Medicinsk abort
Nu är den här tråden väldigt gammal men för någon livrädd tjej/kvinna där ute som nyss fått reda på att hon är gravid och är i panik och googlar så som jag själv gjorde så berättar jag om hur jag upplevde hela min abort.
Jag gjorde mitt graviditetstest förra veckan på måndagen (18/5) då jag använde Naturalcycels och min mens hade flyttat dagar och kom aldrig. Testet visade positivt. Aldrig varit så rädd. Eller chockad. Ringde på engång till kvinnokliniken på Sundsvalls sjukhus och fick en tid för undersökning på fredag (22/5) samma vecka. Jag har alltid vetat om jag skulle bli gravid nu, är 23år, så skulle jag göra abort. Fanns inget annat för mig då jag vet att jag är inte redo att "lägga undan" mina behov just nu, ska börja plugga till hösten, blev gravid med en "KK" som jag aldrig skulle kunna ha ett förhållande med, samt att min familj aldrig skulle acceptera ett barn innan äktenskap med någon random.
Att bara vänta på besöket var riktigt jobbigt men jag visste att jag var tidig, ungefär v5 för jag fick min mens i April. Underhåll mig mycket med att umgås med vänner och ta på mig extra jobbpass. Undersökningen bestod av en gynologiskt samt ett samtal med barnmorskan. Jag ville ha en tid snabbt, ville bara ha detta gjort. Mådde inte alls bra då jag fick reda på det. Jag hade ingen i min närhet som jag kände att jag verkligen vågade berätta det här för, det skulle bli så verkligt då.
Jag tog första tiden och då blev de en medicinsk abort. FIck en tid på söndagen (24/5) för att komma in och svälja första tabletten. Kände ingen skillnad alls den dagen. På måndag däremot mådde jag lite illa på morgonen och fick lite bruna blödningar. Illamåendet under dagen gick att dämpa med att äta något.
Igår, Tisdag (26/5) var det dags att åka in och få sista biten överstökad. Hade tid kl 8. Fick ett eget litet rum och en toalett bredvid. Man fick endast gå på den toaletten eftersom man kissar i en slags plastbäcken för barnmorskan ska kunna se ifall embryot mm. kommit ut.
Fick trycka upp 4 st cytotec tabletter i slidan kl 8:15, sen valde jag att börja med att ta 2 alvedon och 1 ibumentin och se hur ont jag skulle ha. Ville inte stoppa i mig Tradolan om det inte behövdes. Men det finns smärtstillande om man verkligen behöver/vill ha. Fick även en illamående tablett för säkerhetsskull. Skulle ligga i sängen 1 timme sen var det bara upp och röra på sig. Kissade innan jag skulle börja röra på mig, inget blod än. Den jobbigaste biten var nog att behöva röra sig i korridoren då jag kom dit utan sällskap, blev det riktigt drygt. Smärtan jag kände var mensvärks liknande smärta. Inge mer. Visst det gör ont det, men med andning och rörelse gick det över, för mig. Gick och kissade till och från och det var ingen blod i bindan, och pyttelite när jag var på toa. Jag hade inge problem mer än att det gick så segt. Fick min andra dos av 2 cytotec tabletter som jag fick svälja kl 11:15 och började vandra igen. Vandrade och vandrade. Gick på toa och den enda som kom var lite blod och mycket lös i magen av tabletterna. Åt lite, fick vila för jag gått så mycket och var trött. Blev hyfsad irriterad eftersom inget hände. Klockan blev 13, 14 och ingenting. Drack mycket vatten för att kunna kissa så ofta som möjligt. Tillsslut fick jag träffa jourläkaren för undersökning ca kl 14:45 och hon sa att den var påväg ut. Så fick min 3:e dos av2 cytotectabletter kl 15:00.. Och fortsatte vandra på.. Klockan slog 16 och då var det dags för dem att stänga och ingenting kommit ut. Barnmorskan sa att jag skulle få åka hem och att det fanns en chans att det kan kommit ut redan för jag var så tidig i graviditeten och då blir det svårt att se för det är så litet. Blev hemskickad med ett graviditetstest som jag ska göra om 4 veckor sen ringa in och meddela resultatet. Hon rekommenderade mig att börja med min P-ring (Nuvaring) på engång och ifall jag ville undersöka mig igen så var det bara att ringa in.
Mådde nog mer dåligt när jag blev hemskickad utan att få ett exakt "svar" om det är över eller om jag har ett dött embryo i mig, än allt annat... Men nu sitter jag här, med min blodiga binda och känner mig äcklig. Det är nog det som lär vara det jobbigaste för mig, att använda binda för det känns som jag kommer blöda i veckor eftersom jag sammanlagt fick 8 cytotec tabletter... Min upplevelse var inte alls som jag föreställt mig. Var livrädd och beredd på att ha världens smärta och blodklumpar forssandes ur mig efter ha läst en massa olika upplevelser.
Tips:
Tro inte på allt du läser på internet,allt är olika beroende på vem du är. Om jag ska vara helt ärlig kände jag mig lite ledsen över att behöva ta bort mitt "första barn" men det var inte långvarigt och jag vet att det här det bästa beslutet för mig och alla som skulle varit inblandad.