerar snart, jag är så rädd för samtalet i morgon. Min pappa är underbar men jag skäms att behöva fråga om ett sådant stort lån, speciellt när jag vet att han inte är rik själv.

    Hur kunde det bli så här? Två sparsamma personer som aldrig unnar sig något kostsamt, som lever så snålt som bara är möjligt, som alltid sköter sina betalningar i tid. Och jag som kämpade mig igenom skolan med toppbetyg, allt för att sluta som en timvikarie som får kämpa för varje timma som går att få.

    Jag vet inte hur mitt psyke ska fixa det här, det känns som att jag drunknar här. Och när jag tittar på mina barn vill jag bara gråta, vad ger vi dem för liv? Ett liv där mamma och pappa går runt askgråa i ansiktet och desperat försöker komma på ett sätt att tjäna pengar.

  • Sniglar och Krut
    Anonym (ledsen) skrev 2009-01-07 12:11:46 följande:
    Tror inte att socialen är aktuellt eftersom det som kostar oss nu är bilen och det är väl något de anser som en lyxartikel. Men så som vi bor så måste vi ha bil, bor på liten ort och här är inte kollektivtrafiken liten utan helt obefintlig, ingen av oss skulle kunna jobba om vi inte hade bil. Jag hyperventilerar snart, jag är så rädd för samtalet i morgon. Min pappa är underbar men jag skäms att behöva fråga om ett sådant stort lån, speciellt när jag vet att han inte är rik själv. Hur kunde det bli så här? Två sparsamma personer som aldrig unnar sig något kostsamt, som lever så snålt som bara är möjligt, som alltid sköter sina betalningar i tid. Och jag som kämpade mig igenom skolan med toppbetyg, allt för att sluta som en timvikarie som får kämpa för varje timma som går att få. Jag vet inte hur mitt psyke ska fixa det här, det känns som att jag drunknar här. Och när jag tittar på mina barn vill jag bara gråta, vad ger vi dem för liv? Ett liv där mamma och pappa går runt askgråa i ansiktet och desperat försöker komma på ett sätt att tjäna pengar.
    Men TS, varför är det skämmigt att be om ett lån? Alla människor kan hamna i en ekonomisk knipa någon gång i livet, det är inte ett dugg konstigt med det. Då är det ju jättebra om man har föräldrar, släktingar eller någon vän som kan hjälpa en innan det brakar för långt.
    Skäms inte för det, se det som att ni helt enkelt behöver lite hjälp nu, vilket inte är ett dugg konstigt.

    Sen är jag kanske fel person att tycka och tänka för jag har inga barn och vet inte vad barn kostar i drift. Men det låter som om ni har jättestora utgifter om ni inte går runt på en heltidslön, lite extra från dig samt att ni har sålt allt av värde.
    Har ni sett över era utgifter ordentligt?
    Det är inte så ensamt här uppe på toppen som ni där nere vill tro
  • Barletta

    Har du pratat med socialen? Jag tycker nog att det kan vara värt ett försök iaf. De måste väl titta på varje enskilt fall för sig, och i erat fall är det ju som du säger att ni behöver ju bilen för att kunna jobba. Försök att tänka positivt, att inte låta detta dra ner dig i en nedåtgående spiral. Har du eller din man inga kontakter som kan fixa in dig på någon arbetsplats (även om det är ett mindre extraknäck från början) som sedan kan utvecklas till något mer.

  • Anonym

    Hej

    Jag tycker inte du ska behöva oroa dig, jag gjorde precis det samtalet med min far,jag behövde 11500:- till min restskatt som skulle betalas 4:e december.
    Det är inget att skämmas över att man behöver hjälp ibland

  • Anonym (ledsen)

    Lewisia skrev 2009-01-07 12:11:04 följande:


    Känner med dig !!!!! Men då man verkligen försökt allt som ni så tycker jag du kanske i första hand ska gå till banken och höra er för hur era lån ser ut ( ni har väl lån?) banken ser hellre att man hör av sig före det går åt skogen. Man kan få amorteringsfritt eller lägga om lån så att man har råd att betala etc.
    Har bara ett litet lån på banken som är väldigt fördelaktigt upplagt så jag tror inte det skulle kunna gå att lägga upp på ett annat sätt.

    Och det som krisar är just nu, vanliga månader så får vi det at gå runt men det är nu vi behöver ha fram 7000 kr. på en vecka och det är en hopplös ekvation.
  • Anonym (ledsen)

    Sniglar och Krut skrev 2009-01-07 12:18:27 följande:


    Men TS, varför är det skämmigt att be om ett lån? Alla människor kan hamna i en ekonomisk knipa någon gång i livet, det är inte ett dugg konstigt med det. Då är det ju jättebra om man har föräldrar, släktingar eller någon vän som kan hjälpa en innan det brakar för långt.Skäms inte för det, se det som att ni helt enkelt behöver lite hjälp nu, vilket inte är ett dugg konstigt.Sen är jag kanske fel person att tycka och tänka för jag har inga barn och vet inte vad barn kostar i drift. Men det låter som om ni har jättestora utgifter om ni inte går runt på en heltidslön, lite extra från dig samt att ni har sålt allt av värde.Har ni sett över era utgifter ordentligt?
    Men det känns ändå så hemskt, han är själv inte rik (han är pensionär) och här kommer jag, hans vuxna dotter i arbetsför ålder och klarar inte av att försörja mig själv.

    Utgifterna vi har är nog inga onormala vad jag tror, min man är inte så välavlönad (jobbar på industri) och mina timmar varierar oerhört, en bra månad kan jag få ihop 5000-6000 och ibland är det inte mer än några hundralappar.

    En normal månad är som sagt inga problem, men nu var det bilen som gjorde att det gick åt skogen. Vi hade även bilskatten att betala nu så enbart bilen har gått på mååååånga tusen nu och det var just det som blev sista droppen.
  • Joual

    Skulle det vara enklare att be två personer om att få låna 3500 kr? Kanske din far och någon av din mans släktingar?

    Annars tycker jag att ni ska kolla med banken om din man kan få en kredit på sitt betalkort. Om jag förstår dig rätt så har han fast jobb, och har han inga betalningsanmärkningar borde det gå snabbt och enkelt med en kortkredit.

  • Anonym (ledsen)

    Glömde säga att det kanske lät missvisande när jag sa detta av värde, sakerna vi har sålt har gett några hundralappar och så. Men jag menar att vi har inget kvar att sälja som skulle ge några pengar värda att prata om, tänkte lägga ut en massa böcker och filmer på tradera, ger väl alltid någon krona hoppas jag.

Svar på tråden Vi är körda