skäms för min förlovningsring

Det här med ringkultur är tydligtvis ganska olika i olika länder. De flesta romantiska filmer är ju amerikanska och den typen av förlovningsringar som TS pratar om är ju amerikanska i stilen. Jag har två amerikanska väninnor och båda har stora solitärringar som förlovningsringar men släta vigselringar. De gör ju liksom tvärtom i USA, de gemensamma ringarna kommer ju vid vigseln och då vill man ofta ha likadana eller liknande båda två. Att ha två ringar med stenar verkar inte ens vara kutymen i USA.

Det är din ring den ska sitta på ditt finger och du avgör hur den ska se ut. Tänk bara på att du får betala för den också. Vi är vuxna individer.

Min förlovningsring/vigselringring är f ö slät och det insåg jag att jag ville ha för jag jobbar ofta och mycket med händerna. Jag älskar att mecka med bilen, laga mat, målar osv. Det blir enklast så. Sedan köpte jag en stor diamant ring som jag har när jag känner för det. Den köpte jag med mina egna pengar och gav den till mig i julklappspresent. Jag sätter den längst in för att påminna mig om att jag avgör min egen lycka och ska alltid prioritera mig först för att eftersträva att vara en fulländad kärleksvarelse på vår jord.

Min man och jag har släta, ganska tjocka guldringar som förlovningsringar. Vigselring fick jag vara med och välja, det blev en vitguldsring med 5 diamanter, totalt 1 ct, en 21000-kronorsring. MEN. Stenarna är så stora att det inte går att använda ringen lika mycket som jag skulle vilja. Ringen är ivägen/blir smutsig om jag bakar, tränar, drar händerna genom håret osv osv osv. Nu i efterhand tänker jag att en ring med mindre stenar i hade varit bättre, som det är nu får ringen ligga i smyckeskrinet för det mesta. Endast när jag vet att jag inte kommer att behöva använda händerna så mycket (tex om man ska på finare middag) tar jag på den.

Så din "pinsamma" ring är inte alls så dum. Tänk förresten på detta när du väljer vigselring! Jag önskar att någon hande kunnat tala mig tillrätta, men jag var förblindad av bling-bling.

En sak till: en gång har jag bytt ut en ring jag fått av min dåvarande fästman (nu make). Det var en julklappsring som jag inte var nöjd med, så vi gick till affären och jag valde en annan. Men GUD så jag har ångrat mig! Han hade ju för sjutton stått och valt ringen till mig! Om jag kunde skulle jag LÄTT byta tillbaka, trots att den ring jag själv valde både var dyrare och har större diamanter. Sedan dess har jag ALDRIG bytt ett smycke jag fått av honom, även om jag ibland tänker att jag skulle velat lägga den summa pengar som smycket han valt kostade, på något annat från den affären. Men lustigt nog så betyder hans insats så mycket, att jag tycker mer och mer om alla smycken han ger mig.

Var glad för din ring, finns inget så tonårsaktigt som att jämföra förlovningsringar!

Jag har oxå den "billiga förlovningsringen" och det gör mig absolut ingenting då jag älskar min sambo och skiter ärligt talat i vad det är för ring utan huvudsaken är att vi har varandra.

Sen var inte frieriet speciellt trevligt heller då det var jag som ställde frågan till honom lite halv allvarligt när vi var på fest och han sa att han skulle bli den lyckligaste mannen på jorden om vi gifte oss.
När vi gifter oss så kommer vi byta ut våra ringar.

Alltså om han nu friade till dig, så skulle han ju inte gett dig en förlovningsring!!??

Förlovar sig gör man ju gemensamt efter frieriet! Friarringen skall ju ha en sten helt klart, förlovningsringen kan ju vara slät om man fått en fin friarring!

Jag tycker nog att hela grejen att han friar direkt efter förlossningen och har med sig förlovningsringar när han friar, är ganska dåligt...

Jag tycker du har rätt att vara ledsen! Tycker synd om dig, för det är ju svårt att göra detta ogjort!

Jo det stämmer ju precis. Men det är väl inte det som är själv grundtanken. Men man måste ha respekt för vad man har för ekonomi. Man uppgraderar eller byter, smälter ner och gör om. Lägger till eller tar bort.

Ofta har jag gjort en ringskena som även kan ta diamanter eller andra stenar. Och man fyller på.

Många människor anser också att ursprungsringen är helig och vill sällan göra om den. Det är liksom den ringen som är den riktiga på sätt och vis. Så jag brukar försöka få med den på något sätt i den nya ringen.

TS
Spontant känner jag. Sluta bry dig om vad andra tycker så mycket. Sen kan jag förstå dig. Har du varit tydlig med vad du ville ha för ring så förstår jag att du känner ett visst missnöje. Din lösning med att sätta dit en sten är ok men gör det för att du vill inte för att omgivningen pressar dig!

Trist att du är så besviken på din blivande mans val av ring! Visst, jag är åxå lite "picky" med vad jag sätter på mig, men alltså... jag skulle ALDRIG byta en ring min man köpt!!!! Fy så elakt!!!! Tänk själv hur du skulle känna dig om du tagit mod till dig och varit nervös iinför ett frieri... tänkt ut tillfälle och köpt ring... och så vill din kille inte ha den!!!! Jag skulle bli genomledsen och enormt besviken... känna det som att han tyckte det var viktigare vad som satt på fingret än varför bröllop ska stunda. Ego!   

What?!?

Frieriet innebär ju att man är förlovade om det blir ett ja. Då är det väl lämpligt med förlovningsring?? Vad trodde du att ett frieri var? En "rolig tradition" utan betydelse? Så snart den tillfrågade svarat "ja" så är paret per automatik förlovade.

Jag tycker att frieriet låter väldigt härligt iallfall:P Rörande att efter gått genom en förlossning få ett frieri..hur ringen ser ut är väl inte så viktigt?Jag och min kille firade 7år 1sept. och i maj förlovade vi oss.jag som inte annars använder smycken blev överlycklig vilken ring min blivande man köpt åt mig :) Hur den än ser ut vet jag att kärleken ligger bakom och att vi älskar varandra :)