• bondi

    HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

    Jag vet att det diskuterats förut och jag vet att många inte har ngt val. Men hur kan upplägget vara så att dessa 1-åringar ska skolas in på dagis!? Jag KAN inte förstå det!!! Tar verkligen illa vid mig å deras vägnar.
    Pratet om att "de trivs" elr "det går så bra" osv är ju bara nonsens. Barnet FÖRSTÅR ju ingenting i den åldern. Studerar man hur en 1-årings hjärna fungerar så känns såna kommentarer väldigt överflödiga. 

    "Bebisar som precis lärt sig gå" är ju vad dessa små charmtroll är. Hur bra kan det vara för dessa små knoddar att lämna sin trygga borg, mamma elr pappa, o vistas i stökiga miljöer med ingen som helst trygghet kvar!? Jag lider när jag går förbi o ser dessa små barn som tillbringar, i många fall stor del av sin tid där de absolut inte borde vara. Tycker det är så skevt det bara kan bli.

    Jag har själv 3 barn varav 2 av dom är 2.5 är. Jag tycker att DOM är för små för dagis. Ser jag på min lilltjej som är 15 mån ser jag en bebis på stapplande ben. Tanken på att sätta henne på dagis ger mig rysningar.

    Jag vet att jag kommer få en massa påhopp om att, som jag inledesvis nämnde, många inte har ngt val. Jag VET att många inte har ngt val. Jag lider med de som inte har det, verkligen. Jag spottar inte på dessa människor.

    MEN

    Det finns många som har ett val. Hur tänker dessa människor? Är så intresserad av att veta hur man öht KAN släppa sina känslor o skola ett så litet barn o lämna ansvaret åt ngn annan, det bästa ansvaret man har?

    Ha en fin kväll

  • Svar på tråden HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?
  • Kalinka
    pönz skrev 2009-05-30 20:18:05 följande:
    Sparka på den som ligger, gör det bara. Jag hade gärna haft min dotter hemma mycket längre men nu är det som det är och då är det inte så jäkla kul att läsa om hur förståsigpåare tycker att det är så hemskt och fruktansvärt att lämna ettåringar på dagis. Det ger inte mig bättre samvete precis.
    Amen!!!
  • Hedebris

    men det spelar ingen roll eftersom de dagarna vi sparat måste jag ta ut i sommar eftersom jag inte har någon inkomst juni-sept

  • Bonanza

    Vi VALDE att sätta vår dotter på förskolan, fyra dagar efter hon fyllt ett år. Hon började då gå ca 9-15, fyra dagar i veckan. Idag är hon snart två år, och stormtrivs.

    Den här diskussionen kommer upp ibland ja, och nej - jag förstår fortfarande inte. Förstår barnen inte? Oj, vad har ni för ungar? Vår dotter tog av sig i tamburen, gick in och sa "hejdå pappa". Jag TROR att hon fattade att hon skulle vara kvar ensam.

    Hon har från dag ett lekt med alla barn, idag har hon jättemånga kompisar och blir skitsur när hon inte får gå dit men storebrorsan får (t.ex. vid sjukdom).

    Har man dåliga erfarenheter av förskolan, eller stor övertro på sig själv som förälder förstår jag att man kanske tvekar. Men hur VÅGAR ni säga att det är dåligt för MITT barn?

  • pönz
    bondi skrev 2009-05-30 20:19:55 följande:
    Igen....tråden riktar sig till de som har ett val.
    Jamen du skriver ju allting om hur dåligt dagis är, hur hemskt det är för barnet att vara där, att det inte finns någon trygghet, att de saknar mamma och pappa mm. Det är ju sådant som svider att läsa. Oavsett om man har ett val eller inte.
    Min blogg är bättre än din. pojkeniglaskulan.blogspot.com
  • susannemalmö

    Jag hade hälften av föräldrardagarna kvar när min dotter började på förskolan.


