Åh nu kom jag ju på en "snål"historia! Apropå boende...
Vi var ett gäng tjejer som skulle gå på konsert, varav flera bodde i Sthlm och och tre "utomsocknes". En av oss tre utomsocknes ringde en av Sthlmstjejerna och frågade hur vi skulle göra med boende när vi kom ner. Sthlmstjejen viftade bort det och sa att det löser sig, vi pratar ihop oss härnere så är det löst tills ni kommer ner. Utomsocknestjejen propsade på att nåt borde vara bestämt, men Sthlmstjejen viftade ihärdigt bort det. Så till slut gav min kompis med sig. OK, det löser sig.
Så vi for ner, gick på konsert och efter konserten samlas vi och alla Sthlmstjejer ser besvärade ut. Vi tre fattar ingenting. En av mina kompisar frågar lite försynt, hur blir det nu då, var får vi sova? Då börjar Sthlmstjejerna en efter en berätta anledningen till att just de ABSOLUT inte kan ta emot någon övernattare, en av dem kan ta emot EN men absolut inte alla tre (som hon däremot gjort vid tidigare tillfällen), och till slut återstår... ingen.
I det här läget skulle vi ju ha tagit in på hotell och bara struntat i allt, men vår budget var begränsad. Dessutom var vi totalt förvirrade och helt tagna på sängen, så tankeverksamheten funkade inte riktigt.
I alla fall. När jag och en av kompisarna börjar prata om att vi kanske kan sova i bilen, för vi hade ju tagit med sovsäckar, förbarmade sig en av tjejerna över en av oss. OK, en kvar då... Resten av tjejerna fick övertala en sista. Henne fick jag följa med. Oh joy...
Det visar sig sedan att den tjejen min kompis hade pratat med INNAN vi åkt ner, inte hade berättat för de andra tjejerna att hon sagt att det skulle lösa sig ändå. Hon har bara spelat med när de suckat över vilka snyltarkompisar vi är, och låtit dem tro att vi bara satte oss i bilen och räknade iskallt med att få bo hos någon av dem. Helt sjukt! Tycker hursomhelst att det var fult av alla att bete sig som de gjorde, för ingen sa rakt ut vad problemet var - för då hade ju vi kunnat förklara hur landet låg. Nu visste vi ju inte vad sjutton vi hade gjort för att få dem att börja hata oss helt plötsligt.
I alla fall. Morgonen efter när jag vaknar hos min motvilliga värdinna frågar hon vad jag vill ha till frukost och jag säger att jag kan ta vadsomhelst, spelar inte så stor roll. Hon dukar fram mjölk och bröd, så jag dricker ungefär ett halvt glas mjölk och äter en macka med smör på. När vi ska gå därifrån hittar hon en tia på golvet som hon plockar upp och demonstrativt säger "åh, titta, nu kan jag köpa en ny mjölk!". Öh? Naturligtvis en hint om att jag borde ha erbjudit mig att ersätta den gigantiska frukosten jag hade ätit. Vilket jag gladeligen hade gjort om allt hade skötts snyggare. Nu kändes allt bara så löjligt, precis som att hon hade så dåligt ställt. Det visade sig senare att hon verkligen inte hade det, kan jag säga. Men det beror väl på vad man prioriterar - drinkar eller mjölk...
Ingen riktig snålhistoria så kanske, men det kändes jäkligt sniket. Vi rök ihop dagen efter när vi samlades allihop, och då förnekade ju telefontjejen att hon någonsin sagt nåt dylikt och resten av gänget trodde på henne. Kändes helt absurt. De skulle bara veta hur nervösa vi var i bilen när vi åkte ner, över just detta "det löser sig".