Mental gräns på 1 år

Svårt att svara på. Det är bara ni som föräldrar som kan svara på den frågan utifrån hur tryggt anknuten er dotter är, ålder på när hon kom till er osv.

För vår del så tog det lång tid innan Astrid accepterade & tog till sig någon annan än oss. Men när hon väl valde att ta till sig ex farmor så gjorde hon det till 100%. Hon har nu varit hos oss strax över 2års tid vi hade barnvakt några h på dagen första gången innan jul & det gick galant. Men barnvakt över natten kommer vi ej ha förren hon efterfrågar själv att få sova borta (hon blir 3 år i sommar).

Om du känner att det skulle kunna vara ok nu sâ tycker jag att du ska följa den magkänslan och inte vänta pga en princip-sak. Om du är redo sâ är det mycket troligt att ditt barn är det ocksâ. Det är min âsikt.

Jag tänker samma sak, fast för oss handlar det inte om nattning utan bara om absolut max ett par timmar, vi skulle vara hemma inom fem minuter och vi kommer också att ha varit hemma ca 10 mån vid det tillfället... Men, sen tänker jag att om jag tvekar, så kanske det finns en anledning till det? _Skulle_ det vara för tidigt, så kanske det bara tar en massa "onödig" tid att reparera? Och andra sidan, det finns de (oväntat många, jag vet folk både på nätet och IRL) som skolar in på förskola innan de varit hemma i ett år, så vad vet jag...

Hur viktigt är det? Vi kommer förmodligen att ta med barnen istället för att chansa, och vänta tills det där magiska året har gått

Håller med. Man ska gå på magkänslan...barnvakt på dagen några timmar helt ok, att natta skulle nog gå rätt bra men jag känner inte att jag vill att någon annan än vi ska natta - ännu. Ännu mindre med att låta sonen sova över natten hos mor-farföräldrar utan oss, helt otänkbart!

Jag tycker att både du och din man ska lita till er intuitioon och er specifika situation. Ni vet allra bäst om dotter är redo för detta eller inte!

Jag har vänner som hade barnvakt både vid nattning och en bit in på natten ganska tidigt efter att de kommit hem med sin son. Men han var tre månader vid hemkomst.. och jag vet inte om det kan vara annorlunda med ett barn som har varit lite äldre då det kommit hem. Som sagt, ni vet bäst!

Det är väldigt indivudellt vad som är rätt, jag tror inte man kan säga riktigt som att om barnet är litet, (räknar vår son som liten, var 13 mån när vi fick honom) så är det lättare att lämna dem eller att man kan lämna dem tidigare för övernattning utan att man själv är med mot ett barn som är 3 år när det kommer. Jag vet flera som har lämnat sina barn väldigt tidigt i flera dagar i stöten över natten och det känns väldigt främmande för mig men tydligen känns det bra för dem och de känner ju sina barn bäst, jag utgår enbart från min egen erfarenhet från när jag och min bror var små plus hur vår son känns redo för det.

Jag tycker inte ni ska bry er så mycket om hur länge er dotter varit hemma utan gå på hur ni känner, både för hennes och för egen del.

När vår son (som var tre år då han kom till oss) varit hemma ca sju månader ville han åka med mormor till affären själv och det fick han. En liten tid senare skulle jag och min man åka ett ärende och han var fullt upptagen med att leka med mormor och morfar så vi frågade om han ville stanna hemma. Han valde det och vi stannade borta en timme, fem minuter från mina föräldras hem med telefonen i högsta högg. Tror aldrig de på caféet hade sett människor som bevakade en mobiltelefon så förut hahaha. Men han hade inte ens märkt att vi var borta.
Nu var ju vår son så stor att vi kunde prata om det så det är väl en annan sak än med ett mindre barn (vet inte hur gammal er dotter är) men det här är så individuellt att man inte kan sätta tidsgräns på det. Vi valde att gå efter sonens känsla och vilja och tog tillvara på chanserna att öva liksom men hade vi känt oss minsta tveksamma eller ansett honom vara det skulle vi absolut inte gjort det. Magkänsla alltså.

Tack för er input. Tösen är 2 år, lite drygt.

Vi har inte bestämt oss ännu, utan gör det då. Vi behöver liksom inte ta beslutet innan, för mormor och morfar ska ändå barnvakta stortjejen vid det tillfället. Så de är redan inbokade :)

Joo.. i andra länder än Sverige sâ är det ju väldigt sällan som man har möjlighet att ta ledigt längre än 3-6 mânader och jag tror inte att adoptivbarn har det sämre bara för att de hamnar i en familj som inte är svensk....