Ända eller enda?

Ändan sitter man på men är också ett avslut. Ändan på en penna, på en väg.

Jag går till vägens ände.

Du är den ende för mig.

En regel jag läste nyss  var: "Det enda du har ända till är att sitta på"

Annars kopierade jag även detta:

Ende/enda = ensam i sitt slag, bara en; vard. äv. endaste (förstärkande); inte en endaste en

Ända = yttersta delen av något; slut
=stump (garnända);
= ändamål (till den ändan lät han...);
= (vard.) bakdel, stjärt
= göra slut på, (ändalykt, skämtsamt även=bakdel)
=(understryker riktning el rörelse) ända hit, ända till månen

Ur Bonniers svenska ordbok

Men sen blir det lite svårare för med ä kan även skrivas då man talar om tid. T ex, ända sedan jag var barn...

Men man får tänka på bara att enda har med antal att göra. Vid resten av gångerna använder du ända.

Finns säkert bättre grammatiska regler för detta men själv går jag mest på känsla faktiskt.