Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 2

Ja, jag vet. Vi har pratat om det, men kommit överens om att det är viktigare för oss båda att båda kan mata, än att maten består av bröstmjölk rakt från källan. Hade det varit väldigt viktigt för (någon av) oss att amma hade vi nog resonerat annorlunda.

För min fru är amningen mycket, mycket viktig- dock ej så viktigt vem som ammar bara hennes amning är etablerad innan jag försöker. Och det är lugnast att hon får som hon vill Och i mycket delar jag hennes åsikter som väl stämmer in på AP/nära föräldraskap. Förra året hade vi en dust om hur detta är i konflikt med min tid och anknytning till barnet... är förbi det nu och känner mig inte längre hotad i mitt föräldraskap som jag gjorde då.

Jag har provat en Beco sele idag! Och killen i disken vände sig till mig när han visade den och mest bara mig då det var jag som visade intresse trots att gravida frun var i närheten. När han sedan frågade mig och inte henne när det var dags så blev jag alldeles ställd först- kanske han inte hade förstått trots allt att vi var ett par som väntade barn- men jo, han frågade mig ändå. Fånigt kanske men det gjorde mig glad!

Egentligen är vi väl urtypen för långammare - ni vet, sjal, tygblöjor, samsovning, EC-light - men just amningen vet jag inte... Det hade kanske varit annorlunda om det hade gällt mig, men jag vet inte. Däremot kommer vi att vara mycket noga med att matningen är *vår* grej. Flaskmatar man måste man vara ännu tydligare mot omgivningen, men vi är överens, så det fixar sig säkert.

Det är roligt att vara den som försäljare vänder sig till. Det blir rätt ofta så här, kanske för att det är jag som ställer frågor och visar mest intresse.

Ja, kan tänka mig att andra gärna vill flaskmata också och det är viktigt att markera att det inte är ok. Hade jag fått välja helt så vet jag inte om jag kanske hade valt som ni, att det vore mer värt att vi båda kan ge mat- men detta är en strid som inte är värd att tas med S och det är helt ok med mig.

Jag tycker att den mamman som är gravid har veto vid vissa beslut, faktiskt, och dit hör amningen. Visst är det mitt barn också, men det är hennes kropp.

Har ni någon gravidförsäkring? Vi tecknade en på telefon, och pappren kom i måndags. Försäkringen gäller "dig, pappan och ert barn". I villkoren står enbart "mamma" och "pappa". Vi mejlade handläggaren och frågade. Fick svar från en annan typ, som hävdade att det *självklart* gällde alla sorts familjer. De skrev bara mamma och pappa för att förenkla, men skulle ändra det vid nästa villkorsuppdatering. Är vi fåniga som inte tänker nöja oss med det svaret? Tänk om det händer något, och det visar sig att försäkringen inte gäller mig? Jag kan väl knappast slänga fram ett mejl från en halvchef som bevis.

Clodia, tänkte precis samma tanke, senast idag. Vi har länsförsäkringars gravidförsäkring plus... och tänkte nog att jag skulle kontakta dem för att fråga om jag jämställs med pappa... har inte kommit mig för det än, bara... Men ett mail från en halvchef är ju alltid något. Jag hade inte slängt mailet iaf

Min fru är nu i v 25! ...och lika stor som i v 39-40 förra gången Men så är det ju två, då... Man ser hur de rör sig på utsidan t o m Mysigt!

Det är samma som vi har. Nu när vi har lusläst villkoren står det "vårdnadshavare" på vissa ställen också, och det lär jag ju definitivt inte vara i början. Vi ska mejla tillbaka, men får vi inget tillfredsställande svar så byter vi bolag. Vi har alla försäkringar samt vårt bolån hos dem, men så vadå om vi får ha gravidförsäkringen i ett annat bolag. Det är för övrigt andra gången vi känner oss dåligt bemötta av dem, så det sitter väl i lite.

Jag tycker att det är dåligt att vara så ouppdaterad. Jag vill bara kräkas på hela familjebalken just nu, men man kan väl anstränga sig litegrann för att täcka upp där lagrummet brister. Pappor som inte är gifta med barnets mamma är väl inte heller vårdnadshavare i början. Täcker försäkringen dem?

Personligen tycker jag det bästa var att vänja barnet vid båda samtidigt - man har så mycket nytta av det! Tänk på att det även är tvärtom, alltså att om man inte vänjer barnet även vid flaska så vill barnet kanske inte ta flaska alls sen, och då kan du aldrig lämna bort barnet en endaste gång - du kan inte göra något eget för en kväll t.ex., för du måste alltid vara där och ge mat. Personligen skulle jag tycka att det var jättejobbigt och ofritt. Har en kompis som inte vande sin dotter vid flaskmatning, och hon ångrade det djupt sen. Hon fick till och med ta med dottern på systerns möhippa.

Vi började med flaska som komplement till vår dotter när hon var knappt två veckor - och det var toppen att ha möjligheten att kunna ge flaska också ibland. Amningen funkade inte ett dugg sämre för det. Nu är vår dotter två år, och när man tittar tillbaka tror jag att det absolut bästa av allt vi gjorde under hela babytiden var just att även vänja henne vid flaska också. Rekommenderas!

Ingen som har skrivit här på länge- hur är det med er?

Angående amning så är det ett färdigdiskuterat kapitel här hemma, hur praktiskt det än skulle kunna vara. Ingen flaskmatning. Punkt. Så så får det bli.

Här är det segt med motivationen på jobbet, känner mig rätt slutkörd av att hela tiden behöva pressa mig till att få saker gjort trots att jag är så less och oengagerad. Jag vill liksom bara få bli mamma nu, och det känns lite surt att det är ett helt år kvar, ungefär, från nu tills dess att jag kommer att få vara hemma på heltid.

Annars har vi passerat trettio veckor och det är mindre än tio veckor kvar!

Jag hade ju tänkt svara på ditt inlägg i den andra tråden förra veckan Ammiz, men innan jag hann så stängdes den. Gör ett nytt försök här.

Bara bra med båda oss. Den gravida är trött och är glad över att ha bil, så att hon bara har två timmars pendling istället för de fyra timmar som kollektivtrafiken krävde. Lite svullnad och järnbrist hos modern men själva barnet växer bra.

Att det är segt med motivationen kan jag hålla med om. Arbetet känns ganska oväsentligt just nu, även om kollegorna är trevliga. Jag vill få ordning hemma och skriva klart det där arbetet som hindrar mig från att få sy till bebisen... Bara få gå och mysa och längta. Ca tio veckor kvar här också, sedan har man ju ingen aning om vad det innebär. Är det åtta veckor eller tolv i praktiken?

Amning har vi inte pratat om på ett tag och jag vet nog inte riktigt vart jag eller frun står... Nu har vi väl mest funderat kring om hon kan amma eller ej, och det känns som en viktigare fundering än om jag ska amma.

Profylaxkursen avklarad så nu behöver vi få in bra rutiner för att träna det vi har lärt oss. Får se hur det går. Det har iaf varit positivt att fundera kring förlossningen. Nu känns det spännande istället för läskigt att tänka på att barnet ska ut.

Nästa vecka väntar första föräldrautbildningen hos BVC, hoppas det blir en bra grupp där.

Ang. inköp så kliar det verkligen i alla fingrar nu. Jag börjar känna mig smått stressad. Tänk om barnet kommer tidigt och vi inte har kläder och de prylar som behövs? Är väl lite småsaker som behövs mer, men vi börjar bocka av på listan det vi tror vi behöver.