Mamma Tes skrev 2009-09-09 19:35:28 följande:
Ja, inte så kul. Har gått på stan idag med en kompis efter jobbet och låret var bortdomnat hela tiden. Usch! Jag måste skärpa mig och vila mer, inte traska så mycket. Ont på båda sidor av svanket också. Då jag petar där är det som att få nåt i ögat, sååå oooont! Ja inte är det då foglossning så högt upp. Får ta upp det då jag träffar sjukgymnasten nästa gång. Är det RUL du ska på? Vilket barn i ordningen? Vi väntar första.
Ja vi väntar oxå första och det är RUL vi skall på. Är i v 18 nu.
Skönt ändå att inte MP har blivit värre för dig! Har numera konstant känselbortfall på utsidan av låret även när jag sitter ner (Patrik tog på låret igår och jag kände inte hans beröring) och redan på morgonpromenaden med hunden så tar det tio min innan värken kommer, istället för typ andra/tredje promenaden/ståendet som det var innan.
Pratade med läkaren igår och hon visste inte riktigt vad hon skulle skriva i intyget, men hon skulle skriva, samt skicka remiss till neurolog iom jag vill veta hur mkt jag vågar belasta nerven utan att riskera kronisk skada. Har ju ett par månader kvar... Inte för att jag skulle göra abort, nä för faen!!!! utan snarare, vågar jag gå lite iallafall trots att det gör ont, eller skall jag verkligen se till att sitta nu för att inte skada nerven... Sedan undrade honom jag kunde jobba deltid, men iom jag får ont första hembesöket jag gör så går det inte och har jag inga hembesök så finns inget administrativt heller för mig att göra. Men 20 % har jag mitt projekt okt ut iallafall!
Tänker skriva med ett personligt brev till FK där jag beskriver besvären, min oror för framtida men samt att jag faktiskt blir en risk för mina vårdtagare om jag tvingas arbeta med smärtan. Lycka till lixom att fånga upp någon som vinglar till i balansträningsprogrammet (som verkligen är på gränsen till vad de klarar) när jag själv står dubbelvikt typ...
Och skulle läkaren glömma skriva i intyget att remiss är skickad till neurolog för utredning (det är ju ändå inte foglossningar som man vet vad det är och som man vet går över), så tänker jag se till att hon skriver till det.
Sjukgymnaster brukar visst ha rätt så lätt att få havandeskap beviljat pga just det att det inte går att omplacera oss, hoppas det blir samma med det här.
Chefen skulle höra med personalsekreterarna i stan med om det inte finns någon adm jag kan göra, men hon sa att jag inte skulle hoppas för mkt. Och skulle FK bitcha sig så får vi starta en annan ruljans på jobb som de kör med de som är långtidssjukskrivna och arbetstränar och sånt. Jaja får se.
Pratade ut med sambon för någon dag sedan med. Han var lite ledsen för att jag kände att han misstrodde mig. Att han inte sagt nåt var för att han kände det så självklart att om någon så är han den första till att tro mig. Men jag mådde ju så piss ett tag där att jag verkligen behövde känna stöttningen från honom. Det gör jag nu och mår så jävla mkt bättre!!!!
Ja jag skriver alltid mkt. ;) Ni får stå ut. ;)
