Min man beter sig som en tonåring

Jag blir knäckt av att min 40-årige man beter sig som en tonåring. Vår relation har varit skakig ända sedan vi fick barn, men det känns inte sunt längre. Titt som tätt förekommer olika uppträden och det blir bara värre och värre. Nu senast hade vi alla sett fram emot att hälsa på mina föräldrar under en helg. Tyvärr strulade bilen på väg dit varpå min man blir väldigt frustrerad och gormar och svär hela eftermiddagen. Han hade all rätt att vara bitter menade han.
På kvällen tar vi en promenad och min mamma och jag väljer att gå hem lite tidigare. Jag frågar om jag ska ta med vårt barn, men sambon säger att han tar med sig honom senare. Efter stund hör jag min sambo ryta nere från vägen med arg och upprörd röst ?Ta hand om barnet?! Vårt barn har då satt sig på tvären på vägen hem och sambon har inte så mycket tålamod när det gäller småbarn. Min mamma som också hör det hela (gillar inte hans tonläge) säger då till min sambo att skärpa sig. Detta tar min sambo som en oerhörd förolämpning, han går in och packar sina saker och går därifrån utan att säga ett ord. Efter en tid går jag efter honom och hittar honom sittandes i bilen. Det har då blivit kväll och börjar bli mörkt och jag frågar om han då inte ska följa med in igen så vi kan kvällsfika. Han vägrar och säger att min mamma tittat på honom med hatisk blick och att han aldrig i livet följer med in igen. Jag väljer då att gå tillbaka till huset och lägga vårt barn eftersom det börjar bli sent. Efter en halvtimme ringer min man på min mobil och undrar varför jag bara gått därifrån. Jag går då ut till honom igen och ber honom följa med igen, men han fortsätter att vägra.
När jag går och lägger mig på kvällen (vi sov i en gäststuga ute på tomten) ringer jag till honom på nytt och frågar om han inte ska komma in och sova istället för att sitta i bilen och då kom han och lade sig tillslut. På morgonen gick jag in i det stora huset med sonen som är morgonpigg. När frukosten var klar gick jag ut till min man och sa att han gärna fick komma in och äta frukost. Efter en stund ser vi alla hur min sambo kommer ut ur stugan och går iväg utan att säga något till oss. Efter en halvtimme ringer jag till honom och han säger då att han gått på en promenad och att jag ska packa väskorna för vi ska åka hem direkt när han kommer tillbaka. Vi åker således hem utan att han ätit frukost. Efteråt frågar jag honom hur han kunde tycka att det var värt att dra detta till sin spets och han säger då att han absolut inte gjort någonting fel utan att det helt och hållet är min mammas fel.
Detta gör mig väldigt ledsen eftersom både jag och vårt barn har en nära relation till min mamma som alltid stället upp för oss. Hjälper till när vi behöver barnvakt och hämtar på dagis titt som tätt. Vårt barn fyller år nu i veckan och det känns som stämningen på kalaset riskeras på grund av detta. Jag är tyvärr van vid dessa uppträden, men det är första gången han blandar in andra familjemedlemmar.
Hur ska jag agera? Bara glömma och gå vidare som vid alla andra uppträden som sker då och då eller bör jag ta mig ur denna relation?
Tacksam för svar