Forum Änglasyskon - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fel kön på syskon?

    Fre 28 aug 2009 11:27 Läst 2188 gånger Totalt 11 svar
    Fre 28 aug 2009 11:27

    Har många gånger funderat över hur det känns att få ett annat kön på syskon än på det barnet man förlorade. Om man förlorat en son och sedan föder en flicka - känns det "fel" då eller känns det bra att det inte blev samma sort om ni förstår hur jag menar. Eller har det ingen betydelse alls? Hur har ni som fött syskon efter era änglar upplevt detta? Jämför man barnen mer med varandra om det är av samma kön? När ni blev gravida igen, önskade ni då innerst inne att det skulle bli samma kön som det barn ni förlorade eller tvärtom? Skulle vara intessant att diskutera detta.

  • CoolaS­uperMa­msen
    Visa endast
    Fre 28 aug 2009 12:11 #1

    Hej jag förlorade en pojke i v20 efter 3 flickor kom han. Vi blev gravida ganska snart efter och fick en liten Vilda(tjej) kan ju säja att det hade gjort lika ont fall det var en flicka vi förlorade,Jag har efter detta som hänt mer insett att könet inte är så viktigt och att det kanske inte är meningen att vi skall få några pojkar, Vilda är vårt plåster på såren efter det som hände hon kom 2 dagar före hans 1 årsdag och det känndes så skönt att ha en levande bebis i famnen då, tror allt han har ett finger med i spelet trotts allt och konstigt nog har ju allt en mening trotts att ma kan tycka att vad är meningen att ett barn dör???men det är ju mycket som kanske inte blivit som det blev om det inte hade hänt.

    Jag är tacksam för mina friska barn samtidigt som jag alltid har ett blödande sår i mitt hjärta min lilla gosse i vår familj kommer det som sagt alltid fattas ett barn i vår familj.

    många kramar


    stolt mamma till 4 flickor och en liten änglapojke,
  • Fre 28 aug 2009 12:58 #2

    för mig var det viktigt att efter vi förlorat vår tjej att nästa barn måste ha "rätt kön", jag ville absolut INTE ha en pojke, det skulle inte kännas rätt, berättade inte för så många om det jag gick och tänkte på,
    ordnade med UL så jag skulle veta säkert vad som kom ut, skulle det vara en pojke så behövde jag tid att psykiskt förbereda mig på det...
    vart skitglad när det visade sig att jag väntade en tjej till.

    Inte för att jag kanske jämnför barnen men nog var min innersta önskan absolut att få en tjej.!

  • silver­hjärta
    Visa endast
    Fre 28 aug 2009 13:07 #3

    Vi förlorade en dotter och jag var rädd för att få ännu en dotter. Ville att det skulle vara skillnad mellan dem så man verkligen kände att det var ett annat barn man fått. Inte det barn man förlorat. Vi fick ännu en dotter (mannen har förresten efteråt talat om att han tror sig bara vara kapabel att tillverka döttrar efter att ha blivit utsatt för radiovågor under lumpen {#lang_emotions_undecided}) men blev naturligtvis inte besviken för det. Det kändes verkligen att hon var en egen liten bebis och inte sin storasyster. Visst hände det i början att man kallade henne vid fel namn men det händer nog de flesta föräldrar.

    Samtidigt som jag innerst inne ville ha en son så var jag tvungen att upprepa mitt mantra varje gång tanken på kön dök upp. "Det spelar ingen roll bara den lever". Jag hade nämligen önskat mig en son första gången också och ibland kan den där dumma tanken dyka upp att hon dog för att jag helst ville ha en pojke. Vi valde att inte ta reda på könet innan.


    Don´t drink and derive!
  • Fre 28 aug 2009 13:14 #4

    Jag har också funderat på det. Som jag känner nu så spelar könet ingen roll. Jag förlorade min son för snart fyra månader sen i v 42. Jag har en dotter på 3 år. När jag väntade min son ville jag så gärna att det skulle vara en kille eftersom vi då skulle haft en av varje.

    Nu försöker vi igen med att få ett syskon och jag känner att tjej eller kille spelar absolut ingen roll - bara han/hon lever. Det nya barnet är ändå en ny individ och en helt annan människa.

    Om vi får så tror jag ändå jag vill veta könet. Om det skulle vara en flicka kan jag nog hålla mig lugnare. Pojkar är mycket svagare som bebisar.

  • Fre 28 aug 2009 14:32 #5

    Hej!

    Jag förlorade min dotter Emma i v.31+4 för nu snart 1 1/2 år sedan och tanken att bli gravid igen och vänta ännu en tjej var jag livrädd för!
    Hade många tankar att jag skulle tro att vi väntade Emma igen och skulle vi få ett levande barn så skulle jag tro att det var Emma och alla möjliga tankar helt enkelt!

