Tar man med en 10- årig pojk att byta om på damernas?

Hm, tänkte inte lägga mig i denna tråd, men tycks inte kunna låta bli...

Spontant tycker jag att tio år är lite för gammalt för att byta om i ett omklädningsrum med motsatt kön. Skolåldern känns som en bra gräns, tycker jag.

MEN som någon skrev tidigare så kan det finnas dolda handikapp som gör att pojken behöver stöd från en förälder. Jag har själv erfarenhet från såna problem som kan komma till uttryck genom initiativlöshet, rädsla, osäkerhet och "låsningar" speciellt i ovana situationer. För ett sådant barn kan det vara jättesvårt att byta om själv fastän man är tio år.

Självklart är det inte meningen att man ska behöva känna sig illa till mods i omklädningsrummet, men det skadar inte att ta sig en funderare på varför man känner så. Trots allt har vi ett samhälle som sexualiserar barn i allt tidigare åldrar, trots att de inte alls är fysiskt utvecklade...

F.ö. har vi haft incidenter med pedofiler på badhuset i staden där jag bor, vilket känns riktigt obehagligt och otryggt!

Exakt vilka problem som kan uppkomma med ett barn som har funktionsstörningar kan vara ganska komplext och svårt att sätta sig in i innan man konfronterats med det.(Se gärna tidigare inlägg för exempel från mina erfarenheter).

Jag tycker inte heller att barn som uppnått en viss ålder bör byta om tillsammans med andra av motsatt kön, men det skrämmer mig att det dykt upp så många förutfattade meningar i denna tråd om barn med funktionshinder. Tro mig, alla tioåringar kan inte byta om själv.

Håller med om att det borde finnas regler för detta, men framför allt bra lösningar på problemet. Alla borde väl kunna få gå och bada utan att känna sig illa till mods.

Som sagt (skrivet): Det var det smala tänkandet som skrämde mig mest. Alla barn är inte lika och man kan inte säga att man klarar en viss sak bara för att man uppnått en särskild ålder. Så enkelt är det tyvärr inte!

Eftersom exemplet med 35-åringar som inte klarar sig själv kommit upp ett flertal gånger så säger jag min mening om det också, även om jag inte gillar jämförelsen.

Jag tror att det är vanligast att problemen skiljer sig åt en del mellan dessa två exempel. Barn med vissa problem kan behöva några år extra för att klara av samma saker som andra jämnåriga kan.

Sedan är det inte så lätt som man kan tro att få stöd och hjälp utifrån till ett funktionshindrat barn, föräldrarna måste ofta ta på sig en stor del (inte sällan allt) extra ansvar och arbete. Jag tror och hoppas att det är annorlunda för vuxna, som kanske inte har föräldrar eller andra som kan hjälpa dem.

Det tillhör inte heller badmästarnas arbete att hjälpa människor att byta om, även om det skulle vara möjligt i vissa (inte alla) fall. Vad tror ni att de skulle säga om jag kom dit med min vuxna bror som har både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och säga att han behövde hjälp med duschning och ombytning? Jag tror inte att de skulle vilja det, så varför skulle det då vara annorlunda med en tioåring? Som sagt, jag gillar inte denna jämförelse, men kommentarer efterfrågades så då delger jag er mina tankar.

Det är väl lika bra att jag återigen påpekar att jag inte tycker att tioåringar bör byta om med motsatt kön, utan vill ge en mer nyanserad bild av funktionsnedsättningar.

Snossan: Det var egentligen det jag menade, att det därför inte går att jämföra en vuxen människa med problem med ett barn som har det. Såg att det lät lite konstigt som jag skrivit det ovan.

Auro: Det var en bra tanke, då skulle man ju helt slippa funderingar om huruvida barnet verkligen behöver vara där eller inte. Säkert trevligare för alla parter.