Vi änglamostrar!

Får en ängel faster vara med? Min brors dotter och gudbarn dog för 1,5 års sedan i leukemi vid sexårs ålder. Jag satt sista timmarna vid henne på sjukhuset och höll henne i handen. Hon var nersövd och låg i respirator. Älskar henne oerhört och saknar henne.

Självklart

det är skönt att ha någon/några som varit med om och upplevt det man själv upp levt att prata med!

Vissa dagar är jobbigare än andra..

Hej

Jag vill gärna vara med. Jag är änglamoster till en liten tjej som dog i sin mammas mage strax innan förlossning. Det är snart nio månader sedan, men hon finns i mina tankar dygnet runt. Saknar henne så mycket, mosters lillhjärta.

Miya

fy vad tråkigt!

ja du är så välkommen så, vi kan ju behöva prata av oss vi med med likasinnade. med dom som gått igenom samma sak och kan förstå hur en moster/faster känner sig mär man förlorar ett barn!

Jag mår just nu bra men har haft en period nu ett tag när jag mått jätte dåligt. Det är 2,5 år sedan vi förlorade lilla William och jag var då höggravid med min första son. Nu har jag precis fått min nummer 2 och allt kommer tillbaka. Är väl för att allt är nu som det var då. Gravid under samma tidsrymd och liten bebis när jag borde få sörja som jag samtidigt ska glödjas åt, så när allt inträffar under samma tidsperiod nu som då så kommer det tillbaka och minst lika starkt som om det var igår han försvann från oss  

Jag har inte kunnat besöka hans grav äns, eller jag har varit dit men det har inte varit lätt och därför drar jag mig för att besöka den. Har nog varit dit 5 ggr sen begravningen. Men det kommer det gör det, en dag kommr jag att kunna gå dit utan att bryta ihop.

Hejsan

Jag kan förstå dina känslor, dels ha en liten bebis att vara så glad och lycklig för och samtidigt gå igenom vad som hände er för 2,5 år sedan. Skickar styrkekramar till dig.

Jag förstår precis hur du tänker, med att besöka graven. Det är så tufft och jobbigt och det känns så orättvist att små barn ska dö... Fast samtidigt så vill jag tända ljus och vi har köpt några nallar som vi satt vid lyktan. När jag och äldsta sonen var hos lillhjärtat sist, så sjöng han blinka lilla stjärna för henne, åhh som jag grät, det var så fint och gulligt gjort av honom och han berättadeför sin lilla kusin om vad han gjort i skolan och så. . Han har haft jättejobbigt efter lillhjärtats död, har inte kunnat lämnat oss och lillebror, vi fick vara med honom i skolan under ett par veckor i höstas, döden blev så nära för honom och han var så rädd för att något skulle hända oss när han inte var hemma så det han gjorde där vid graven var så otroligt gripande.

Många kramar till er alla, Miya

Gråter när jag läser, vilken underbar grabb.

Ja när dom är lite äldre så kan det bli jobbigt även för dom, är ju svårt att förklara också när man inte förstår riktigt själv.

Något mer orättvist och fel finns nog inte än när ett litet barn dör Mina barn fick aldrig träffa stor kusin, han som skulle vara den som var älst och tog hant om sina små kusiner.

4 månader efter att lilla William dött åkte min syster utomlands med mina föräldrar, Jag fick då äran att besöka graven var tredje dag för att tända i lycktan. Jag var dit 2 ggr dom andra gångerna åkte jag dit satt i bilen grinade en halvtimme ringde en vänn och bad den tända åt mig ist. Det blev för mycket och jag fixade det helt enkelt inte.

Min älsta son pekar ofta på kortet av min syster och hennes son och säger - moster, ja säger jag det är moster. sen pekar han på William och säger -där? det är Kusin William säger jag då. Än tar han den förklaringen utan fler frågor men snart kommer han nog vilja veta vart William är. Den dagen gruvar jag mig för, hur ska jag kunna förklarar det för honom när jag knappt kan tänka så långt själv?

Hade en jobbig natt i natt. Svårt att somna och många drömmar... men det blir bättre va? visst blir de det!?!

Hej

Vissa dagar är det faktiskt lättare, jag tycker att kvällar och nätter kan vara jobbiga, då kommer alla tankar på varför.

Vi fick komma till förlossningen när lillhjärtat var ca tre timmar, vi fick hålla och "snusa" på henne och känna på hennes mjuka hår. Jag tror att det var bra, för då har vi alla samma minnen av hur hon såg ut och kändes. Vi tog massor av bilder, och jag var upp dagen efter också med ett hand och fot avtryckskit. Det var mycket uppskattat av syster och svåger.
Begravningen var jättefin men så jobbig, jag minns att när dom sänkte ner kistan så tänkte jag ( i mitt totalt förvirrade och borta tillstånd) - vad bra att hon inte ligger så djupt, för då kan vi ju ta upp henne igen???!!! hallå.

Jag sitter nu med ett kort på min brors dotter och känner en stor saknad. Hon var min dotters bästa kompis som hon såg upp till. Min son minns inte så mycket för han var precis ett när hon dog, han är två år nu. Han brukar säga att sin kusin bor i himlen och vinka uppåt. Tycker så hjärtskärande synd om min bror och hans fru som är barnlösa nu. De är både över 40 och kan kanske inte få fler barn trots försök. Jag skulle göra vad som helst för att hjälpa dem att få syskon till mitt änglabrorsbarn men det finns inte så mycket jag kan göra. Det gör att jag känner mig maktlös vill så gärna hjälpa.

Jag är också änglamoster till Engla hon föddes med missbildningar och fick ligga på sjukhus under den korta tid hon fick leva. Jag fick träffa henne en gång och hålla hennes lilla hand. Hon fick opereras två gånger och skulle fått genom gå många fler operationer om hon klarat sig. Men hon dog tyvärr någon dag efter operationen på grund av att hon fick lunginflammation. Min syster hade en dotter innan som var 3år när det här hände. Hade hand om henne mycket under den här tiden. Ett år efter Engla gick bort fick min syster en son Lukas. Men man glömmer aldrig lilla Engla för det. Jag kan må väldigt dåligt fortfarande även om det här hände 2003. Får bara tårar i ögonen att skriva det här... Så jag förstår hur andra känner sig.

Här är ytterligare en ängla faster. Nu är det snart 2 år som min brorson gick bort, när han var 1 år och 4 månader. Han föddes med en svår missbildning på hjärnan och hade en massa följdsjukdomar. Här hemma står hans kort framme och ett ljus lyser för honom. Hade ju sett fram emot så mycket kul med honom eftersom min yngsta son bara var 5 dagar yngre,,,de skulle ju följas åt och leka med varandra:(