Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 2

Pulo: jag känner precis igen de där funderingarna, de var starkare i början, vi är i v.25, men oron för hur andra ska se på mig finns där och jag märker att jag uppfostrar omgivningen ibland.
Jag tror att vi är så itutade att biologiska band är så starka å självklara att vi börjar tänka tänk om tankar om anknytning som blivande icke-bio mammor. Jag gissar och har bestämt mig för att de tankarna bleknar när barnet är hos oss, men visst har jag också oroat mig, speciellt som jag så gärna ville vara den gravida men har fått ge upp det efter x antal försök och "utdömning" av doktor...
Välkommen hit förresten Pulo!!

Njae inte några direkt negativa reaktioner egentligen, men mer att de säger att min fru ska bli mamma och glömmer att VI ska bli mammor vilket jag då påpekar eller att det hos många finns en sån stor förståelse för att myndigheter och andra inte är uppdaterade om lagstiftning, tex då vi ska skriva på föräldraskap(faderskap) på soc.förvaltningen. Vi är båda socionomer (dvs i branschen) och tycker att det är socialförvaltningens-familjerättens förbannade skyldighet att vara uppdaterade på lagstifningen 4 år efter att vi fick börja inseminera/ göra IVF i Sverige. Men icke, flera ggr om har vi fått höra att de inte vet detta - hur och vad som gäller(underförstått NI) är så ovanliga... Då ska man veta att de som säger detta är våra kollegor, då min fru jobbar med behandling i kommunen, och jag har jobbat där... Nu finns det undantag men i vår egen branch finns det mycket okunskap, fördomar och Freud... Tyvärr...
Fast - de allra flesta reagerar positivt, blir glada ställer frågor eller som några jobbarkompisar gjort; kommer med små bebispresenter till mig- en av de blivande mammorna!!

Hej tjejer!

C:a 5.5 vecka kvar här, har gått 2 ggr på föräldrautbildningen och ikväll varit på föreläsning från förlossningen. Börjar kännas nära nu. Föräldrautbildningen har för oss inneburit en trevlig grupp föräldrar så här långt, dock, eller så klart är vi det enda lesbiska paret, men det var väntat, i Linköping kryllar det inte direkt av regnbågspar som väntar barn, så vitt vi vet...
Just nu upplever jag det jobbigast att på allt vi går på är jag den enda kvinnan i församlingen som inte är gravid.. Och informationen vänder sig ofta till oss"gravida kvinnor"- ja ni fattar va... Men det är väl bara at vänja sig...
Amning ska vi nog ge ett försök båda tror vi men vi får se...
Sov time, vi hörs!

Ammis: Efter att ha varit på föräldrautb. 3 ggr av 4 nu så kan jag meddela att vi vid ett tillfälle fick dela in oss i mammor och pappor, då jag frågade vart hon tyckte jag skulle vara, så svarade hon att hon räknade mig som mamma, hm jo visst, men det beror på vad vi ska prata om replikerade jag. Då handlade det om förväntningar på sig som blivande mamma/ pappa och då var det okej att stanna bland mammorna, men det blir ändå mycket gravid, mage-krämpor oro prat, som jag inte riktigt kan delta i... Påpekade efteråt att ska vi prata min roll som coach under förlossningen vill jag vara med papporna eftersom det är det som är min roll då.. Alltså inte att vara pappa men coach!!
Därefter har vi bara livit indelade i mindre grupper i parrelationerna för att småprata om nåt tema, vilket känns bättre överlag!!
Antar att det bara är att vänja sig, jag kommer aldrig att vara i majoritet i min situation så jag ska nog försöka att inte fokusera så mycket på det som är problematiskt med det... För min egen skull!

Ursäkta men vad är sånt där tillmatningsset för nåt?? Jag borde kanske veta eller ha tagit reda på det...