• dalejo

    trött på omgivningens spekulationer

    I somras förlorade vi vår dotter. Sedan dess ha vi kämpat på för att försöka bli gravid igen. I dec blev jag till vår stora lycka gravid men fick tyvärr ett missfall i januari (vilket bara min man och jag vet om). Alla här på änglaforum förstår ju den stress man känner över att inte bli gravid och den oro man har över att kanske aldrig mer få ett barn igen. N u när det gått en tid sedan vår dotter dog så börjar omgivningen spekulera på ett subtilt sätt om jag är gravid eller inte, ingen törs fråga rent ut men tackar jag nej till kaffe för att jag är känslig i magen och ej kan dricka hur många koppar som helst så tror alla att jag är gravid, vill jag inte dricka alkohol på en fest så är jag ju självklart gravid enl omgivningen. Har gått ner lite i arbetstid då jag känt mig väldigt trött under hösten och självklart tror alla att jag är gravid, detta var bara några exempel på vad som utlöser spekulationer av omgivningen om min ev graviditet. Vad jag än gör så nog fan beror det på att jag är gravid enl omgivningen. JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT TRÖTT PÅ ALLA KOMMENTARER OM EV GRAVIDITET! Jag märker på mig själv att jag börjar blir folkskygg - jag orkar snart inte gå på fester, middagar osv för alla kommentarer. Jag vill heller inte tala om att vi försöker blir gravida då jag tycker det är privat och vår ensak och inget någon annan har att göra med. Förstår inte folk att det här är jättejobbigt och känsligt för oss som förlorat ett barn? Vad har ni andra för erfarenheter av detta ? Ville bara få skriva av mig lite - har varit en tung dag idag - saknar min lilla flicka så mycket,

  • Svar på tråden trött på omgivningens spekulationer
  • malidad

    Förstår vad du menar!!!!Vi blev inte gravida igen förän 9 månader efter att vår son dött. Vi hade ögonen på oss, men vi hade talat om med en gång i princip att vi skulle försöka igen, så det visste alla runt omkring oss! Sedan är de ju så att man är i känslomässig obalans pga. sorg och vill inte att andra ska lägga några värderingar i hur man har det och väljer att göra. Förhoppningsvis blir ni gravida igen när ni är redo och då kan ni be alla runt omkring er att lugna ner sig. Ibland verkar det på omgivningen som om allt skulle bli bra igen, bara man väntar ett nytt barn. Så är det ju inte alls. Var sak har sin plats, sorgen bär vi föralltid.
    kram

  • Ström

    Förstår också vad du menar. Vi förlorade vår dotter i höstasefter halva graviditeten. Har sedan dess ett missfall i v 13 också som våra föräldrar vet om.
    Sen dess frågar alla jämt och ständigt om minsta lilla åkoma beror på en eventuell graviditet. Vi har även släktingar som påstår sig se på mig och veta så fort jag blir gravid!
    Det har gått så långt att jag av princip t.ex aldrig dricker alkohol bland andra än våra föräldrar som vet hur jag/vi mår.

    Kram

  • sörjer

    Jag får alla möjliga kommentarer från släktingar. "Är det inte dags att gå vidare oc h försöka igen", "Du vill för mycket och blir inte gravid för att du spänner dig" etc. Att folk inte kan hålla sin nyfikenhet för sig själva! Vi berättar väl när det är dags *suck*. (Förlorade vår dotter för ett år sen).

  • ialotta

    Vill bara skicka en varm till dig!....

    //Christèl
    mamma till *Anja01* & syskon

  • Svengelsk

    det är som om folk bara väntar på att man ska bli gravid igen, för då är det liksom lättare för dem... så verkar det vara för en del iaf. nu dröjde det "bara" 6 månader för oss att bli gravid med ett syskon så har inte upplevt lika mkt av det ni pratar om.

    däremot så var det väldigt många som när vi väl var gravida igen som bara pratade om det, och inte det barn vi förlorat. till exempel sa folk nästan jämt "o, vad roligt att ni väntar barn!" istället för att ta reda på hur det kändes för oss. det var ju inte det minsta roligt att vänta barn igen, utan bara orosfyllt och jobbigt och och och ... (även om vi så klart var glada för att det kanske skulle komma ett syskon)

    kram!

Svar på tråden trött på omgivningens spekulationer