bonusbarn i vår säng?

Domherre skrev 2009-02-19 12:16:27 följande:

Ja det är väl stor skilland om det är ens eget barn och någon annans.
Jag älskar min systers barn men tusan vad dom är äkliga ibland.
Min eget barn tycker jag aldrig är äkligt

Domherre skrev 2009-02-19 12:16:27 följande:

Du behöver inte heller skriva att det är ju HANS barn för vi vet... VI VET

Men jag skulle inte plocka upp hunden i sängen fast jag vill det för min man vill INTE det och det är ju något man får respektera.

Det är ju trots allt BÅDAS säng

mandis skrev 2009-02-20 08:59:58 följande:

Ingen har väl skrivit att man inte ska ge barnet trygghet..

Men pappan får ju lägga sig inne hos barnet. Självklart vill väl varje förälder trösta och ge trygghet åt sitt barn när barnet har det tufft. Och självklart ska ingen hindra denna förälder att ge det.

Men jag som inte är förälder till detta barn vill inte ha det i MIN säng (sängen är ju både min och pappans) och det får ju respekteras. Då kan ju pappan lägga sig i barnets säng.
Varför skulle inte det funka lika bra som om dom ska ligga i min säng?

mandis skrev 2009-02-19 18:53:20 följande:

Det handlar inte om att man inte tycker om barnet.
Jag ÄLSKAR min syskonbarn nästan som om de vore mina egna men jag skulle aldrig vilja att dom sovande i min säng.
Jag älskar min mamma och pappa oxå men skulle inte heller viljat att dom sov i min säng.

Min sambo skulle inte heller velat ha mina syskonbarn i våran säng.
Ska jag tvinga honom till det om jag nu skulle velat ha dom i sängen när dom är och hälsar på (dom kanske saknar sin mamma)?

Sängen är och ska få vara "vår" privata plats enliggt mig och då ska jag väl få ha EN privat plats i mitt eget hem?

Jag vet att det är barn vi pratar om men det är ju oxå människor.
Så som vi vuxna oxå är.

Om vi vill ha vår säng ifred så får ju pappan respektera det.
Pappan får gärna gå in och lägga sig i barnets säng.

Är det inte den bästa lösningen på problemet för alla parter?
Kan ingen svara på det?
Speciellt ni som tycker att vi bonusmammor antingen får "gilla läget" eller gå och lägga oss i badkaret?!

Varför kan vi inte få lov att ha en privat säng?

mandis skrev 2009-02-20 11:00:39 följande:

Mitt barn som är 8 månader är ibland i min säng men dock sover han i sin egen.
Mitt bonusbarn som är 8 år sover i sin egen säng. Jag hade inte accepterat att han sov i våran säng.

Det är bl a en ålders fråga och sedan en plats fråga och även en (för mig som har lindrig bacillskräck) hygienfråga.
Jag skulle inte kunna gå fram och torka av saliv från min bonus haka med min egen hand som jag dock skulle kunna göra med min egen son.
Därför vill jag inte heller att han dreglar i min säng eller ligger och svettas i min säng där jag själv ska ligga naken och sova.
Det handlar inte om att jag inte tycker om honom för det gör jag och jag vet att han tycker om mig.

Jag vill ha min säng ifred och det är inte mitt ansvar eller förpliktelse att överlämna allt som jag har bara för att jag är en bonusmamma.. Det finns andra lösningar.

mia mamma skrev 2009-02-20 11:23:04 följande:

Jätte skönt att kunna känna så men som sagt vi är ju alla olika.
Jag hade nog gärna velat känna som du gör men nu gör jag inte det.

Det bästa för dom flesta bonusfamiljer är väl att känna så men om nu inte bonusmamma känner så så måste det ju respekteras.
Och hon ska ju inte bli bortshasad från sin egen säng pga det eller få påhopp utan då får man hitta en annan lösning som fungerar för hela familjen.
Barnen ska komma först men bara för det ska ju inte bonusmamman behöva må dåligt och känna sig utanför och bortglömd.
En extra säng bervid pappans sida av sängen eller ligga inne hos barnet är några exempel.
Bonusmamman får ligga i sin säng, pappan får ta sin roll som pappa och barnet slipper ligga ensam och får uppmärksamheten/tryggheten barnet behöver.

Min syster har 4 barn med samma man.
De har deras yngsta som är 8 mån sovandes med dom men de andra barnen får sova i sina sängar.

Jag har 1 bio 8 mån och en bonus 8 år.
Bion får ibland sova hos oss på morgonen men det får inte bonus.

Skillnad?

Skillnaden är om man gör skillnad på barnen, bio och bonus hemma. Bio får ligga och mysa i sängen, men inte bonus. Det är fel. Har man bestämt att inga stora barn får ligga i sängen, bio som bonus är det en annan sak. Då gör föräldrarna ingen skillnad utan har samma regel för alla barn.Precis så självklart kan man "förbjuda" bonus att ligga i sängen.
Det ÄR ju skillnad på en 8 månaders och en 8 åring.

