• Äldre 26 Apr 20:58
    1710 visningar
    7 svar
    7
    1710

    ni som är gravida/fött barn efter era änglar

    Jag skulle tycka det vore skönt att läsa om era känslor, tankar och funderingar som under tidigare graviditeter mist sina fullgångna barn i magen. Hur går det att komma igenom nästkommande graviditeter och förlossningar?
    Tacksam för stöd! kram/änglamamma

  • Svar på tråden ni som är gravida/fött barn efter era änglar
  • Äldre 26 Apr 21:08
    #1

    Här samlas vi som är gravida med syskon till våra änglar. Här kan du läsa om alla möjliga känslor och processer som medförjer graviditeterna...

    KRAM

    www.familjeliv.se/Forum-10-204/m42439226.html


    *Ängeln Aaron* Lilla Turid och bebbe i magen
  • sessan­63
    Äldre 26 Apr 21:22
    #2

    Den 21/4 1993 föddes vår son Robin,som 2 timmar efter förlossningen dog i min famn.Den 19/4 1994,alltså bara ett år senare ligger jag på BB igen och har precis fött en liten dotter.
    När jag fick reda på att jag så snart väntade barn igen blev jag både glad och rädd,jag har nog aldrig varit mer medveten om varenda förändring på och i min kropp varken före eller efter detta.Vissa dagar var jag stark och tänkte att *Detta händer inte samma person 2 gånger* andra dagar insåg jag att det kan faktiskt hända igen.Precis så pendlade jag igenom hela min andra graviditet,när så värkarna satte igång i vecka 35 blev jag helt kall,men min flicka föddes och allt gick bra,på något vis var det en tröst att ligga på BB igen med min nyfödda när årsdagen för Robins bortgång kom och gick.Det är nu 16 år och 5 barns senare men spåren han satt i mitt hjärta försvinner aldrig,de som säger att tiden läker alla sår vet inte vad dom pratar om,där i mot lär man sig tillslut att leva med vetskapen om att man för alltid kommer att vara en änglamamma,och tårarna tar aldrig slut,dom svämmar bara över mer sällan. Varm kram till dig.

  • Äldre 26 Apr 21:37
    #3
    RebeccaR skrev 2009-04-26 21:08:16 följande:
    Här samlas vi som är gravida med syskon till våra änglar. Här kan du läsa om alla möjliga känslor och processer som medförjer graviditeterna...KRAMwww.familjeliv.se/Forum-10-204/m42439226.html
    Jag har varit inne och vänt där, men det är hemskt många inlägg om ditten och datten att läsa igenom, men rätt vad det är kommer jag delta i tråden lite aktivare! Tack!!!
  • Äldre 26 Apr 21:39
    #4

    tack Sessan63! va fint att höra att du fått många fina barn efter din ängel...
    så du tyckte i allafall att det gick att hantera oron i nästa graviditet? 2a graviditeten efter denna händelse då? var du lika orolig igen då?

  • sessan­63
    Äldre 27 Apr 17:51
    #5

    Hejsan igen!Ledsen att det tog tid att svara.
    Visst var jag orolig det förnekar jag inte,har man en gång varit med om att mista ett barn så är det lätt att vara orolig ,men jag skulle nog säga att jag blev mindre rädd efter att dottern föddes året efter,de följande graviditeterna var lättare att hantera,visst finns alltid oron där,det gör det för alla, men nog extra mycket för dem som redan en gång gått igenom "helvetet".Får jag fråga om detta nyligen har hänt dig?Om du vill får du gärna inboxa mig så kan vi prata mer om du känner för det.Kram

  • Äldre 28 Apr 22:59
    #6

    någon mer?

  • Äldre 30 Apr 00:02
    #7

    Jag förlorade min andra son, Martin, i slutet av 2007. Han dog av cancer till följd av sin kromosmavvikelse.

    Efter dryga tre månader blev jag gravid igen, både efterlängtat men jag var också rädd. Rädd att det skulle hänfda igen. Fram till MKP, som vi bestämde oss för att göra, så kändes det som om jag ljög när jag sa att jag var gravid. Som om det var en bra lögn, alla kollegor och vänenr gick på det. Men jag trodde inte riktigt på det själv..
    MKPt visade att detta skulle bli min första dotter och att hon hade normalt antal kromosomer. Och det var resan di jag trodde skulle vara svårast. Men jobbigare blev det sen.

    När hon började sparka, när jag faktiskt kunde känna att det inte bara var en lögn att jag var gravid blev det för jobbigt för mig. Jag klarade inte av att jobba, hade jättesvårt att koncentrera mig, och bleb sjukskriven för akut krisreaktion. Detta var ungefär halvvägs in i graviditeten och jag var sjukskriven graviditeten ut. De månaderna har jag nästan inget minne av idag.

    Det var svårt att försöka hantera sorgen efter sonen och samtidigt vara gravid och lycklig över det och samtidigt så orolig över att det skulle hända igen.
    Men det var inte jobbigt hela tiden, det ska jag inte säga, samtidigt som jag tänker att ska vi gå igenom detta igen så behöver mycket annat vara stabilt runt omkring.

    När förlossningen startade, med ganska mesiga värkar, och vi skulle åka in blev jag rädd igen. Rädd att de skulle upptäcka att jag inte var gravid, och skicka hem mig. Jag vaggade omkring som en val, men var på allvar rädd att de skulle säga att det inte var något där.
    Men vi fick den mest underbara BM man kunde tänka sig, hon var så snäll. Efter ett fåtal timmar bestämdes att vattnet skulle tas, och först då tänkte jag att vi skulle få våran dotter. Och det gick väldigt snabbt, och skrek gjorde hon! Det efterlängtade skriket..

    Graviditeten var jobbig, men jag tyckte ändå att tiden som okej var mer än tiden som var jobbig.
    *kramar om*

Svar på tråden ni som är gravida/fött barn efter era änglar