Syskon när

Jag beklagar så att ni inte fick beålla er lilla livet är så grymt..

Allt du tänker är normalt jag lovar! Jag bestämde att jag ville ha syskon samma dag som vi stängde av apparaterna och vår lilla Liam lämnade oss... Jag hade jättedåligt samvete för att jag tänkte så här, men försäkte tänka att det va ju inte för att ersätta Liam, för det går inte. Syskon hade vi ju velat ha ändå och eftersom han va så underbar så ville vi vara med om samma sak så fort som möjligt... Stor kram till dig!!

Du är inte knäpp på något sätt. Tror att de allra flesta känner så. Vi bestämde också oss direkt för att vi ville skaffa syskon och det tänker vi försöka göra snart (är nu 3 månader sen vi miste vår son). Det är ju som sagt inte för att ersätta det barn som dog, utan för att man så gärna vill ha barn hemma hos sig och för att ge änglabarnen en chans att få bli storasyskon :)

Många kramar

Helt normalt, men det känns konstigt när man tänker det. Tänkte det samma dag som min Malkolm dog. ¨Beklagar denna gryma smärta. Kram Ängla mamma Sara

Känner samma sak och för oss är det 10 dagar sedan vår son gick bort.

jag ville börja med en gång, jag ville ju vara gravid, helst i v 30 ...
förlorade min son i v 30, i cancer.
på något sätt var hela mitt psyke gravid och jag ville stt kroppen skulle vara gravid också..
min sambo ville börja må bättre först men jag ville absolut inte vänta. jag trodde inte jag skulle kunna försöka gå tillbaka till någon form av vardag om jag inte visste att vi försökte.
det handlar inte om att ersätta ett barn, det går inte.
*kramar*

Beklagar den enorma förlust.
Jag har inte kunnat tänka på annat än att bli gravid igen sen min son dog för 5 veckor sedan, jag vill ju vara gravid. Tror att det är helt normalt att känna så, är ju inte för att ersätta barnet man förlorat, för mig känns det som att det skulle ge mig hopp och framtidstro att få vara gravid igen.
Kramar Anna.

samma här redan samma dag som vi förlorade Agnes kännde jag att jag ville försöka igen. Vi väntade in mensen för att kroppen skulle få chans att återhämta sig sedan provade vi igen. Tog inte så lång tid för oss att bli gravida med tyvärr slutade det med ett tidigt mf. Men nu är jag på slut tampen av denna graviditet som ska ge Agnes ett syskon och nu har det gått ett år och fyra månader.

Vi gjorde som gotlandsbruden, inväntade mensen och började sedan försöken. Det gick snabbt för oss. Fyra månader efter att vår lille Hampus lämnat oss växte ett nytt liv i min mage, som jag nu har hos mig. 7:e mars kom Fabians och Hampus lilla syster till oss. Hampus finns dock ständigt i våra tankar, inget kan ersätta honom eller lindra smärtan och saknaden efter honom. Men Fabian (Hampus sotorebror) och Amanda får oss att fokusera på annat. Tror det är bra med syskon om man känner att man vill och kan.
Beklagar så att er lilla tjej inte kunde vara kvar hos er
Styrkekramar Jejja

Du är nog helt normal i ditt tänkande. Jag fick vår son vid ett katastrofsnitt(var sövd), när jag vaknade ur narkosen och fick veta vad som hänt sa jag till min man: Nu far vi hem och gör en till!! Försöken började så fort mensen kommit igång, men det tog 8 långa månader att bli gravid igen.Fick då en tjej, efter att ha fått 3 killar

*KRAM* Grattis till din dotter, och jag beklagar att hon inte fick stanna.

Vårt första barn föddes för tidigt och svårt sjuk, och vi pratade syskon direkt. När vår Valdemar somnade in, sex veckor gammal, ville vi VERKLIGEN komma igång med syskonverkstaden igen, men vi fick vänta nästan ett halvår. Bla pga att jag skulle röntgas, lite omständigheter kring när Valdemar föddes och hur jag mådde då. Till sist kunde vi försöka igen. Summa summarum, 17 månader efter att Valdemar föddes så föddes lillebror!