Hjälp

Hmmm....jag kanske komemr ha lite annorlunda inställning än andra.... men jag tycker såhär.

För det första, ni har träffats LÄNGE, känner varandra och har tagit det VÄLDIGT lungt med flickan.
Nu borde det ju verkligen vara läge (och dags!) att visa tjejen vad det är som gäller.

Du är ju faktiskt en vuxen individ, du och tjejens pappa älskar varandra och vill antagligen leva era liv ihop. Nu daltar ni ALLDELES för mycket med henne.

Självklart ska du få sova över och SJÄLVKLART ska du sova i samma säng som pappan. Vill hon komma in (om du tycker det är ok) så får ni trängas. Vill du inte ah ungen i sängen, då får hon flytta på sig. Hon är 5 år och kan gott och väl sova i egen säng nu.... (och mycket tididgare är min åsikt).

Jag kan förstå att det är påfrestande för dig med en 5 åring. En 5 åring är tillräckligt smart för att vara beräknanade och spela ut er mot varandra (vilket hon nu gör) Hon kommer att manipulera och söka uppmärksamhet. Det bästa ni kan göra är att uppmuntra gott uppförande och ignorera eller markarkera dåligt uppförande.

Som sagt du är vuxen och BEHÖVER inte leka med henne hela tiden. Du är ingen liktant, du är bara en tjej som är kär i hennes pappa, det får hon acceptera. Självklart kan du hitta på saker med henne, det är jättenyttigt för eran relation. Men faktiskt, du är en bonusmamma också. Och ska kunna sätta gränser för henne. Vill du inte gå med på att hon bestämmer hela tiden, gör det inte. VÅGA inta en ledande roll. Hon testar dig och kommer testa dig hårt.
Du måste våga visa henne att du faktiskt bestämmmer över henne också.

Prata med hennes pappa, ni måste vara på samma nivå och vilja samma saker och kommer överens om hur din reltion med tjejen ska utvecklas och vara. Så han inte blir iriiterad av att du tar kommandot.

Låt henne inte köra över er. Hon kommer spela ut er totalt och hon testar hur långt hon kan driva med er. Sjävlklart har hon käsnlor och kan bli ledsen och arg. Och faktiskt, det är helt ok att vara ledsen och arg ibland. Det är faktiskt till och med OK att hon blir arg och ledsen på dig ibland.

Men ge dig själv rätten till att inte låta ett litet barn köra över dig så totalt. Berätta för henne att du tycker om henne. Visa det! Men visa också att du tycker om hennes pappa. Det är ok att visa kärlek, att pussas och kramas inför ett barn, ett abrn mår ju bra av att se kärlek, bara man ger henne det också!

Det kommer gå bra, bara ni ser till att hon slutar regera över er familj!

Lycka till!

Hej nejlikan.
Vi har aldrig gjort som ni har gjort utan vi mer eller mindre kastade oss in i ett samboförhållande ganska direkt efter att de gått isär. Vi har ganska lika åsikter. Och vi pratar MYCKET om barnuppfostran, hur vi vill ha det i vår familj. Vi försöker komma överens om saker innan det blir bråk om det.

Men klart, ibland skär det sig för oss också. Mina barn och dina ungdjävlar.... ja så kan nog både han och jag känna ibland... =)

Prata med din partner om hur NI vill ha det, vad du vill och avd han vill.

Just det dåliga samvetet tror jag kan ge dåliga reaktioner ibland. Förr eller senare kommer hon att protestera och tycka att du tar hennes pappa, och förr eller senare kommer hon bli fly förbannad på dig och tycka att allt du gör är fel.
Att vara rädd för hur hon ska känna och hur hon ska må och tassa på tå runt henne för att skydda henne bara kommer skjuta upp reaktionen. För den kommer, säkerligen.

Jag tycker inte att man ska behöva vara rädd för att inleda en ny relation alls på de grunder som du säger (att hon mår dåligt över skilsmässan) Däremot kan man erbjuda en trygg och stabil tillvaro nu. Och det kan man ju göra både med och utan partner.

Prata med din sambo. 1.5 år efter skilsmässan ska den inte längre utgöra ett hinder för er p.ga barnet. det låter mera som en riktigt dålig undanflykt.