varför?

Om du är helt saklig har du väl själv kommit fram till att styvföräldrar inte har något juridiskt ansvar för partnerns barn. Det är ju väldigt tydligt att det ligger till så vid en separation mellan föräldern och styvföräldern och även när en av dessa dör. Däremot finns ett sekundärt ekonomiskt ansvar gentemot styvbarn om det finns gemensamma barn för att säkerställa att barn under samma tak åtnjuter likartad standad, men barn försörjs av vårdnadshavarna som också har det övergripande ansvaret för barnen på övriga plan än det ekonomiska. Många blandar ihop ett emotionellt och ekonomiskt ansvar, som att en styvförälder som inte lever med sin partners barn som om de vore gemensamma både ekonomiskt och generellt ansvarsmässigt är okänslig och ogillar barnet.Sedan ska man visst hjälpa varandra om man lever tillsammans tycker jag. Hur mycket en styvförälder ska hjälpa sin partner med dennes barn får man komma överens om inom förhållandet. Inget är givet. Situationen kan se så olika ut i olika familjer. Problemet är när de vuxna har olika åsikter. Men det är ju ett problem inom alla förhållanden och inte förbehållet förhållanden där det finns barn sedan tidigare. Det kan vara svårt att tråckla ihop vardagen och kännas oerhört irriterande när det är partnerns ex, den andre föräldern, som vill ruta in någon annan än sig själv "för barnens skull". Rent krasst kan man säga att om man vill ha 100% kontroll på sina barn får man låta bli att separera. Det ingår i seperationskittet att bli deltidsförälder på heltid och om man inte kunde styra upp mannen inom förhållandet är det väl inte rimligt att tro att man ska kunna styra upp både honom och hans nya med fjärrkontroll. Sedan finns det givetvis par som borde låta sig styras upp, framförallt föräldern, men det visste man väl när man separerade och kanske t.o.m var anledningen till separationen.

Det kände jag inte till. Då blir det höga dagisavgifter sammantaget om det är 4 personers inkomster i 2 hushåll som ska räknas samman.Om du har som krav att din man ska älska dina barn lika mycket som era gemensamma så får jag hoppas att han gör det eller aldrig berättar sanningen om han inte gör det. Jag själv har full förståelse för att man kan känna olika för egna och andras barn även om det med åren kan närma sig.Jag vill inte ge mig in i diskussioner om vems ansvar det är att "fixa" "pest och pinabarn", hur man ska gå tillväga och vilket språkbruk som är acceptabelt när man skriver på nätet om barn som du beskriver på detta sätt. Jag hör till dem med en mycket hög toleranströskel för hur styvmammor väljer att uttrycka sig på ett styvförälderforum där barnen inte hör. Jag ser också att en del sitter på dubbla stolar och reagerar känslomässigt som om de själva är barnet vars uppförande har kritiserats fast de svarar på inlägget i egenskap av vuxen. Det kan bli trassligt och fel.

Varför skulle barnen välja vilken vuxen som kommer in i deras liv? De väljer inte bioföräldrar. Inte väljer de dagisfröknar, lärare eller idrottstränare heller och detta är personer som har minst lika mycket inflytande på barnens liv som oss bonusföräldrar. Självklart får alla bjuda till för att få familjesituationen att fungera, men det gäller OCKSÅ barnen. Livet består av ständiga kompromisser och det vore orättvist att lära barnen att livet anpassar sig efter dem hela tiden. Mina barn får glatt anpassa sig efter vår nya familjs behov och jag ser inget konstigt i det. När det är något som inte känns bra får man givetvis prata om det, men vi vuxna måste få vara vuxna och vara de som har beslutanderätten för familjens bästa. Törs nästan inte föreställa mig hurdana barnen skulle bli annars. Skitungar, mest troligt!

Men om du och din pappa har en sådan bra relation och han älskar dig mer än henne hur kommer det sig då att han valde att ge upp dig, "för din skull"?Känns som det var mest bekvämt för honom och inte alls var särskilt heroiskt gjort.Jag känner att du fortfarande håller honom om ryggen och det är så med biokärlek, jag har förståelse för det.Styvmamman verkar varit mindre bra om amn säger så och om det hade varit någon stake i din pappa och om han hade respekterat dig som han borde ha gjort skulle han ha krävt ett bättre uppförande från hennes sida, ställt ultimatum att antingen lägger du av här och nu eller så går vi isär.Anser fortfarande att din pappa bär det tyngsta ansvaret men har lyckats få dig att vända det mot henne.Ironiskt faktiskt när man ser på det från håll.Det verkar som du inte vill förstå det jag skriver till dig utan har låst fast dig i din bubbla att alla är lika hemska som den kvinna din pappa VALDE att förstöra din uppväxt (för det är så du ser det, att hon förstörde?) och att om det finns barn med i bilden så ska livet kretsa runt dem.Det gör det inte.Det kretsar runt alla, det handlar om att ta och ge.Jag exempelvis ger genom att barnet är hos mig varannan vecka.Vad han ger vet jag inte riktigt mer än problem.Jo, på ett biosätt gör han min sambo glad vilket gör att sambon känner sig glad att kunna ansvara för sin handling.Konstigt att du chansar med dina egna barn när du borde lärt dig av erfarenhet att inte blanda in styvföräldrar om det nu var så hemskt som du skriver.Du av någon borde varit mer kräsen i valet av far och sett till att stanna med honom.Eller det kanske är någon annans fel också?Tycker du får öppna dig mer, se din egen del i saker och ting men framför allt din pappas del som är så mycket större än vad du vill se.Önskar dig lycka till

Fast grejen här är ju att ingen "elak styvförälder" heller säger något direkt till barnet. Om mina barns fröken eller fotbollstränare skulle skriva av sig anonymt på internetforum så är det fritt fram. Varför skulle de inte kunna göra det? Vi behöver alla ventiler för våra frustrationer.

