• Anonym (Man är en idiot)

    1 miljon i skuld, noll tillgångar! Kört?

    Är snart 40 år och har i alla tider haft strul till och från med ekonomin.
    Alltid levt över mina tillgångar, men på grund av lyckliga omständigheter och bananskal som fört mig vidare har jag ndå klarat mig och gjort rätt för mig.

    Hade det fattigt fram tills det att jag var runt 25 år och hade redan då tagit på mig lite för mycket lån och krediter. Hur jävla dum kunde jag vara? Hur jävla dum kunde kredit- och långivare vara som om dom ens kollat mina utgifter och inkomster förstås inte lånat mig något.

    I vilket fall, när jag var där runt 25, så kom jag in i IT-branschen och tjänade ganska bra med pengar så skulderna jag då hade gick lätt att betala, men tyvärr blev utrymmet för nya kreditgivare också större.

    Dumfan som jag är, lockades jag av att ta nya lån och krediter.

    För 4-5 år sedan började trots en hög lön situationen bli ohållbar. Jag fick rekommendationen att samla mina lån hos 1-2 långivare med bättre ränta.
    Sagt och gjort och en enorm lättnad. Ekonomin var åter i balans.

    Sedan för ungefär ett år sedan blev jag av med jobbet inom IT och har inte haft en chans att ta mig tillbaka. Jobbar idag inom en helt annan bransch, men också med en snudd på halverad lön.

    Situationen är därmed nu att jag sitter med totalt lite mer än 1 miljon i skulder, inga tillgångar. Bara att betala skulderna kostar 15 000:- i månaden. Inga problem när jag hade ett välbetalt jobb, men idag med en inkomst efter skatt på 18 000:- är detta förstås ohållbart.
    Har ju inte ens kvar till hyran efter att alla skulder är betalda.
    Jag inser förstås hur jävla pantad i huvudet jag varit.
    Likaså skulle jag kunna slå mig själv i huvudet med en hammare när jag sista året lånat pengar för att kunna betala andra skulder. Ett jävla ekorrhjul, men har känts som enda utvägen, om än kortsiktig, för att ens kunna betala alla månadens utgifter.

    Nu är ju frågan om det är helt kört för mig?
    Jag är förstås i det läget nu att jag inte skulle få en krona till i lån någonstans, tack och lov.
    Jag har hittills inte missat en räkning, men beror mycket på att jag lånat för att betala andra lån.

    Totala skulder: 1 miljon
    Tillgångar: 1 styck bil värd 30 000:-
    Totala utgifter per månad (jäkligt snålt räknat): 24 000:-
    Inkomst per månad: Ca 18 000:-

    Förbannad på mig själv i första hand.
    Passar samtidigt på att idiiotförklara all kreditgivare som i jakt på utlång och inkomstränta inte ens lägger 5 sekunder på att göra en vettig kreditbedömning i många fall.

    Att reda ut detta på helt egen hand tror jag inte längre på.
    Därför har jag kontaktat kommunen skuldrådgivare, möte nästa vecka.
    Just nu är det kaos i huvudet.
    1. Ska jag ansöka och hoppas på skuldsanering.
    2. Ska jag kontakta alla lån- och kreditgivare och berätta läget och hoppas på att dom skriver ner skulderna eller skiver dom på typ 230 år?

  • Svar på tråden 1 miljon i skuld, noll tillgångar! Kört?
  • Deer

    Du kanske kunde skaffa dig ett till jobb.
    Köra ut tidningar, någon städfirma eller varför inte kränga hamburgare någonstans?
    D.v.s jobba all vaken tid du har.

  • Anonym (Man är en idiot)

    Deer:
    Jag har redan ett jobb som jag lägger cirka 50 timmar i veckan på.
    Skulle möjligtvis kunna hitta ett extrajobb och lägga till ytterligare 10 timmar varje vecka.
    Innebär i så fall 60 timmars arbetsvecka.
    Skulle säkert fixa detta, men situationen skulle fortfarande vara ohållbar.
    Dvs jag skulle fortfarande inte klara betala mina utgifter.

  • Deer

    Anonym (Man är en idiot) skrev 2009-06-15 20:03:58 följande:


    Deer: Jag har redan ett jobb som jag lägger cirka 50 timmar i veckan på.Skulle möjligtvis kunna hitta ett extrajobb och lägga till ytterligare 10 timmar varje vecka.Innebär i så fall 60 timmars arbetsvecka.Skulle säkert fixa detta, men situationen skulle fortfarande vara ohållbar.Dvs jag skulle fortfarande inte klara betala mina utgifter.
    Jag vill absolut inte vara elak på något sätt, det hoppas jag att du förstår.
    Men först undrar jag hur du räknar? Nog kan man göra mer än 60 timmar på en arbetsvecka om man sitter i den situationen du sitter i. En vecka består av 168 timmar.
    Om man då drar bort ca 6 timmar/dygn, för sömn då har du ju 126 timmar att jobba på.
    Om du sedan drar bort dessa 50 timmar du redan gör så har du 76 kvar.

    Jag jobbar 7 dagar i veckan och gör på dessa sju dagar normalt 105 timmar.
    Då och då händer det att man blir helt utan sömn för att något akut händer.
    Å tänk jag gör detta helt frivilligt, har inga problem alls med ekonomin.

    Så om du värkligen vill så finns det ju timmar att jobba på.
  • Anonym (123)

    tycker ändå att det är starkt av dig att du insett att du har problem, och att du har inbokat möte osv...

    har inga råd till dig utan önskar dig bara lycka till, och hoppas att det löser sig för dig!