    Väntar nu Emmas syskon som kommer när som helst och i början av denna graviditet så var jag livrädd för om vi väntade ännu en tjej!!
    vi vet inte könet men konstigt nog när vi gick över graviditetsveckan då emma dog så försvann det!

    Nu skulle jag bara bli mer än jätte glad om vi får en tjej till!!
    Jag vet inte varför det blev så...har nog väldigt mycket på om vi skulle överhuvettaget klara oss över emmas graviditetsvecka och när vi väl gjorde det så fanns det mera hopp om att vi kanske kommer få ett levande barn nu och fått nya tankar efter det! Jag hamnade i någon sorts annan bearbetning när vi kom över den veckan!

  • Fre 28 aug 2009 16:11 #6

    Jag förlorade vår lille son i magen 6 dagar innan bf. Det var min fjärde pojke och innan så hade jag tyckt att det hade varit kul med en tjej bland mina grabbar. Men nu hoppas jag ,om jag blir gravid igen, att det blir en en pojke nästa gång.
    Men jag håller med CoolaSupermammsen att man inte bryr sig om köner så mycket efter en sån här sak, jag vill ha ett levande barn!
    men jag har ocksåt tänk tanken på hur man känner och tänker om nästa blir det andra könet änn änglabarnet.

  • Fre 28 aug 2009 18:14 #7

    Jag fick efter 2 killar en kille som dog. När jag blev gravid igen så spelade det ingen roll vad det skulle bli, bara att det kommande barnet skulle leva. Det blev en dotter som kom. Jag tror att om det skulle ha blivit en son skulle jag nog mer reflektera om de skulle sett likadana ut, utvecklats lika osv.

  • Fre 28 aug 2009 20:43 #8

    Vi har fått fyra tjejer. Den tredje dog i v37. Jag hoppades nog lite på att fyran skulle vara en pojk för att det skulle kännas mer som ett nytt barn och inte en ersättare. Att allt inte skulle påminna så mycket om trean. Nu i efterhand skulle jag nog tycka att det vore jobbigt om fyran hade blivit en kille. Att vi som inte ville ha mer än tre barn fick en "andra chans" att få en kille eftersom vår tredje tjej dog. Sjuk tanke, jag vet, men allt är inte logiskt i mitt huvud. Så vi är så glada för vår tjejliga. Och vem vet, det kanske blir en liten kille någon gång i alla fall...

  • Entvåt­re
    Visa endast
    Lör 29 aug 2009 22:32 #9

    Vi var tvungna till sen abort (v.19)med en flicka i aug -08. Jag blev gravid igen i slutet av oktober -08 och jag oroade mig väldigt för att jag åter bar på en flicka - även om jag väldigt tidigt i graviditeten misstänkte att det var just så - eftersom det skulle förvärra mitt redan dåliga samvete, att det kändes som jag dödat mitt barn.
    I januari fick vi resultat på moderkaksprov och då också beskedet att jag väntade en flicka igen. Det tog lite tid att vänja sig, men nu när hon ligger här och snusar bredvid mig kan jag förstås inte önska något annat än att hon är just hon. Samtidigt är det konstigt att tänka på att hon inte skulle existerat om att gått som det skulle förra hösten...

  • Sön 30 aug 2009 10:13 #10

    Det där har jag också funderat mycket på. Efter att vi förlorade vår dotter i magen i v 38 så önskade jag inget hellre än att få föda en liten levande dotter. Vi har en grabb sedan innan. När jag blev gravid tog vi reda på könet för att kunna förbereda oss, och det är en pojke!  känslorna blev blandade för på ett sätt är det skönt att det blir en annorlunda graviditet och att det inte är en liten flicka igen.
    Nu är jag glad över den lille gossen som jag verkligen hoppas kunna föda, men visst tänker jag om det inte ska bli ett fjärde barn... kanske en liten flicka,,, sjukt... jag vet....men det är nog sorgen som spökar, storebror är glad om det blir en lillebror och mest av allt vill jag ha ett levande syskon, nu sparkar han som attans bara för det!!! :)

  • Ons 2 sep 2009 21:35 #11

    Vi förlorade en dotter -05 och när jag blev gravid igen kände vi att vi ville ta reda på könet. FVP visade att det var en pojke.
    Vi tyckte att det var jätteskönt, det blev en helt annan graviditet.
    Denna gång skulle allt vara annorlunda:
    Pojke istället för flicka
    Vårbarn istället för höstbarn.
    Levande barn i stället för dött barn...

    Nu väntar jag barn igen och jag hoppas på en flicka. Förmodligen kommer det inte bli fler barn och jag saknar att jag inte har en dotter. Den saknaden förstärks av att det var en dotter vi förlorade.
    Samtidigt kommer vi vara sååå lyckliga bara vi får ett levande barn till, med en dotter i himlen och tre missfall i bagaget ställer man inte högre krav än så.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll