Dagar med sorg och smärta

Hej!

Jag förlorade min dotter för snart ett och ett halvt år sedan. Hon blev en månad gammal. Jag har en son på snart 4 månader gammal som jag älskar över allt på denna jord. Men, jag kan ha så dåligt samvete över för honom ibland, när jag har dåliga dagar. Dagar när sorgen tar tag i mig igen, och jag gråter inombords över min förlorade dotter. Jag är nervös för att min son kan märka mina dåliga dagar och bli orolig. Han får massor av kärlek och omsorg, men det är bara min känsla inombords, som jag rädd för att han ska känna. Men, jag älskar inte honom mindre bara för att jag saknar min dotter. Är ju två barnsmor, med ett barn i himlen och ett på jorden. Det hjälper ju inte heller att ens omgivning tror att allt "är bra nu", när vi har våran lilla son. Han är ju ingen ersättning av henne, han är sin egen. Och det älskar jag honom innerligt för, men för det har jag väl lov att sakna min dotter! Vill ju ha dem begge två. Är det någon som känner igen sig? Hur har ni andra det?

Kram från Hugos och Siris mamma

Känner igen mig, även om det är tvärtom för mig, alltså mitt första barn lever. Det blir ju lite annorlunda då eftersom min förstfödde son har varit med genom hela processen och även han har sorg. Men ändå känner jag att det är jobbigast för honom att jag är ledsen och sörjer, inte att han har mist sin bror. Jag kan få dåligt samvete när jag är trött och kort i tonen och irriterad mot min älskade fantastiska stora kille, vilket jag är i ibland pga sorgen. När jag är ledsen och gråter känns det lite lättare för då kan han lättare förstå varför.

Ja, blev lite långt och krångligt, men vad jag hade tänkt komma fram till i slutändan var i alla fall att jag är helt övertygad om att barn känner av hur vi mår, men jag tror inte att det är farligt att man är ledsen inför sina barn. Hugo är så liten att han inte kan förstå varför, men en dag kommer han att förstå och din sorg över Siri kommer ju alltid att finnas, så jag tror att det är viktigt att dela den med Hugo också. Annars kan han känna sig utanför. Och din sorg måste få finnas. Siri är lika mycket en del av era liv som Hugo, fast på ett annat sätt. Berätta för Hugo om Siri och varför du är ledsen när du tänker på Siri. Han förstår inte nu, men om du pratar med honom och förklarar så känner han sig lugn och trygg och delaktig även om han inte kan förstå vad du säger. Att hålla undan känslor och stänga in dem tror jag är mer skadligt. För er båda.

Jag tycker att det låter som om Hugo och Siri har en fantastisk mamma och är helt övertygad om att de båda två är väldigt stolta över dig! Många många varma kramar

Dagar med sorg och smärta

INNEHÅLL