MA i v 9 och galna hormoner

Det blir ett långt inlägg detta...

Jag fick missfall för en vecka sedan och har sedan dess haft ett väldigt stöd av att gå in i forum och läsa om andras missfall. Vill därför själv dela med mig av vad som hände mig:

Vi var i v 8+5 och gjorde vårt första besök, dvs inskrivningen, på MVC måndagen 19/1. Allt gick jättebra, vi fick en underbar sköterska som jag direkt fick förtroende för. Jag hade haft tur och slapp illamående, det enda jag "led" av var spända bröst.

På måndagkvällen hade jag lite kraftigare "mensvärk" än tidigare men var inte orolig, jag visste ju att det förmodligen var livmodern som växte. Men på natten vaknade jag, gick upp för att kissa och upptäckte blod i trosorna. Jag blev alldeles kall, och ännu värre kändes det när jag upptäckte att brösten inte var lika ömma! Jag låg vaken i flera timmar och när klockan väl var 8 ringde jag direkt till MVC. De sa att det förmodligen inte var någon fara men att det lät ju lite oroväckande att brösten kändes annorlunda. Jag fick komma in på UL samma dag. Det vanliga UL visade inget så man fick göra ett vaginellt. Då upptäcktes att embryot hade stannat i växten någon gång v 4-5. Det kändes hemskt men jag var ändå tacksam att jag fått veta direkt och slapp gå och vänta som många andra.

Jag fortsatte att småblöda under tisdagen.

På onsdagen började blodet bli lite tjockare och det kom även små koagulerade klumpar. På onsdagskvällen satt jag i soffan framför tvn. Kände att en ny liten klump var på väg men så fel jag hade - det forsade ut fostervatten ur mig. Jag rusade ut i badrummet, slet av mig kläderna och satte mig på toaletten. Det kom mer vatten och mängder av blod och klumpar. När jag fått på mig rena kläder och en ny binda fick jag gå ut och ta hand om soffan. Tackochlov för avtagbar soffklädsel... Under resten av kvällen och natten fortsatte det att blöda kraftigt och jag fick gå upp flera ggr för att byta binda. För säkerhets skull sov jag på 2 handdukar.

Under torsdagsmorgonen fortsatte den kraftiga blödningen med klumpar och "blodbubblor". Vid lunchtid började det äntligen avta och liknade mer en rejäl menstruation.

Lördagen var också som en ordentlig menstruation men det märktes att det började avta ytterligare.

På söndagen hade blödningen minskat och magvärken som jag känt hittills försvann helt.

Nu är det tisdag och det blöder väldigt lite.

Något som jag tycker är väldigt jobbigt förutom att förlora mitt barn är att mina hormoner tycks löpa amok nu när graviditeten går ur kroppen. Sedan i söndags har jag känt mig mig deppig och grupplat mycket; inte bara på mitt missfall utan även på mitt ex (!). Jag lämnade honom för ca 1,5 år sedan efter flera år i ett dåligt förhållande med upprepade otrohetsaffärer mm från hans sida. Jag saknar honom inte men smärtan över hur han behandlade mig har bubblat upp igen nu efter missfallet. Jag är arg och ledsen och det gör så ONT att han är lycklig med sin flickvän (som var hans senaste otrohetsaffär) medan jag och min älskade, underbara pojkvän går igenom ett missfall.

Är det fler än jag som upplevt dessa irrationella tankar och känslor i samband med graviditet / missfall?

Tack för att ni orkade läsa. Kram till er alla!