• Silver­katten­06
    Äldre 27 jul 15:33
    3491 visningar
    5 svar
    5
    3491

    Fler med extremt blyga barn?

    Vad ska man ta sig till? Jag blir snart galen på att vår snart 3-åring är så himla blyg! Som idag tex, han tjatade hela morgonen om att X skulle komma hit och verkade jätteglad över det. När väl X och hans familj dyker upp vägrar han att släppa mig, vill inte prata med nån, vill inte leka med X, så fort nån tilltalar honom springer han nästan och gömmer sig bakom mig.

    Och sen, så fort X och hans familj åkt hem, vad tror ni är det första han säger? Jo:
    "-Jag vill träffa X igen. Nu!"

    Vad ska man göra för att hjälpa honom komma över sin blyghet? Känns så himla trist att han missar så mycket roligt för att han är så blyg

  • Svar på tråden Fler med extremt blyga barn?
  • Silver­katten­06
    Äldre 27 jul 19:58
    #1

    är jag ensam om att ha ett väldigt blygt barn?

  • Äldre 27 jul 21:15
    #2
    Silverkatten06 skrev 2009-07-27 19:58:04 följande:
    är jag ensam om att ha ett väldigt blygt barn?
    Jag förstår din frustration.

    Jag kan trösta dig med att jag var likadan när jag var liten, enligt min mamma. Var jätterädd för det mesta och började till och med gråta när en tant plockade upp ett bokmärke som jag tappat på marken. Men det gick över och nu är jag en fullt fungerande vuxen människa

    Min pojke har också tendenser till att bli blyg har jag märkt de senaste veckorna. Jag antar att det är lite ärftligt. Jag gör ingen stor grej av det och försöker få andra att inte heller göra så stor grej av det, alltså inte tjata "är du blyg" "mig behöver du inte vara rädd för" osv... Bara vara som vanligt och låta honom vara som han är, det släpper!
    Mamma till Kevin född 0706.
  • Liljek­onvalj­er
    Äldre 27 jul 21:20
    #3

    Nej jag har också ett blygt barn. extremt blyg, han behöver flera timmar på sig att öppna sig inför folk.

    Det är så tråkigt att ingen får se hans härliga personlighet...eftersom han knappt vågar nått.

    Jag har inget bra tips annat än att låta dem vara blyga och inte puscha.

  • Silver­katten­06
    Äldre 27 jul 22:17
    #4
    Maria222 skrev 2009-07-27 21:15:11 följande:
    Jag förstår din frustration. Jag kan trösta dig med att jag var likadan när jag var liten, enligt min mamma. Var jätterädd för det mesta och började till och med gråta när en tant plockade upp ett bokmärke som jag tappat på marken. Men det gick över och nu är jag en fullt fungerande vuxen människa Min pojke har också tendenser till att bli blyg har jag märkt de senaste veckorna. Jag antar att det är lite ärftligt. Jag gör ingen stor grej av det och försöker få andra att inte heller göra så stor grej av det, alltså inte tjata "är du blyg" "mig behöver du inte vara rädd för" osv... Bara vara som vanligt och låta honom vara som han är, det släpper!
    Hur får du andra att låta bli att göra en stor grej av det? Jag vet inte vad det är för fel på folk i vår omgivning, men jag blir så himla irriterad på att det tjatas om hans blyghet trots att jag sagt rätt ut att det bästa är att låta honom vara helt i några minuter när de kommer så att han får känna av läget i sin egen takt.
  • Silver­katten­06
    Äldre 27 jul 22:22
    #5
    Liljekonvaljer skrev 2009-07-27 21:20:13 följande:
    Nej jag har också ett blygt barn. extremt blyg, han behöver flera timmar på sig att öppna sig inför folk. Det är så tråkigt att ingen får se hans härliga personlighet...eftersom han knappt vågar nått. Jag har inget bra tips annat än att låta dem vara blyga och inte puscha.
    Exakt så känner jag också, att det är så trist att så få personer får se hans underbara personlighet och så tycker jag det är synd att han är så rädd för att göra saker. Egentligen tycker han ju det är kul att göra saker och vågar mycket mer än man kan tro, men så blir det jobbigt för honom när det är andra i närheten.

    Exempelvis när han skulle åka karusell för ett tag sedan. Han var jättepeppad och ville åka, men precis när det var hans tur att lämna sin biljett kom ett par äldre barn och knuffade sig före och då var det ju kört Tror tyvärr mer på att det var barnen än karusellen som avskräckte...

    Sen är det rätt tröttsamt i längden att alltid få höra att ni har det ju så lätt, Y är ju så lugn och snäll och gör väl aldrig hyss. Försöker förklara att det är ett helt annat tempo när vi är ensamma och han känner sig säker, men då får man alltid skeptiska blickar.
Svar på tråden Fler med extremt blyga barn?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.