Såhär gick min medicinska abort till:

Onsdag: Hos kvinnokliniken klockan nio på morgonen. Får information och ett piller att svälja som avbryter graviditeten och förbereder kroppen för det "arrangerade missfallet". Illamåendet jag haft avtar inte. Kan känna svag värk i tjejmagen till och från.

Torsdag: Illamåendet är kvar. Får en något blodblandad flytning på kvällen.

Fredag: Gör i ordning inför aborten. Bunkrar upp med hink, bindor, sällskap etc. Klockan sju förde jag upp de fyra pillrena i slidan och sväljer samtidigt en ipren och två alvedon. Lägger mig och sover två timmar. Går sedan upp på toaletten. De första blödningarna kommer hastigt. På väldigt kort tid, ca 10-15 minuter, blir jag väldigt dålig. På grund av den blötsliga blodförlusten, även om den inte var särskilt stor, svimmar jag till en kort stund. Kräks lite i munnen och vaknar till. Kräks i hink i 1-2 minuter och mår sedan bättre. Lägger mig lite på golvet i stabilt viloläge (på sidan) så att kroppen kan vila och blod kan komma upp till hjärnan ordentligt, vilket är anledningen till att man svimmar. Känner mig lite bättre och lägger mig i sängen. Tar mer smärtstillande, en ipren och två alvedon och vilar. Har kraftiga smärtor i livmodern och korsryggen. Kvider och ligger på sidan, får massage av en närstående vilket hjälpte mycket. Går under de närmsta timmarna på toaletten då och då och "släpper ut" lite blod. Får sedan i mig lite mat och saft och mår mycket bättre. Klockan 3 samma eftermiddag är jag återställd och går ut. Har då vanlig (ganska stark) mensvärk och binda p.g.a. blödningarna. Är mycket piggare än innan aborten då illamåendet direkt försvann med de första blödningarna.

Lördag: Mår mycket bättre. Har fortfarande mensvärk och blödningar. Tar alvedon ibland när det behövs.

Söndag: Får lite mer mensvärk under eftermiddagen mot kvällen. Moderkakan kommer ut.

Måndag: Har fortfarande mensvärk och relativt stora blödningar. En klump, troligtvis hinnsäcken, kommer ut.

____________

Samlad åsikt: Min samlade åsikt om den medicinska aborten var att den var påfrestande, både psykiskt och fysiskt. Det jobbigaste psykiskt var när moderkakan kom ut, då blev jag ledsen. Det jobbigaste fysiskt var att svimma. Men det var inte fruktansvärt att gå igenom. Barnet och graviditeten var oplanerad men välkommen. Dock hann verkligheten ifatt oss och vi insåg att vi inte hade tillräckligt mycket att ge barnet och valde att det bästa för barnets skull vore att avbryta graviditeten. Som förälder måste man sätta barnet före sig själv oavsett hur mycket smärta man får ta. Därför kändes det som att jag gjorde det här för barnets skull och det gjorde allting mycket lättare. Att skaffa barnet och förlösa det är dessutom mycket mer påfrestande för kroppen. En medicinsk abort var mig för något nödvändigt och något hanterbart även om det var jobbigt.

Rekommendationer: Det var ovärderligt att ha sällskap och hjälp. Jag hade två personer med mig vilket kändes bra och lagom, inte för många men samtidigt tillräckligt för många för att få all den hjälp jag behövde.
Något jag ångrar var att jag inte tog mer smärtstillande direkt. Jag rekommenderar er att ta värktabletter ofta. Min smärta kom mycket snabbt och då var det redan för sent för tabletterna att verka. Jag "led" då lite i onödan. Så var inte rädda för att ta värktabletter!

Lycka till vännen, det är ett stort beslut som är jobbigt. Men du klarar det här. Kvinnor är starka, din kropp klarar så mycket mer än en abort. Du tar dig igenom det här med stöd. Lycka till! Kram!