Självklart kan finnas stunder då de vuxna i mina barns liv inte tycker att mina ungar är alla tiders. Jag hoppas att jag har uppfostrat dem tillräckligt för att minimera dessa dagar, men jag lever inte i någon villfarelse om att fröken INTE går hem och klagar för sin man eller väninna om det stökiga barnet som inte lyssnar. Det händer, de är mänskliga och vem är jag att döma dem för det? För min egen del ser jag ingen skillnad på att gnälla på nätet jämfört med att gnälla för sina närmaste när man haft en jobbig dag/period.Sen håller jag fullständigt med om att man måste vara vuxen nog att respektera barnet och inte visa sina frustrationer utåt (om det inte ÄR befogat, alla bioföräldrar blir också galna på sina barn emellanåt). Även om jag inte älskar mina bonusbarn så vill jag självklart deras bästa.

Du kan aldrig vara säker på att det inte är så. Och det säger jag inte för att vara elak. Jag är bara frikopplad. Det kanske t.o.m är anledningen till att vissa konflikter blåser över i ditt hem innan du märkt att de finns - svindlande tanke.Om du tycker det är hemskt med vad styvmammor kan säga om styvbarn på fl ska du då rakt hålla dig från att läsa vad en del barn och ungdomar säger på "sina" forum om både styvföräldrar och föräldrar när de blir lack på dem. Ju äldre de blir desto bättre formulerar de sig på gott och ont...Acceptera att folk klagar eller välj vad du läser, för din egen skull. Det sätt du kommer in på din egen styvmamma visar att du inte är riktigt färdig där. Tänk också på mekanismerna som styr internetkommunikation. Hade du berättat det du berättade för Gremlin om din egen bakgrund om ni hade träffats med samma inledning som här? Koppla det till hur andra i andra ärenden brassar på...Du kan inte uppfostra internet. Folk kommer att klaga på det som är jobbigt, även när det som är jobbigt är (andras) barn.

citat//självklart blir man tokig ibland även som bio förälder, jag har ju tre pojkar på 2, 3 och 6år + att jag är gravid så hormmonerna är lite jobbiga med mig. men jag skulle aldrig kalla mina barn för elaka saker, aldrig för ungdjävlar och liknande//Intressant.DU kan känna en sak men säga en annan, men ingen annan kan det?Märkligt att DU har den förmågan men du tror inte att någon ANNAN har den förmågan.Var har du lärt dig det någonstans, det där med att känna en sak och särskilja det mot hur du agerar och vilka ord du använder verbalt, finns det någon särskild kurs och finns det någon fler som fått gå den eller har du ensamrätt till den?För nåt speciellt måste det väl ändå vara som lärt just dig det, eftersom du är den enda?Vi andra som bara använder normalt folkvett vill gärna också lära oss denna unika förmåga som vi enligt dig inte besitter.

Även jag svarar i dessa trådar som en vuxen med erfarenhet i ämnet, och jag vet att känner man så starkt att bonusbarnen är i vägen att man kallar dem för otrevliga saker på nätet så är det ändå så att man kan vara helt neutral och snäll mot barnen.Visserligen känner barn fort av sinnesstämningar, men den som har rasat av sig sin sinnesstämning på nätet har med stor sannolikhet inte den sinnesstämningen att förmedla irl.Dessutom får man inte blanda ihop det folk säger med det folk gör och inte heller nätet och den psykologin som styr kommunikationen här med den kommunikation man har öga mot öga med människor man har en vardagsrelation till.Du och jag har olika syn på människor som säger hemska saker. Jag utgår från att det är goda människor som skriker rätt ut för att de befinner sig i ett trängt läge och inte orkar längre/just nu. Du verkar utgå från att det är onda människor som visar sina rätta färger. Vi har helt enkelt olika glasögon på oss när vi läser. Och det är viktigt för balansens skull att det kommer fram att man ser olika på saken.

citat TS//om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn.//"om och om igen" betyder två trådar inom loppet av några dagar...?Du känner inte själv att du skrev TS i affekt och att du har en hel del underliggande aggression kvar som du inte kan behärska men vill klandra andra istället för att begränsa dina känslor till dig själv och det självupplevda?Bra att du går hos en psykolog så du kan få bukt med dina inre negativt laddade känslor.Hade varit intressant om du kunde länka dessa två trådar så vi kan ta del av dessa, kanske får oss att se det mer från ditt håll?