Nu är vi tillbaka!

Tack alla!

Hon blev 7 månader i tisdags och har redan 4 tänder, kan sitta själv, ställer sig upp om man håller i hennes händer. Alla de sakerna lärde hon sig under en veckas tid och det är så roligt att få ha varit med om dessa utvecklingssteg i hennes liv.

Det var lite olika saker som gjorde att det drog ut på tiden. När vi skulle till domstolen så visade det sig att domaren var på bröllop istället så vi fick skjuta upp det en vecka. Hon tog nämligen bara emot adoptionsärenden på torsdagar. Fast sen fick vi komma dit redan på tisdagen ändå då vår representant varit påstridig och påtalat att vår dotter var lite sjuklig av sig. Nigeria är ett speciellt land och man får vara beredd på att vad som helst kan hända när som helst. Men folk är otroligt trevliga och alla är väldigt barnkära. Alla vill gulla med barnen, vilket både är roligt och ibland lite besvärande. Det blir mycket personliga möten och vi bodde exempelvis hemma hos chefen för stiftelsen under en vecka när det inte fanns hotellrum.

Men allt krångel vid hemresan atr priset! Att bli kvarhållen och utredd av säkerhetspolisen är inte precis en drömavslutning på en adoptionsresa. Stiftelsen som AC samarbetar med där nere och som arrangerar alltihop håller nu på att se över sina rutiner och ser över hur kontakterna med säkerhetspolisen ska fungera, så det ska inte behöva hända fler familjer.

Mimpen: vi blev kvarhållna i två dygn. Så det var inte jättelänge, men det kändes som en evighet och utan information blir rätt snabbt koko.

vimsa2: nej, det var inte jag, det var våra reskamrater som åkte ihop med oss. Kommer nog att bege oss dit vad det lider, så då kanske vi ses där längre fram?