IrreVirre skrev 2009-02-20 21:24:25 följande:

Förlåt men jag skrattade när jag läste detta.

Tror du på fullaste allvar att vi ligger och "lördagsmyser" i flera timmar och så får bonusen stå i dörröppningen och titta på?
Vi kanske t o m kallar på honom så att han ska få se?! Det är ju galet.

Haha.. Jag ser det framför mig

Men vad är då problemet med att pappan lägger sig i barnets säng?

Om barnet känner sig ovälkommen i pappans säng så är det väl inte hela världen så länge barnet vet att det alltid är välkommet till pappa men att pappa då kommer in till barnet istället?

Jag ser inga problem med att man sätter upp gränser för var ett barn får lov att vara när barnet har kommit upp i en ålder.

Men om bonusmamman inte vill ha barnet i sängen och pappan vill ligga hos barnet så får ju pappan skaffa en större säng till barnet så att dom kan ligga där båda två.

Det kan ju bli trångt i en dubbelsäng för 2 vuxna och ett "halv stort" barn oxå

Om en bonusmamma inte vill ha någon annan i sin säng så MÅSTE det respekteras och det är PAPPAN uppgift att lösa problemet på bästa sätt för ALLA.

Att tvinga bonusmamman att acceptera att barnet ska sova där eller tvinga in bonusmamman till soffan för att hon inte vill sova med barnet kommer ju endast skappa agg/svartsjuka/ilska som kan (och oftast hur sorgligt det än är) riktas mot barnet samt bråk som barnet oftast (lika sorgligt här) får höra på.

Som jag sagt innan det finns andra lösningar än att tvinga barnet att sova ensamt eller tvinga ut bonusmamman på soffan.

SeTa skrev 2009-02-23 15:38:37 följande:

Vad skönt för er att han inte hade problem med det.

Men hypotetiskt:
Om han älskade dem som sina egna barn men förklarade på ett fint och bra sätt att han ville gärna att bara ni 2 som i eran säng pga någon anledning (låt oss säga tex barnen sparkade/rörde sig mycket när dom sov) och att det inte hade något med hans känslor för dem att göra utan att han inte kunde sova ordentligt.
Hade du inte velat lösa detta problem eller hade du inte velat leva med honom något mer eftersom dina barn kommer självklart först?

SeTa skrev 2009-02-23 19:49:02 följande:

Du svarade fortfarande inte på min fråga..
Om han tidigare än du hade velat det inte ville ha barnen i sängen av någon anledning hade du då lämnat honom pga att han tex vill kunna sova hela natten?

Vad hade du då varit för förebild för dina barn?
Att man lämnar någon man älskar pga att du inte kan kompromissa med honom.
Att man ger upp vid första bästa motgång?

Oj, vad olika man kan tycka. Jag tycker att man MÅSTE respektera och TA HÄNSYN till barnets behov av sin pappa. Barns behov går i min värld före vuxengnäll.Men herregud.. Sluta vara så extrem.

Ingen har väl sagt att man INTE ska ta hänsyn till barnet?
Var fick du det ifrån?

Man är väl inte iskall för att man inte vill dela sin säng med ett bonusbarn.

Det är väl en SJÄLVKLARHET att alla normalt funtade människor kan acceptera att ett barn känner behov av närhet av sin pappa.
Men bara för det vill jag inte ha någon annans barns svett, saliv och kroppsvätskor eller ligga och trängas med så att jag inte kan sova ordentligt i MIN säng.

SWom sagt det finns andra lösningar

fam kaos skrev 2009-02-24 21:50:29 följande:

Ursäkta att jag lägger mig i er privata disskution.
Jag håller inte på någon.. MEN..

Varför angriper du bonusmamman?
Är det inte föräldrarnas fel att han "tvingas" leva med henne?
Är det inte föräldrarnas uppgift att se till så han har det bra?
Och skydda honom mot denna "hemska" människa?

Det är rätt lätt att peka finger mot den människa som (om man jämnför med föräldrarna) har minst ansvar över denna pojke och hans vällevnad (eller vad man nu ska kalla det)

Varför skriver du inte att det är synd om honom för att han nu har så kassa föräldrar som låter han leva med henne?

Nej för att du har bestämt dig för att ALLA styvmödrar är "den elaka styvmodern".. och dom ska lynchas.

DET ÄR INTE VÅRA HUVUDSAKLIGA ANSVAR ATT TA HAND OM DESSA BARN.. DET ÄR FÖRÄLDRARNAS.

Vi är det vår ansvar att behandla dem som vilken annan människa som helst. Med respekt och vänlighet.. Allt annat ser jag som en plus att man gör för dem... OM man vill.

mirre2 skrev 2009-02-25 11:25:30 följande:

Delade du säng med din mamma fast du hade en egen säng att sova i inärheten?

Eller gjorde ni det för att det skulle vara en mysig grej?
Bara du och din mamma?