Går i terapi och det är såååå jobbigt.....

Finns det någon där ute som har gått i terapi och vet hur jobbigt det känns? Ska det vara så? Åhhh orkar inte uppleva alla dessa jobbiga och obehagliga känslor, allt är som en stor ångestklump och värst av allt är att det känns som att det aldrig kommer gå över. Det känns som att det finns tusen jobbiga saker att prata om och hur många års terapi krävs det eller blir det bättre med tiden?

Det har inte hänt något särskilt egentligen utan det är "små" händelser som har varit jobbiga och som jag bara "strunat i" och alla dessa "små" men många händelser har lagts på en stor stor hög som gjort att bägaren till slut rann över och gav mig en massa ångest.
Det var ingen som hade sagt till mig att man skulle ta hand om detta, jag trodde det bästa var att bara försöka glömma alltihopa och säga till sig själv att skit i det där, tänk positivt, gå vidare. Inte som hade sagt till mig att jobbiga upplevelser ska bearbetas och hur man gör det.

Nu i terapin känner jag mig så patetisk att sitta där och prata om mina små problem , och att gråta över dom känns ännu löjligare, det har jag väl ingen rätt till.

Någon som gått i terapi och som förstår vad jag talar om? Snälla behöver lite stöd i detta kaos. Vill bara att det ska ta slut men inser att det kommer nog ta ett tag. Hur ska man tänka för att inte deppa ihop, tålamodet är ju inte direkt det bästa.