Någon blivande mamma här som inte bär på barnet??

Jag står också bredvid i graviditeten och har precis som du ett barn sen ett tidigare förhållande. Och jag håller med det är både för och nackdelar med att stå brevid. Som jag har skrivit i en annan tråd, all fokus på den gravida och det är väl rätt naturligt men glöm inte bort att det är två stycken som ska bli föräldrar.

Jag bär inte heller på barnet så det är kul att ha en tråd för oss med. Har inte barn sedan tidigare utan detta är det första för oss båda. För min del finns det framför allt två saker i graviditeten som jag tänker på - dels att jag inte kan hjälpa min partner nog (känns det som, även om jag gör mitt yttersta) och detta gör mig lite rädd, framför allt när det gäller födseln. Sen önskar jag att jag fick känna bebisen lika mycket, saknar ibland att jag inte upplever den delen av graviditeten. Visst känner jag när den lille buffar och har sig, men det är bara någon gång om dagen. Men, tycker i alla fall att allt är underbart. :)

Har du hittat denna tråd? www.familjeliv.se/Forum-2-299/m43049083.html

Här är iaf en annan (förhoppningsvis) blivande mamma som inte är gravid. Nu är vi fortfarande rätt tidigt i graviditeten, vi håller liksom fortfarande andan av oro och jag känner mig lyckligt lottad som inte kan gå och känna efter hela tiden hur det känns i kroppen. Vems kropp som det växer i känns egentligen helt oväsentligt, det viktiga är att det blir en bebis och jag kan nog inte känna mig mer involverad i graviditeten än vad jag gör nu. Förmodligen lär mina känslor växla med tiden, och jag tycker att det är jättebra med sådana här trådar där man får ta del av andras tankar och erfarenheter.

Här är en till blivande mamma som ej bär barnet... det är vårt första barn, å jag har tidigare försökt bli gravid utan att lyckas..
Just nu är vi i v. 14 och har precis fått se den lill* på Nupp/Kub (allt gick bra) och jag känner mig för tillfälligt bara lycklig över att vi ska få bli föräldrar äntligen efter 3 års kamp...
Har tidigare sörjt att jag aldrig kommer att få vara gravid men nu längtar jag mer efter barnet...
En fråga: Har ni funderat på att medamma? Kan ni något om detta tema?

kram Lotuskotte

Vi har pratat om att jag ska försöka amma. Jag har börjat leta och läsa en del, och det verkar som om Amningshjälpen har lite information om att amma adoptivbarn. Amerikanska sajter pratar mycket om mediciner och örter, men den svenska info jag har hittat säger mest att det räcker med att pumpa. Jag har en del länkar om du är intresserad, men jag har bara börjat leta info.

Vi har ju en bit kvar (beräknade till mitten av december) så det känns inte som om det är väldigt brådskande än.

Clodia: Ja tack länkar mottages tacksamt!!!

Här är en till som inte är den gravida. Det är dock väääldigt tidigt och osäkert än så länge. Just nu har jag mest jättesvårt att fatta att min fru är gravid. Känns helt overkligt och jag skulle helst vilja att hon tog ett gravtest varannan dag...

Tidigare har jag varit inne väldigt mycket på att jag också ska amma. Nu har jag svårt att planera och tänka framåt under den här "hålla andan perioden." Väntar tills graviditeten känns lite säkrare. Men förr letade jag i alla fall info på nätet:

www.amningshjalpen.se/amningsnytt/adoptiv.htm
anknytning.nu/
www.kellymom.com/bf/adopt/

Oj så konstigt det blev.

www.kellymom.com/bf/adopt/

anknytning.nu/

Ja, det är väl typ de länkarna jag gav lotus.

Jag har hittills mest bara googlat på "amma adoptivbarn" och "inducing lactation".

sökte en hel del information för några år sedan om amning, men har dessvärre glömt vad jag hittade. Jag frågade på klotterplanket på amningshjälpen och fick ett långt och jättebra svar, som jag dessvärre tappat bort...

... men mina slutsatser var att det kan gå, och att det bästa sättet verkar vara att använda ett sk tillmatningsset, "hjelpebryst" på norska- minns att jag såg en norsk informationsvideo, barnet får mjölk via en slang som är tejpad på bröstvårtan så att den får mat samtidigt som den stimulerar brösten. Plus att det är viktigt att amningen är väl etablerad först hos den födande mamma.

har funderat på att amma jag också tidigare, men det är inget jag har tänkt på på länge nu. Tidigare hade dessutom passat ekonomiskt bra om det hade funkat, då hade min fru kunnat jobba extra då och då, nu är vår ekonomi bättre så det känns inte aktuellt längre.

Tillmatningssetet är nog för avancerat för mig, tror jag. Jag kommer med största sannolikhet att testa att pumpa, men jag är mer inne på att antingen funkar det så det duger, eller så gör det inte det, och då lägger jag av. Om det då blir att frun drar hela lasset, eller om hon pumpar så jag kan flaskmata, det vet jag inte. Det beror ju på vad bebisen vill och vad som funkar i vår vardag, och sånt är ju jättesvårt att veta i förväg.

Clodia: Mina tankar går ung. likadant, kanske prova att pumpa, när amningen kommit igång ordentligt för frun.. Sen får man se om det är jobbigare för både mig, barnet och frun, eller om det är givande och värt det...