    pönz skrev 2009-05-30 20:20:46 följande:
    Förresten, det finns väl ändå ingen som HAR ETT VAL som ändå lämnar barnet på dagis vid ett års ålder? Finns det? Har jag då aldrig sett. Tar man inte ut all föräldrapenning då eller, sparar man till senare (när?)? För jag tänker att de enda som inte har ett val är de som föräldrapenningen tar slut för. Har man föräldrapenning kvar så är man väl hemma. Det låter väldigt väldigt konstigt att folk gör så, så jag tror att du talar till en vägg.
  • Kya
    FruPriftis skrev 2009-05-30 20:21:40 följande:
    Dessutom hör det naturligt till utvecklingsprocessen att barn omrking 1 års ålder distansierar sig från föräldrarna och vill se sig omkring i världen. Men som sagt jag FÖRSTÅR att man vill vara hemma med sitt barn tills de är typ 5, men jag tror verkligen inte att det behöver vara det bästa för barnet.
    men var har du fått det ifrån? ett barn i ettårsåldern distansierar sig INTE från sina föräldrar. 2-3 år brukar vara första gången de ens försöker, då första trotsen kommer.

    ett barn som är mitt uppe i anknytningen till sina föräldrar distansierar sig inte. så det stämmer inte.
    27okt-08 tittade min lilla prins Filip ut :)
  • bondi
    susannemalmö skrev 2009-05-30 20:17:03 följande:
    Tja, jag är ensmstånde och jobbar på ica, jag hade ändå ett val. De flesta kan ju prioitera om någorlunda och ha barnen hemma längre om de vill.Jag undrar fortfarande vad du menar med att man släpper sina känslor när man skolar in en ettåring.
    Jag tror det är svårt för en ensamstående att prioritera så mkt, har jag fel? Är man inte väldigt beroende av sin egen inkomst? Dvs om man inte har en givmild o förmögen familj bakom sig elr likn. Antar att en ensamstående förälder måste ta ut fp 7 dgr/veckan o då räcker väl inte pengarna mer än strax över året? Så där ser jag inte hur man ska kunna prioritera? Vårdnadsbidraget täcker ju inte ens hyran?
    Så förklara gärna hur du/ni har ett val, som ensamstående o självförsörjande?

    Jag är som jag tidigare nämnt, genuint intresserad av att veta hur man GÖR för att klara av att skola in en 1åring? Rent känslomässigt? Ja. Stänger man av? Förlitar man sig på personalen? Det sistnämnda vore ju det bästa, för då är man väl såpass trygg med dessa. Tycker ändå att det är otroligt hur olika vi mammor är. Jag skulle trots den bästa personalen på jorden inte kunna släppa iväg en 1åring.

    Berätta gärna.
  • bondi
    pönz skrev 2009-05-30 20:20:46 följande:
    Förresten, det finns väl ändå ingen som HAR ETT VAL som ändå lämnar barnet på dagis vid ett års ålder? Finns det? Har jag då aldrig sett. Tar man inte ut all föräldrapenning då eller, sparar man till senare (när?)? För jag tänker att de enda som inte har ett val är de som föräldrapenningen tar slut för. Har man föräldrapenning kvar så är man väl hemma. Det låter väldigt väldigt konstigt att folk gör så, så jag tror att du talar till en vägg.
    Många har en sambo elr man/fru som arbetar...
  • Bonanza
    bondi skrev 2009-05-30 20:25:40 följande:
    Jag tror det är svårt för en ensamstående att prioritera så mkt, har jag fel? Är man inte väldigt beroende av sin egen inkomst? Dvs om man inte har en givmild o förmögen familj bakom sig elr likn. Antar att en ensamstående förälder måste ta ut fp 7 dgr/veckan o då räcker väl inte pengarna mer än strax över året? Så där ser jag inte hur man ska kunna prioritera? Vårdnadsbidraget täcker ju inte ens hyran? Så förklara gärna hur du/ni har ett val, som ensamstående o självförsörjande? Jag är som jag tidigare nämnt, genuint intresserad av att veta hur man GÖR för att klara av att skola in en 1åring? Rent känslomässigt? Ja. Stänger man av? Förlitar man sig på personalen? Det sistnämnda vore ju det bästa, för då är man väl såpass trygg med dessa. Tycker ändå att det är otroligt hur olika vi mammor är. Jag skulle trots den bästa personalen på jorden inte kunna släppa iväg en 1åring. Berätta gärna.
    Vad då stänger av? Förlitar sig på personalen gör man ju självklart. Så här gjorde vi:

    Gick dit, såg att hon lekte och hade skitkul, lämnade korta stunder i början och längre stunder sen. Inte en tår under hela inskolningen. På hela året har hon gråtit kanske 2-3 gånger vid lämning. Jättetufft för mammahjärtat att låta sin lilla unge leka med kompisar och ha skitkul. Verkligen jobbigt.
Svar på tråden HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?