Vad är den sk 7-årskrisen i ett förhållande?

vi har varit tillsammans 7,5 år och oboy vi är mitt i 7-års krisen. Vi hade en för 3 år sen också men det gick över på 2-3 månader.
Han är sur, vresig, lättstött, inget passar och beter sig som en trotsig unge. Maten är för salt, inte salt nog, inte god nog, han har bara ätit choklad på hela dagen och kan inte laga egen lunch eller äta när han är hungrig, han är trött, kan inte sova, får inte sova. Ja inget verkar passa och handlingsförlamningen verkar total. Han sliter i saker och städar lite, suckar högt. Så vi rök ihop förra helgen och helgen innan det och antagligen helgen innan det osv osv osv. Så fort vi är lediga och umgås så slår det fel slags gnistor.
I helgen som var sa jag det rakt ut...det går inte att leva såhär och jag klarar mig själv om det ska vara så. Men då mjuknar han och ber om ursäkt och är väldigt gullig... typ som att han inser att grundfundamentet är påväg att försvinna bäst att passa sig?!
Jag är SÅ trött på det här livet och nej det är inte så enkelt att bara lämna. Jag har ju känslorna kvar, men frågan är var hans har tagit vägen. Sälja villa i sådana här skittider, hitta en annan bostad. Är mammaledig och då har man det inte så flottigt med stålar.
Så ja det är kris och frågan är om jag orkar rida ut stormen. Det verkar inte hjälpa med konstruktiva samtal för han säger helt plötsligt något plumpt som skär i själen och jag blir helt tyst och vill bara gå där ifrån. Han inser vad han just sagt och tystnar och väntar ut att det ska gå över. Vi har ett gemensamt barn och jag vill verkligen inte att hon ska bli ett skilsmässobarn bara för att vi inte kunde hantera krisen men frågan är om sveket mot mig själv är värt allt det här. Så i vårt fall så är det 7årskaos. Sen om det är en traditionell kris som faktiskt förekommer eller om det bara är vårt egna lilla h-e är frågan.