Hej
Förlorade min lillebror förra året, kom väldigt hastigt o chocken va total. Känner ibland att jag aldrig riktigt tog tag i saker när det hände utan lät livet fortsätta som innan, känner nu att de inte va så bra. Nu undrar jag om de finns nån som varit me om de samma o skulle vilja snacka lite o kanske tom träffas. Jag menar de finns ju många som e i min situation, o vi behöver alla en som förstår o vet hur de känns.Många styrke kramar till er alla...
Hoppas att du får kontakt med någon i samma situation.
Jag har själv två döttrar 17 och 20 år som förlorade lillebror för ca 5 månader sedan.
De anförtror sig till största del med sina vänner, men jag oroar mig ständigt för dem.
Vi pratar om lillebror ofta, men det handlar mycket om illska eftersom han dog pga slarv i vården. Just nu så känns livet lite lättare för oss alla här hemma, vi överlever vardagen på något sätt, vi har lärt oss att leva med sorgen.
Vi har erbjudit dem att träffa någon proffessionell utanför familjen, men de har avböjt. De vet att de kan få hjälp ifall de vill när som helst.
Kramar.