• Äldre 17 Feb 23:09
    2014 visningar
    10 svar
    10
    2014

    Mist sitt liv

    Hur hanterar man sorg?? Min 15 åriga lille bror berövades på sitt liv för ett dyngn sedan varför detta undrar jag hur kan man som 15 år bara somna in utan minsta för varning?? hur kan det ske??? ska man klandra sig själv eller hur fan gör man???

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-17 23:15
    Hur kan man glädjas till att föda ett barn så får han inte änns träffa det. Tårarna bara rinner. och gud finns då inte då skulle han inte ta en frisk pojkes liv han han inte äns gå klart 9. hur i helvete kan detta få ske.....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-18 08:31
    Första natten då han inte finns kvar hos oss. fy fan vilken natt sorg, saknad, skuld allt på en gång. just nu vill jag byta i hans ställe. hur kan man " lära sig leva med det här". jag ville inte lämna min mor och far och min andra lille bror men jag kunde inte vara där jag orkade inte har så dåligt samvete. Gråter sörger och är ilsken om vartannat. Varför han hur kan en så ung mänsiska bli berövad på sit liv bara så där. Han han inte leva. Han han ingenting. Visste han att jag eller att vi min familj älskade han?? Det är så mycket tankar. Men jag gör det jag älskar han så mycket att det gör så ont en bit av mitt hjärta är borta och den kommer aldrig att komma tillbaka.

  • Svar på tråden Mist sitt liv
  • Äldre 17 Feb 23:10
    #1

    beklagar


    Isabel och Alexander - mina små hjärtan
  • Äldre 17 Feb 23:10
    #2

    Jag kan tyvärr inte ge dig några svar men vill verkligen beklaga.

  • Äldre 17 Feb 23:11
    #3

    jag vet inte hur fan man ska göra?

  • LJ2
    Äldre 17 Feb 23:12
    #4

    *kram*

  • Äldre 17 Feb 23:12
    #5

    Beklagar sorgen, tror inte dett finns något sätt överhuvudtaget att hantera det. Man får låta det sjunka in men det kommer aldrig förvinna, man får acceptera det som hänt...

  • Äldre 17 Feb 23:13
    #6

    hur kan en gud tillåta det här, jag önska att den kunde ta mitt i hans ställe

  • Äldre 17 Feb 23:13
    #7

    Har inte mist ett syskon men den erfarenhet jag har går ut på en minut i taget, sedan några timmar i taget osv.


    Livet blir aldrig som förr. Det finns ett före och ett efter och det gör ont, så fruktansvärt ont.
    Beklagar......
  • Äldre 17 Feb 23:16
    #8

    Vet inte vad jag ska säga mer än beklagar sorgen.
    Många styrkekramar

  • Lilla Gry
    Äldre 18 Feb 08:18
    #9

    En minut i taget, ett till andetag efter det här. Sorgen tar tid och måste få göra det. Smärtan blir mindre akut så småningom. Kanske kan du försöka tänka att din bror skulle vilja att du fortsätter andas, att han skulle vilja att ditt barn föds även om han inte får träffa det. Genom dig lever din bror vidare, kanske kan det ge dig styrkan att ta ett steg till, att andas in och ut ytterligare en gång. Jag vet att smärtan är outhärdlig. Att allt verkar meningslöst. Men om du bara lyckas överleva en minut i taget så blir det så småningom lite lättare.

    Skickar massor med styrkekramar och önskar att jag kunde göra något för att lindra din smärta, men vet att det inte går. Beklagar av hela mitt hjärta att din bror inte fick stanna.

  • Lilla Gry
    Äldre 18 Feb 08:23
    #10

    Glömde skriva att du inte ska klandra dig själv. Det är inte ditt fel att din bror dog. Men jag vet också att skuldkänslor alltid kommer oavsett hur någon har dött. Man måste försöka släppa dem. Det är INTE ditt fel!

Svar på tråden Mist sitt liv