Hjälp mig ängla mammor

Hej vännen!!!!

Jag hade ringt omgående, inte för att skrämma upp dig men för att stilla din oro. Bättre en gång för mycket!!!!

Håller alla tummarna för dig!

Jag förlorade min Esther i GBS för precis ett år sen, är nu gravid igen (bara i v7) men jag känner också en maktlöshet när oron sätter in. Snälla kolla en gång extra!!!!

Många kramar, Esthers mamma

Hej!
Katastroftankar, är dessvärre nåt som vi änglamammor får dras med under alla våra nästkommande graviditeter då vi varit med om det värsta. Jag förlorade mitt första barn och har nu en flicka på ett år samt är gravid igen i v 15. Trots att jag har ett friskt levande barn efter min ängel, kan jag inte slappna av och jag tror fö det mesta att det inte kommer att gå vägen denna gången heller....

Vi gravida änglamammor samlas i denna tråd där vi stöttar varandra, välkommen in du med!!!

www.familjeliv.se/Forum-10-204/m39541173.html

Kram

Känner precis igen känslan, jag var HELT SÄKER på att han hade dött flera gånger :( Jag åkte upp på förlossningen då, fick superbra bemötande där. De skyndade sig att lyssna efter hjärtljuden, jag grät en skvätt och så blev det lättare att andas ett tag igen.

Så det är mitt råd: åk upp i kväll när du slutat jobbet. De är vana att ta hand om kvinnor med tråkiga erfarenheter, och det tar så kort stund och lättar ångesten!

Skickar en kram! Det är inte lätt att vara gravid efter att ha förlorat det käraste man har...

hej tjejen. Måste säga att jag känner med dig så att det gör ont i hela kroppen när ja tänker på at du förlorade lilla Lola i vecka 39. Vet själv hur fruktansvärt orolig man vart för att någonting skulle hända lillan medans hon fortfarande låg i magen och man vart helt oförmögen att kunna göra något om något drabbar den lille. Att sen förlora sitt barn i en sån långt gången graviditet vill jag inte ens tänka på.. Hur överlever man en sån sorg?? Fruktansvärt stark måste du vara!!! Sen ang din tråd så mskulle jag vilja lugna dig med att säga att du "bara" är i vecka 16 och när jag själv vart i den veckan så hade jag inte ens hunnit börja känna några rörelser ännu (första sparken i vecka 17) vilken fruktansvärd otur du har haft, måste ändå vara väldigt ovanligt att förlora barnet i magen så.. Håller tummarna för (och tror VERKLIGEN inte) att det kommer att drabba er familj igen. Skulle vilja ge en stor kram!!!

jag vet precis hur du känner det,,,åk in och kolla är mitt råd! det är det ända som faktiskt hjälper mot den oron du känner.

Hur gick det ts?
Håller tummar o tår på att du redan varit inne..

Undrar också hur det gått. Hoppas verkligen att du fått kolla upp och att allt var bra. Håller alla tummar för dig och det lilla livet i magen!

Tack för alla svar!
Vad skönt det känns med alla mammor som bryr sig och finns där!
Ni är guld värda allihop!

Jo jag bad min sambo att ringa in till förlossningen eftersom det var helg och på kvällen.
Han ringde dit och berättade hur läget låg till och att han ringde därför att jag var på jobbet.
Svaret var att de ville att jag skulle höra av mig så jag ringde upp vid 20.30 tiden.
Kvinan som jag pratade med hade ringt till jour läkaren och hon tyckte att jag skulle kontakta min barnmorska på måndagen.
Jag berättade att det var mag känslan och att jag var jätte orolig. Att jag hade kännt sparkar veckan innan trodde hon inte att det var sparkar för att det är för tidigt.
MEN detta är min tredje graviditet och jag VET att det var små små sparkar som jag har känt. Så det så!

Sen förstår jag att man inte känner sparkar varje dag så här tidigt men magkänslan sa att något var galet.
De var iallfall inte så sugna på att jag skulle komma in så nu idag har jag varit hos min barnmorska och lilla hjärtat lät jätte fint!

Åh, så skönt!!! Alltid bra att få kolla, synd bara att du blev tvungen att vänta så länge, kan tänka mig att det inte var så rolig helg... Hoppas katastroftankarna kan hålla sig borta ett tag nu. Kram!

Åh, så skönt att höra att allt var bra! Ta hand om dig och lilla pyret nu!

Underbart att allt var okej. Ta nu hand om er, du och magen!
Kramar från en annan änglamamma