Snygg kompis som alltid ror hem killarna!
Så här är det. Jag har ett barn som är ett år, med en kille jag vart tillsammans med i ca sju år. Vi har haft de dåligt de sista åren och beslutade för fyra månader sen att nu får de va nog, vi går varsit håll. Vi är båda nöjda med beslutet.
Sen dess har jag träffat några killar i olika sammanhang som ja faktiskt känns en connection med, de har kännts pirrigt å trevligt. Vet inte om de bara e att ja behöver en re bounder, eller om de e på riktigt. Min bror är 2 år äldre än mig och vi hänger mkt ihop, å två av hans kompisar är intressanta. Den ena har ja uteslutit för han har börjat blivit dryg, varpå den andra blir bara mer å mer intressant. Han är helt fantastisk med min son, tragiskt att säga men de känns lugnare när han är med min son är när sonen är med sin pappa! Hans pappa har aldrig hållt ett barn innan sonen kom, och kille, vi kallar honom kalle, har massa syskon och tagit massa ansvar, så de kanske inte är så konstigt.
hur som helst. jag har en rå-snygg kompis. hon är lång, smal, snygg å jävligt cool. ja e kort, mullig, rätt cool (om man får säga det, hahah) å normal-söt. Självklart faller alla killar för henne, jämt när vi är ute på krogen flockas killarna runt henne och hon spelar svårt men njuter som fan av all uppmärksamhet. hon är aldrig intresserad av nån för hon e kräsen, men hon låter dom gärna tro att hon är det. och när ja presenterar henne för mina killkompisar, eller nån kille ja e sugen på, så självklart faller dom pladask för henne och hon låter dom tro att hon e sugen fast hon inte kunde bry sig mindre egentligen.
det här känns skitjobbigt tycker jag. ja va 15 när ja blev ihop med min sons pappa (7 år sen) och har därför aldrig vart ute å raggat eller så. känner mig helt lost. "kalle" är helt fantastisk, vi träffas var å varannan dag, men oftast e min kompis med oxå, vi smsar ofta och när han busar med min son kan ja inte annat än smälta.
ja vet egentligen inte vart ja vill komma med det här, men är de ja som e dum i huvet? ska ja kanske bara acceptera att ja e den fula ankungen som alla bara blir kompis med eller kan ja spela på min empati? haha. min kompis är en underbar vän å ja älskar henne, men hon e ibland en riktig jävla bitch rent ut sagt, de e på hennes villkor jämt. alla i våran stad, som är en rätt stor stad, vet vem hon e, hon syns i många sammanhang, och hon har såklart bra självförtroende eftersom hon får mkt komplinganer. men vi är bästa vänner och ingen av oss har egentligen så många andra kompisar, inga som e riktigt nära iaf utan vi hänger ihop typ jämt. ja känner inte att ja kan säga till henne hur ja känner för hon skulle ta de som ännu mer ego boost och tycka att ja e töntig.
men hur vet ja om "kalle" e intresserad av mig, eller om han faktiskt e sugen på henne? vi har ju skitkul ihop, men när hon e med känns de som dom har roligare...
fan va babbligt de här blev å säkert ingen som kommer orka läsa haha. vi får väl se hur de blir :)
kram från paddan! :)