roliga historier om snåla människor del 2

Den här grejen är egentligen lite OT, men handlar ändå om pengar. Iofs inte helt OT för personen jag ska berätta om var extremt noga med att dela upp kronor mellan sig och sin pojkvän. De kunde stå och dividera om att hon köpt en påse Gott och blandat åt honom är hon handlade sitt tuggummi, fast å andra sidan hade han köpt en Snickers åt henne när han handlade den där gången - så vad blev han egentligen skyldig henne då... Ja, ni vet. Korvören som verkligen skulle utdelas till dess rättmätige ägare.

Hursomhelst. Det här var innan ett riksdalsval för många år sedan, så inte senaste alltså. Min kompis berättar för min pojkvän att hon ska rösta på moderaterna. Han säger att moderaterna gynnar ju bara dem med pengar. Ja, just det, säger hon. Jamen, har du pengar du då?, frågar min pojkvän. Då svarar hon - helt seriöst och med mycket stolthet i rösten - ja, guud, jag har sex tusen på mitt sparkonto!

Den här tjejen är ingen bimbo heller, det var det som nästan var lustigast med det hela. En annars skärpt tjej med koll på läget, som tydligen hade noll koll på det här med pengar...

Oj, här blev det diskussion! Den tjejen jag berättade om hade ganska nyligt träffat sin kille, bums flyttat in med honom och började på en gång leva helt och hållet på honom. Det tycker inte jag känns helt schysst. Gemensam ekonomi är ju en sak, och att den som tjänar mer bidrar med mer. Men att inte betala ett korvöre för hyra, mat och räkningar och bara spara "sina egna" pengar på hög - det förstår jag verkligen inte!

Markisa - Fast måste fikat motsvara pengarna man lagt ner på presenten, eller vad menar du? Jag slår inte heller på så stort när jag bjuder hem folk på födelsedagsfirande. Det är köpta kakor (inga exklusiva direkt), hemmagjord tårta (som jag tycker är godare än köpt) och kaffe/te. Har aldrig ens slagit mig att någon kan tycka det är snålt.

Åh nu kom jag ju på en "snål"historia! Apropå boende...

Vi var ett gäng tjejer som skulle gå på konsert, varav flera bodde i Sthlm och och tre "utomsocknes".  En av oss tre utomsocknes ringde en av Sthlmstjejerna och frågade hur vi skulle göra med boende när vi kom ner. Sthlmstjejen viftade bort det och sa att det löser sig, vi pratar ihop oss härnere så är det löst tills ni kommer ner. Utomsocknestjejen propsade på att nåt borde vara bestämt, men Sthlmstjejen viftade ihärdigt bort det. Så till slut gav min kompis med sig. OK, det löser sig.

Så vi for ner, gick på konsert och efter konserten samlas vi och alla Sthlmstjejer ser besvärade ut. Vi tre fattar ingenting. En av mina kompisar frågar lite försynt, hur blir det nu då, var får vi sova? Då börjar Sthlmstjejerna en efter en berätta anledningen till att just de ABSOLUT inte kan ta emot någon övernattare, en av dem kan ta emot EN men absolut inte alla tre (som hon däremot gjort vid tidigare tillfällen), och till slut återstår... ingen.

I det här läget skulle vi ju ha tagit in på hotell och bara struntat i allt, men vår budget var begränsad. Dessutom var vi totalt förvirrade och helt tagna på sängen, så tankeverksamheten funkade inte riktigt.

I alla fall. När jag och en av kompisarna börjar prata om att vi kanske kan sova i bilen, för vi hade ju tagit med sovsäckar, förbarmade sig en av tjejerna över en av oss. OK, en kvar då... Resten av tjejerna fick övertala en sista. Henne fick jag följa med.  Oh joy...

Det visar sig sedan att den tjejen min kompis hade pratat med INNAN vi åkt ner, inte hade berättat för de andra tjejerna att hon sagt att det skulle lösa sig ändå. Hon har bara spelat med när de suckat över vilka snyltarkompisar vi är, och låtit dem tro att vi bara satte oss i bilen och räknade iskallt med att få bo hos någon av dem. Helt sjukt! Tycker hursomhelst att det var fult av alla att bete sig som de gjorde, för ingen sa rakt ut vad problemet var - för då hade ju vi kunnat förklara hur landet låg. Nu visste vi ju inte vad sjutton vi hade gjort för att få dem att börja hata oss helt plötsligt.

I alla fall. Morgonen efter när jag vaknar hos min motvilliga värdinna frågar hon vad jag vill ha till frukost och jag säger att jag kan ta vadsomhelst, spelar inte så stor roll. Hon dukar fram mjölk och bröd, så jag dricker ungefär ett halvt glas mjölk och äter en macka med smör på. När vi ska gå därifrån hittar hon en tia på golvet som hon plockar upp och demonstrativt säger "åh, titta, nu kan jag köpa en ny mjölk!". Öh? Naturligtvis en hint om att jag borde ha erbjudit mig att ersätta den gigantiska frukosten jag hade ätit. Vilket jag gladeligen hade gjort om allt hade skötts snyggare. Nu kändes allt bara så löjligt, precis som att hon hade så dåligt ställt. Det visade sig senare att hon verkligen inte hade det, kan jag säga. Men det beror väl på vad man prioriterar - drinkar eller mjölk...

Ingen riktig snålhistoria så kanske, men det kändes jäkligt sniket. Vi rök ihop dagen efter när vi samlades allihop, och då förnekade ju telefontjejen att hon någonsin sagt nåt dylikt och resten av gänget trodde på henne. Kändes helt absurt. De skulle bara veta hur nervösa vi var i bilen när vi åkte ner, över just detta "det löser sig".