Jo, jag är verkligen initiativrik. 
Allt är så segt nu. Jag kommer inte upp på morgonen. Så vi får jäkta till dagis varje dag och vi kommer försent varje dag med. Hemma får jag inget gjort. Jag somnar varje kväll med barnen när jag nattar dem. Jag har lyckats åstakomma en sak idag och det är att byta tandläkare. Jag ringde min tandläkare för ca 5 månader sedan och ville ha en tid. Den tidigaste tiden de hade var efter 2½ månad. Jag väntade snällt dessa 2½ månaderna. När det var dags att gå dit ringde de och ställde in för min tandläkare var inte schemalagd den dagen jag skulle vara där. Fick en ny tid och väntade snällt denna gången också. Då ringde de igen och ställde in. Min tandläkare var sjuk. Fick en ny tid som idag. Efter att jag lämnat barnen jäktade jag hem och gjorde mig färdig och stack till tandläkaren. När jag suttit där 20 minuter in på min tid så frågade jag hur länge de trodde att det skulle ta innan jag fick komma in. Då visade det sig att min tandläkare var sjuk igen och de hade ringt mig 1 timme innan jag skulle vara där. Men eftersom jag inte var hemma så hade de bara lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Jag blev så arg att jag har väntat 5 månader utan att få komma till och gjort mina rotfyllningar så när jag körde hem från tandläkaren så stannade jag till hos en nyöppnad privatklinik och beställde datum hos dem istället. När jag sedan kom hem ringde jag och meddelade till min tandläkare att jag har bytt klinik.Min syster har samma tandläkare och de har strulat med henne med. De har ställt in och flyttat hennes tider och de har haft lång väntan för henne med.
Nu har jag fått vräkt ur mig lite. Nu kanske humöret blir bättre.
Sedan så hade vi Christoffers dödsdag nu den 7/2. Ingen hörde av sig då iheller. Så alla missade hans födelsedag och dödsdag, vilket gör mig väldigt ledsen. Jag tycker att det inte är för mycket begärt av den närmste släkten att åtminstonne höra av sig dessa dagar.
