Full fart hemma, eller :)?

Tjena.

Jag funderar mycket på hur det ska bli den dagén jag är hemma med flera barn. Just nu är jag pappaledig med en ettårig kille (jakob). Han har varit lätt att ta hand om sedan BB-tiden men har ändå dagar då han kräver full uppmärksamhet och sysselsättning. Jag lever i tron att situationen hemma blir lite vad man själv gör den till. Jag menar att man som förälder formar sina barn och vänjer dem vid mer eller mindre omhändertagande och sysselsättning. Jag och min fru ägnar mycket tid åt att medvetet leka med och vara med sonen. Men stor del av tiden får Jakob sysselsätta sig själv och han tar det som något naturligt då vi uppmuntrar honom att hitta på egna saker i huset. En sak är klar. Jag kommer aldrig att ta det andra människor säger om föräldraskap för sanningar. Många säger "vänta bara så ska ni se.." då jag berättar hur skönt och förhållandevist lätt det varit att bli förälder - vill människor att man misslyckas eller varför säger de så? Det jag funderar mycket på är om det egentligen är någon skillnad att få killar eller tjejer. Kanske beror även dessa skillnader på hur man själv agerar som förälder?!

Tja

Mina "Bonus" barn är ju 12 och 9, så dom gör inte så stort väsen av sig. Förutom när lillan ska sova förstås för aldrig har det sprungits å gnabbats så mycket utanför vårat sovrum som då.
Men Lillan i sig ser till att hålla mig sysselsatt rätt flitigt faktiskt. Hon kräver rätt mycket då hon ligger långt fram i utvecklingen. Klara 10 mån testen när vi var inne för 8 mån kollen osv. Nu ställde ju hjärnhinneinflamationen till det lite för oss, men å andra sidan så vet man ju hur det är när det är riktigt illa. Men jag tycker nog att det är en erfarenhet jag hade kunnat vara utan.

Hon är fullt kapapbel att hitta på bus o rackartyg utan pappas hjälp ( är väl från mig hon har fått allt ) samtidigt som hon uppskattar att man busar, stojar å leker med henne. Men hon uppskattar minst lika mycket när man är ute på prommenad, eller åker in till stan för att handla grejer.
Aldrig är hon så lycklig som när hon får flirta med 100 främmande människor, samtidigt som hon sällan släpper dom för nära in på sig.
Jag har nog aldrig känt något behov av att behöva dela på mig, många gånger har ju hennes storasyskon ställt upp och hjälpt till på dagarna när dom kommit hem från skolan. så man hinner med dagens bestyr trots allt, även om det inte blir riktigt i den ordning man planerat på morgonen.

Men jag tycker att det är kul, och denna tid är absolut inget jag har ångrat en sekund. Önskar bara att den varit dubbelt så lång, för nu är den snart slut.