Medicinsk abort

Hej! 

jag fick för två veckor sedan reda på att jag var gravid, jag reagerade på att jag var så extremt trött, lätt illamående och klarade inte av starka lukter, speciellt inte på mornarna, då jag också kräktes.  jag kände direkt att jag inte är redo för ett barn och hade min partner som stöttade mig i det. därav har jag inte vacklat fram och tillbaka i beslutet utan känt mig trygg och bestämd i detta.

Jag bokade en tid på sös och det visade sig att jag var väldigt tidig, cirka 6 veckor. väl där så gjorde de ett ultraljud där dem gick in via slidan. De sa att det var otroligt tidigt och att fostret bara var några milimeter och syntes knappt på skärmen, vilket kändes ganska skönt att det inte var för långt gånget. Jag fick så fantastiskt fin hjälp och det gjorde mig ännu mer trygg i situationen, trodde aldrig att jag skulle få en sådan bra upplevelse, om man får uttrycka det så.

Jag valde att göra medicinsk abort och började med att ta den första tabletten igår morse hos barnmorskan på sös och åkte direkt till jobbet efteråt och jobbade på som vanligt, var dock extremt trött men det var de enda.

Imorse kl.9.15 tog jag i förebyggande syfte naproxen och alvedon (som jag fick rekomenderat och med mig fr sös) innan jag förde in de fyra cytotec tabletterna. krämporna började sakta och började få lite blödningar efter cirka 2 timmar, krämporna blev mer agressiva och jag blev otroligt lös i magen med lätt frossa och fick springa fram å tillbaka till toaletten. tog ännu en alvedon 500mg och jag kan säga att min vetekudde har varit min bästa vän idag,  jag tror faktiskt inte jag hade klarat mig utan den, det lindrar något otroligt.

Men smärtorna gav sig inte så vid 12.30 tog jag en morfinliknande tablett som jag  fick med mig hem om det är så att smärtan skulle bli outhärdlig (vilket det blev) så jag tog den och la mig i sängen och försökte komma till ro jag blev lite dåsig men jag somnade till en stund och smärtan hade äntligen lugnat sig. nu är kl.17.30 och känner av en lätt mensvärk men inget som kan jämföras med tidigare under dagen och vetekudden ligger fortfarande på magen. det har varit klumpar i blodet precis som de sa att det skulle bli och har ganska rikliga blödningar men mår äntligen bra. Jag känner mig vid gott mod och är som sagt tillfreds med mitt beslut. Nu blir det dags att sätta igång med p-piller för att undvika att detta sker igen, det var min första och förhoppningsvis den sista gången jag gör en abort. Det har varit en resa och jag har inte känt någon skam inför detta och pratat med vänner och familj om detta och fått fint stöd.

 Jag rekomenderar starkt för er som bor i stockholm att höra av er till SÖS om ni hamnar i samma situation, fantastisk fin och hjälpsam personal.