När jag var liten och bodde i Afrika...

Vår dotter har en fas sedan en tid tillbaka där hon relaterar allt till sitt ursprungsland, eller rättare till "Afrika". Med allt vi gör berättar hon egna, antagligen helt påhittade, berättelser i minsta detalj om vad hon gjorde i Afrika.

T.ex.
"När jag var liten och bodde i Afrika så tittade vi ofta på TV när vi åt kvällsmat. Då tittade vi på Dora..."

"När jag var liten och bodde i Afrika så cyklade jag till havet. Det tog 20 minuter från Afrika till havet. Men idag cyklar jag mycket snabbare. Så här fort går det..."

"När jag var liten och bodde i Afrika så åt jag mycket mer godis är jag äter här. Men nu är jag stor så då sparar jag mitt godis. Jag lägger det här i skåpet för senare."

"En gång när jag var liten i Afrika så kom det en ambulans till mitt hus. Den hade en röd filt och en snäll farbror. Fast det finns många fler ambulanser här. "

osv.

Hon har nyligen fyllt 4 och känner sig som en jättestor tjej. Allt som hänt tidigare relaterar hon till när hon var liten. Hon var strax under 3år när vi hämtade henne och har antagligen en hel del minnen kvar, men blandar säkert ihop saker med det som hon upplever nu.

Men hur mycket kan hon minnas och hur länge? Vissa saker hon säger kan ju vara sanna, medans annat hittats på baserat på vad vi just då gör.

Ni som har adopterat lite äldre barn, har ni upplevt samma? Det är lite kul att lyssna på hennes berättelser för hon kan verkligen berätta långa historier med mycket detaljer. Men kan hon verkligen komma ihåg något än? Visar man henne bilder så minns hon allt väl, verkar inte känna obehag - snarare tvärtom, men namnen är borta redan.