ångest

Jag förstår din oro och ångest. Jag vet inte hur det är att få ett småsyskon till min ängel än men hans storasyster finns här hos mig.

Jag kan känna sådär när jag inte har varit vid graven på ett par dagar. Men nu har jag börjat tänka att Elvin aldrig skulle velat att jag kom dit på grund av att jag kände mig tvungen. Graven ska vara en plats där jag kan känna mer samhörighet med honom och prata med honom när jag är i den sinnesstämningen.

En ängel kan inte ta lika stor plats i vardagen som ens barn här på jorden gör. Även om du inte alltid tänker på Safa finns hon i ditt hjärta hela tiden. Men nu ser tillvaron annorlunda ut och du har en liten att ta hand om. Det är klart det som du nu har fullt upp med tar överhanden. Och för att kunna känna lycka över vad du nu har är det kanske en förutsättning att ibland "glömma".

Tillåt dig att vara glad och stolt över Jones. Det skulle Safa ha velat. Hon älskar sin mamma och vill inget hellre än att du tillåter dig att vara lycklig.

Varma kramar

Jag är själv inte i din situation men den dagen kommer säkert att komma så småningom.
Jag förstår liksom AnnaMaria78 din oro och ångest. Det finns inga rätt eller fel. Hur vi än gör får vi inte tillbaka våra saknade. Vi måste leva nu och gå på den känslan. Att hela tiden förbjuda sina glada, lyckliga känslor för din son gör ju att du självklart att du blir kluven till allt du tar dig för.
Går du och pratar med någon nu? Det är väl att rekommendera att ensam gå dit och ventilera alla dessa känslor. Det är tungt att bära sorg och kan det väga lite mindre så måste man tillåta sig att vara lycklig och glad, gärna flera gånger om dagen.

stor lyckans kram

Jag har också en nyfödd och tänker mindre på min ängel nu, men jag är ledsnare nu för att hon inte finns hos mig. Jag påminns även mer om det som min ängel aldrig får uppleva tillsammansmed sin familj.

Jag har även ett äldre barn och det här med att älska barnen lika mycket är mindre komplicerat med det levande storasyskonet. Jag tänker inte riktigt lika mycket att om jag älskar den nyfödda så älskar jag inte det levande storasyskonet. Däremot kan jag delvis känna det du känner inför min änglaflicka.

Men det döda barnet har sin plats i syskonskaran och kommer alltid få sin plats och kärlek. Det är ju naturligt att döda som levande storasyskon inte kan få lika mycket tid och utrymme när det kommer en nyfödd i familjen.

Det är nog bara mer komplicerat med ett änglastorasyskon som inte "syns" och man inte kan förklara detta till. Eller varför inte? Man kan väl visst säga till sin ängel att; "Jag älskar dig lika mycket och kanske ännu mer nu när du är ett stolt storasyskon."

Det sägs att det finaste man kan ge sitt barn är ett syskon och det måste sannerligen även gälla för änglasyskon!!!