  • Anonym (Man är en idiot)

    Jo, men med tanke på att jag har max 40 år kvar att leva, och jobbar 60 timmar i veckan till dess, så förhoppningsvis har då min totala skuld gått ner från 1 miljon till 0,5 miljoner.
    Jag går redan idag back 6000:- per månad.

    Jag tror verkligen inte du försöker vara elak, men få mig att inse att hårt slit är det som gäller.
    Jag är dock realist och inser att hur mycket jag än jobbar så kommer inte detta hålla.
    Lånen är helt enkelt för stora. Givetvis mitt eget fel, men det är fakta.

    Att jobba 105 timmar i veckan kan man säkert stå ut med några år, även om barn och övrig fanilj skulle få stå till sidan rejält, men att göra det för resternade del av det yrkesverksamma liv och som bästa då ha halverat sin skuld dagen innan man läggs i kistan....nä, jag förstås din tanke, men den är tyvärr inte realistisk.

    Jag har dom senaste åren haft extrajobb i omgångar, men då har dom gjort nytta. Alltså jag har slitit som ett djur, men belöningen har varit att jag kunnat betala mina skulder, haft mat på bordet osv.
    Om jag så skulle jobba 105 timmar i veckan nu så skulle det inte generera tillräckligt med pengar för att täcka alla utgifter.

  • Anonym

    det bästa i ditt fall kanske är att låta allt gå till kronofogden så får de göra en löneutmätning där, då får du ändå pengar så du kan leva på existensminimum. Sedan kan du om några år ansöka om att få göra en skuldsanering så blir du skuldfri efter 5 år.

  • Anonym (Man är en idiot)

    Jag är nog för stolt för att "låta" det gå till kronofogden.
    Kämpar tills det inte håller längre.
    Hoppas på att få lite bra tips på mötet med kommunens skuldrådgivare nästa vecka.
    Är dock ganska säker på att den person direkt kommer inse det jag nu gjort, att det är kört och att jag dom jag med ett visst uns av humor, men mest allvarsamt skrev i trådstarten.
    Endera är det skuldsanering, eller får jag försöka till 230 år långa avbetalningsplaner med alla kredit/långivare,

  • Deer

    Anonym (Man är en idiot) skrev 2009-06-15 20:29:21 följande:


    Jo, men med tanke på att jag har max 40 år kvar att leva, och jobbar 60 timmar i veckan till dess, så förhoppningsvis har då min totala skuld gått ner från 1 miljon till 0,5 miljoner.Jag går redan idag back 6000:- per månad.Jag tror verkligen inte du försöker vara elak, men få mig att inse att hårt slit är det som gäller.Jag är dock realist och inser att hur mycket jag än jobbar så kommer inte detta hålla.Lånen är helt enkelt för stora. Givetvis mitt eget fel, men det är fakta.Att jobba 105 timmar i veckan kan man säkert stå ut med några år, även om barn och övrig fanilj skulle få stå till sidan rejält, men att göra det för resternade del av det yrkesverksamma liv och som bästa då ha halverat sin skuld dagen innan man läggs i kistan....nä, jag förstås din tanke, men den är tyvärr inte realistisk.Jag har dom senaste åren haft extrajobb i omgångar, men då har dom gjort nytta. Alltså jag har slitit som ett djur, men belöningen har varit att jag kunnat betala mina skulder, haft mat på bordet osv.Om jag så skulle jobba 105 timmar i veckan nu så skulle det inte generera tillräckligt med pengar för att täcka alla utgifter.
    Nä att du inte blir skuldfri det fattar jag också, man bara tanken på att inte skulderna blir ännu värre (du går ju flera tusen back per månad) skulle iaf få mig att jobba lite extra.
    Sen att du har 40 år kvar att leva vet vi ju inte med säkerhet.
    Men farafar min jobbade som jag med detta yrke ,fast mycket hårdare (jag har ju en jäkla massa maskiner till min hjälp) från det han var 15 tills han dog på sin arbetsplats 92 år gammal. Så det är inte helt orealistiskt. Men det beror ju helt på med villka ögon man ser på saker och ting med.
    Sen håller jag helt och fast med om att det skulle vara beklämande för dina barn, men dom kanske skulle lära sig något av det och aldrig sätta sig i den situation som du gjort.
  • Anonym

    skulle jag vara i din situation skulle jag låta allt gå till kronofogden om du inte kan omförhandla lånen med dem du lånat av, visst det kanske sårar din stolthet men då slipper du i alla fall gå back flera tusen kronor i månaden då du får leva på existensminimum och du slipper dra på dig fler lån för att kunna klara dig till nästa månad.

    Det viktigaste att betala är hyran samt elen då har du tak över huvudet och ström till kylen

  • Anonym (Man är en idiot)

    Ja, jag vet egentligen inte vad jag ville med detta inlägget.
    Har faktiskt efter idogt ansträngande och många olika försök och extgraarbeten gett upp.
    Jag ser egentligen bara två realistiska utvägar.
    Skuldsanering eller få till någon form av överenskommelse med alla kreditgivare där dom endera fryser räntorna eller skriver ner skulderna.

    Går inget av ovan att få tillstånd är ju läget som sådant att jag i resten av mitt liv får leva med skulder som inte till fullo går att betala. Hur mycket jag än jobbar och anstränger mig.
    1 miljon är liksom inget man smackar in på det viset.

    Det jag hoppas mest på är faktiskt att skuldrådgivaren på kommunen kan hjälpa mig just med att få till en REALISTISK plan med alla kreditgivare. Jag är beredd att jobba knallhårt och leva på minsta möjliga i 10-12 års tid för detta, men är detta ett evighetsinferno jag försatt mig i så ger jag upp och hoppas på skuldsanering.

Svar på tråden 1 miljon i skuld, noll tillgångar! Kört?